SAFs informatör skriver thriller

Vem är han; denne kårhusockupantlike man med långt hår och smutsig vinterrock från överskottslagret?

Miljöpartiets nya språkrör? APKs chefsideolog? Nymornad hippie?

Nej nej, han heter Janerik Larsson och är informationsdirektör på SAF, Svenska Arbetsgivareföreningen.

???

Jo det är alldeles sant, även om det till sanningen hör att bilden är 16 år gammal. Hur Janerik Larsson, tillika chef för Näringslivets mediainstitut, ser ut i dag framgår av den lilla bilden på dagens förstasida, En viss skillnad, eller hur?

- Ja, visst har jag blivit något kostymaliserad med åren, skrattar Janerik Larsson.

Han hävdar dock med bestämdhet att bilden här ovan inte är representativ för hur han såg ut 1978.

- Den måste ha varit tagen i samband med något knäck jag gjorde för tidningen, försöker Larsson.

"Knäck" är i detta fall liktydigt med journalistiskt arbete och tidningen är Sydsvenskan.

Det är nämligen på denna avisa han har utvecklat sin penna. Mellan 1970 och 1979 jobbade Janerik Larsson som politisk skribent och redaktör på Sydsvenskan, de fyra sista åren med säte i Stockholm.

- Sydsvenskan är fortfarande min tidning. Det var med den jag som liten grabb lärde mig att läsa och det var under Sydsvenskanåren jag förkovrades som journalist, säger Helsingborgsfödde Janerik Larsson.

Sedan 1980 har han arbeta på SAF, sju år som chefredaktör för SAF-tidningen och snart lika länge som informationsdirektör. Janerik Larsson ingår även i SAFs ledningsgrupp.

Han är med andra ord en man med makt och inflytande. Någon politisk helomvändning har övergången från tidningsjournalist till SAF-informatör emellertid aldrig inneburit, För trots smutsig vinterrock och långt hår har Janerik Larsson alltid rört sig på den politiska högerkanten. Redan 1966 handplockade Kvällspostens dåvarande chefredaktör Ola Gummesson den blott 22 år gamle Janerik till tidningens ledaravdelning.

Men ändå, har du inte sålt din fria journalistsjäl genom att numera jobba för SAF?

- Jag får leva med att det finns folk som säkert kallar mig för propagandist. Men så länge man lyckas behålla sin professionella inställning tycker jag inte det är svårt att skilja mellan rollerna. Jag har varit en professionell journalist och är numera en professionell informatör. I princip anser jag att jag fortfarande kan ikläda mig vilken som helst av dessa båda roller.

Men nu handlar det om opinionsbildning i SAFs regi, och i samband med pågående valrörelse har Janerik Larsson en extra tung arbetsbörda.

- Eftersom valet i år handlar så mycket om ekonomi och företagarnas villkor är det klart att SAF intar en mycket aktiv roll. Men arbetet inför EU-omröstningen den 13 november är betydligt mer krävande och långsiktigt viktigare. Val har vi om fyra år igen, folkomröstningen går inte att göra om, säger Janerik Larsson.

För SAF överskuggar målet att få in Sverige i EU alla andra politiska frågor som organisationen någonsin har engagerat sig i. Satsningen är total, inte minst ekonomiskt.

Janerik Larsson lämnar inte ut några krontal, men tillbakavisar åtminstone den prislapp på 900 miljoner som Nej till EU påstår att SAF lägger ner.

Trots sina uppdrag för SAF hinner Janerik Larsson också med att skriva böcker och rapporter. Så vem vet, efter den 13 november får han kanske tid över att sätta sig ner och författa en ny deckare.

Jo, ni läste rätt. Under pseudonymen Thomas B Werner har Janerik Larsson tillsammans med K Arne Blom skrivit två politiska thrillrar, Attentatet och Massakern.

Men det är bara en bråkdel av vad SAF-direktörens flitiga penna har producerat. Det går att räkna till ett 20-tal böcker, i huvudsak inom politiska, sociala och ekonomiska ämnen.

Dagens Jubilar - Står vid sidan om partifållorna

Alla har vi något dunkelt i vårt förflutna, sådant som vi helst vill att ingen skall komma ihåg och absolut ingen påminna oss och andra om, allrahelst inte när man skall till att fylla femtio och hela etablissemanget skall stå där köande för att uppvakta.

Janerik Larssons dunkla förflutna ligger 30 år tillbaka i tiden. Han var progressiv på den tiden, liberal då som nu. Ung och grön kastade han sig in i studentlivet, närmare bestämt det som iscensattes av de liberala studenterna vid Lunds universitet. Och liberalismen i Lund gick inte ut på att ha halmhattar på sig. Nej, den gick ut på att inte alls ha något på sig. Lundaliberalismen gick till historien för den "sexafton", som ordnades i Akademiska föreningens stora sal i mitten av 60-talet.

På den vägen blev det inte riktigt för unge Larsson.

Det wahlgrenska tidningshuset blev Janerik Larssons Alma Mater. Och det har vållat honom en hel del komplikationer senare i livet. Dels blev han journalist, dels fostrades han i en borgerlig samlingsanda som trots borgerligt regeringsinnehav aldrig har blivit helt comme-il-faut.

Först om journalistiken. Under en lång följd av år ägnade sig Janerik Larsson åt kommenterande journalistik i Kvällsposten och Sydsvenska Dagbladet. Han blev en politisk journalist av amerikanskt 30-talssnitt, stort sådant. Han varvade kommenterande artiklar med större reportage. Han skrev böcker i samma takt som andra läser böcker. Och hans relationer till många av de centrala makthavarna var tidvis nära.

Janerik Larssons journalistik spelade på många strängar.

Journalistiken ledde honom också över till SAF – via SAF-tidningen och Stora journalistpriset för vad han uträttade med den tidningen.

Därefter om politiken. Journalisten Larsson kom att lära känna mycket stora delar av det politiska etablissemanget.

Utan att överdriva alltför mycket: ur Janerik Larssons umgängeskrets rekryterades stora delar av den nuvarande regeringen. Men med sin bakgrund i det wahlgrenska tidningshusset, och med det drag av en yrkets trolöshet som präglar journalisten, har Janerik Larsson aldrig entydigt kunnat passas in i en, och blott en, pratifålla. För moderater han tett som en folkpartist, Och vice versa.

Numera har Janerik Larsson lagt journalistiken bakom sig. Han tillhör den innersta SAF-ledningen, med ansvar för information och opinionsbildning.

Böckerna från hans hand har därmed blivit färre. Senast skrev han en längre essä, publicerad i bokform, om den politik och den politiska situation som ligger bortom höger och vänster. Många av oss som står vid sidan av politiken uppskattade den. Aktiva politiker upptog den mindre nådigt.

Men böckerna i Janerik Larssons hand har inte blivit färre. Han läser allt, därtill tidigare än alla andra. Han måste följaktligen lösa extremt snabbt. Somliga av hans vänner påstår till och med att det går snabbare för honom att läsa en bok än att skriva den. Det tror jag nu inte på, förläggare av ett par av hans böcker som jag har varit.

Fritid är inte riktigt fint att ha om man är i karriären, åtminstone inte någon fritid vid sidan av golfen. Mig veterligen har Janerik Larsson aldrig spelat golf. Däremot har han emellanåt cyklat mellan Sollentuna och Blasieholmen. Och med emfas förnekar han att han därvid har haft en direktionslimousine från SAF som följebil. Den fria tid han har ägnar han åt sin lilla värld. Likt sina umgängesvänner Bildt och Westerberg har Janerik Larsson i god medelålder skaffat sig ett litet barn. Far är rar och mor är docent i medicin och specialist på barnallergier.

Tomas och Helena är Janerik Larssons något äldre barn. Tomas är journalist i Bangkok. Tomas börjar nu skriva längre, bokliknande texter. Därvidlag är far inte bara rar, han är omåttligt stolt.