Dagens Industri 28 aug 2013

Fördomarna om vinster ett eko av fondsocialismen

 

 

 

Den 4 oktober 1983 marscherade 100 000 svenskar i Stockholm i motstånd mot LOs och socialdemokratins fondsocialism.

 

30-årsjubileet närmar sig, men paradoxalt nog upplever vi nu en sorts da capo. Fondsocialisternas ursprungliga drivkraft var en önskan att avskaffa ”övervinster”. Ordet vinst har alltid varit ett skällsord. Vinst har en klang av något orättfärdigt.

 

Man kan förklara vad vinst är  men riktigt accepterat har den aldrig blivit. PM Nilsson hade helt rätt när han (DI 20/8) skrev om den ideologiska krisen i vinstfrågan.

 

Har vinden vänt så att vi nu är tillbaka i 70-talet ? Somligt tyder på det.  En faktor är kritiken mot private equity-ägda företag inom vård, skola och omsorg.

 

Tidningen Dagens Samhälle har i rapporterna ”Den offentliga marknaden” sakligt redovisat hur stor denna marknad är och vilka företag som är störst. De företag som har stått i centrum för debatten har verkat inom en liten del av denna marknad.

 

Går det att vända debatten rätt, såsom gjordes 1983? Som PM Nilsson påpekade kommer det inte att ske av sig självt.

 

Vad är riskkapital?

 

För det första är det kapital som finns i företagen riskkapital. Den svenska välfärden bygger på näringslivet som i sin tur bygger på riskkapital.

 

För det andra döljer sig bakom begreppet riskkapitalist två olika verksamheter. Dels venture capital, dvs företag som satsar på nya – ofta IT-relaterade. Dels private equity, dvs företag som utvecklar mogna, oftast försummade företag så att dessa företags potential kommer till sin rätt.

 

Okunskapen om den här branschen är besynnerlig, givet hur viktig den är för samhällsekonomin. Närmare 200 000 svenskar arbetar i riskkapitalägda företag. De svenska riskkapitalföretagen omsätter ca 750 miljarder kr. 85 % av företagens finansiering är internationell. Dessutom påverkar de marknadsekonomins funktionssätt; genom att förädla och möjliggöra innovation.

 

En politiker som vet hur det ser ut i verkligheten är den tidigare IF Metall-ordföranden Stefan Löfven, men han har  undvikit att ta en direkt strid med en okunnig och mycket högröstad del av sitt parti. Samtidigt är det tveksamt om förståelseproblematiken är nämnvärt mindre på den andra sidan i politiken.

 

Denna debatt skapar problem för Sverige eftersom det för välståndet helt avgörande företagsklimatet har blivit sämre.

 

I våras utkom min bok ”De nya industrialisterna – riskkapitalet och välfärdsbygget” (Ekerlids). I boken tar jag fasta på det som hittills nästan inte alls förekommit i debatten om ”riskkapital”. Jag beskriver hur det ser ut i de företag som ägs eller har ägts av venture capital-fonder och av private equity-fonder. Det är pensionärer och andra försäkringstagare här hemma och utomlands som är de faktiska ägarna av dessa fonder . Det innebär att vi alla har intresse av att företagen går bra. Tyvärr kommer det ofta som en överraskning även för personer som är aktiva i debatten.

 

För att öka överraskningseffekten skriver jag enbart om företag inom industri och handel. Perspektivet är flera decennier där dessa företag spelat en viktig roll inte minst för internationella kapitalinvesteringar i svenska företag. Deras betydelse för svensk konkurrenskraft ska inte underskattas.

 

Det var oerhört roligt att skriva boken, eftersom jag fick kontakt med så många företagsledare som aldrig tidigare förekommit i media, och som berättade om framgångsrika företag vars framgångar skett under riskkapitalägande.

 

Finns det då inga avigsidor med riskkapitalister? Mitt svar är nekande. Denna form av kapitalism är inte skadligare än någon annan form av kapitalistisk företagsstyrning. Och kapitalismen är grunden för välståndet. Alternativet har prövats (lyckligtvis inte i Sverige men inte så långt härifrån) och förkastats. Alla företag kan misslyckas – precis som offentliga verksamheter.

 

I min bok kom också facken och forskarna till tals.  Där finns en betydande förståelse för hur viktig riskkapitalbranschen är, inte minst för sysselsättningen. IF Metall och Unionen nu har anledning att gå in i debatten.

 

Sammantaget är det, menar jag, lätt att göra en övertygande plädering för vikten att vårda den kompetensen både vad gäller de nyskapade företagen och utvecklingen av mogna företag.

 

Men just nu kan jag bara instämma med PM Nilsson: ”Till skillnad från förra gången vinst ansågs vara ett hot och inte ett hopp går borgerligheten i dag knappast ut på gatorna för att försvara företagens rätt att existera. Det är häpnadsväckande att det är vänsterledaren som nu står i centrum av debatten om en av vårt samhälles viktigaste principfrågor.”

 

Janerik Larsson

Rådgivare i strategi och kommunikationsfrågor till Stiftelsen fritt näringsliv och Prime

 

 Svenska Dagbladets ledarsida

Historien lever vid Kinesiska sjön

18 augusti 2013 kl 01:26

OP-ED

Nyligen sjösattes Japans hittills största krigsfartyg sedan andra världskriget. Hangarfartyget döptes till Izumo, vilket är samma namn som ett av de japanska krigsfartygen hade som sattes in vid invasionen av Kina 1937. Gideon Rachman i Financial Times konstaterade att detta väckte upprörda känslor i Kina och kopplade denna incident till den japanske vice premiärministern Taro Asos uttalande om att Japan borde överge sin pacifistiska författning och dra lärdom av hur nazisterna övergav Weimarförfattningen.

När jag läste detta kom jag att tänka på ett middagssamtal under årets Engelsbergsseminarium. Jag hamnade av en ren tillfällighet vid sidan om Rana Mitter, professor i modern kinesisk historia vid Oxford. Men han hade då ännu inte talat på konferensen så jag visste inte vem han var.

Vi kom att prata om BBC och Mitter berättade att han regelbundet är programledare för BBC Radio 3-programmet ”Arts and ideas”, som jag numera regelbundet lyssnar på. Sedan kom vi in på Kina och han berättade hur det kom sig att han som född och uppväxt i en indisk familj i England hade kommit att ägna sin akademiska karriär åt Kina.

Han nämnde att han just kommit ut med en bok om kriget mellan Japan och Kina under andra världskriget. Nyfiken som jag är, köpte jag boken och läste den. Jag som trodde att jag hade koll på den moderna världshistorien, insåg att jag missat en mycket viktig del av denna.

Rana Mitters bok ”China’s war with Japan 1937–1945 – The struggle for survival” handlar alltså om denna del av det senaste världskriget ur ett kinesiskt perspektiv. Hans poäng är att detta är en viktig men bortglömd del av världens moderna historia.

När detta krig utkämpades var Kina en del av den västliga allians som bekämpade de nazistiska och fascistiska axelmakterna. Kina var det första land som axelmakterna angrep – två år innan Frankrike attackerades av Nazityskland, fyra år före Pearl Harbor. Efter den 7 december 1941 var det av stor betydelse för USA och dess allierade att Kina fortsatte sin kamp mot de japanska trupperna.

Kriget var förödande – 14 miljoner döda, enorma flyktingströmmar, förstörelse av infrastruktur.

Men efter kriget blev Japan snabbt USA:s bundsförvant och Maos seger i det kinesiska inbördes- kriget kom att bli en del i det kalla kriget. Kinas heroiska kamp mot Japan som varit så viktigt för krigsförloppet, glömdes bort. Men Kina har inte glömt, understryker Mitter. Och för att förstå dagens Kina måste man förstå historien.

Jag har noterat – utan att ha förstått den historiska bakgrunden – Kinas och Japans anspråk på ögruppen Senkaku, eller Diaoyu som de kallas i Kina. Ögruppen ligger nära Kinas kust.

Det som händer här är av största betydelse för USA – och för resten av världen.

Nordkorea, Kina, Japan… Asien erbjuder i dag inte bara ekonomisk dynamik utan också en svåröverskådlig säkerhetspolitisk problematik.

 

 

Janerik Larsson är rådgivare och författare, nu senast till ”De nya industrialisterna” (Ekerlids 2013)

janerik.larsson@frittnaringsliv.se

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/historien-lever-vid-kinesiska-sjon_8432592.svd