Framgångsrika stör jämlikheten
12 september 2013 kl 01:26
I Margareta Strömstedts ”Jag skulle så gärna vilja
förföra dig – men orkar inte” finns det några fängslande glimtar från TV2:s
illröda startår och hon frågar sig ”hur kloka, sympatiska, professionella
tv-människor kunde slira iväg på det sättet mot gemensamma fundamentalistiska
tokstollerier”.
En bra fråga. Vi lever ju nu i en ny sådan tid där
puritanismen tar sig uttryck som åtminstone får mig att fundera en del.
Vid samma tid som Margareta Strömstedt arbetade på TV2 var
jag politisk journalist och fängslades av löntagarfondsdebatten. Det stod ju
ganska tidigt klart att lysande svenska företagare flydde Sverige för att inte
bli av med det de skapat.
En av Hans Rausings medarbetare, Hans Blücher, beskrev för
något år sedan ett möte mellan Rausing och löntagarfondernas arkitekt Rudolf
Meidner. Rausing frågade om det fanns någon väg för ett familjeägt företag att
undgå att tas över av de fackliga fonderna.
Meidner svarade: ”Ingen ska kunna köpa sig fri.”
Jag minns från samma tid samtal med i övrigt kloka
socialdemokratiska politiker som sa att tyvärr var det rätt att dessa
företagare flydde landet. De var för framgångsrika, för rika för att passa in.
Ernst Wigforss ord om att ”fattigdomen fördrages med
jämnmod, då den delas av alla” är ett uttryck för den egalitära samhällskultur
som består – och som knappast blivit mindre betydelsefull trots
välståndsökningen sedan 1928 då Wigforss formulering tillkom. Fortsättningen
löd: ”Den blir outhärdlig, då den dagligen kan jämföras med andras överflöd.”
I en globaliserad värld kan detta te sig smått absurt, men
denna känsla av avundsjuka mot framgång är en ofta underskattad förklaring till
inslag i svensk debatt.
Även inom borgerligheten, även inom näringslivet finns det
en aversion mot ”riskkapitalister” som bygger på den wigforsska tesen. Så
framgångsrika människor vill vi faktiskt inte ha i närheten. Det stör
puritanismen, det stör jämlikheten. Jämnmodet utmanas.
Detta är givetvis en avgörande faktor i den
skattepolitiska debatt som ständigt pågår. Peter Santesson har i sin fängslande
bok Reformpolitikens strategier berättat om den socialdemokratiska
ledningens skickliga spel för att få igenom den stora skatteuppgörelsen 1990/91.
Genom att hela tiden ha Moderaterna som ”motståndare” kunde reformen lotsas
genom internt.
Wigforss är med oss. Varje dag i samhällsdebatten, varje dag
i politiken. Vi kommer att fira hundraårsminnet av hans tes utan att den blivit
mindre aktuell.
Ut med de framgångsrika. De hör inte hemma här.
Janerik Larsson är rådgivare och författare, nu
senast till De nya industrialisterna (Ekerlids 2013). janerik.larsson@frittnaringsliv.se
