Obama är ingen Clinton — får allmänintresset vika för särintressena?

27 februari 2014 | Janerik Larsson

Kategorier: Frihandel

Det är en välkänd men inte alltid beaktad sanning att allmänintresset ofta får vika för ett särintresse.

Det råder ingen tvekan om frihandelns enorma betydelse för välståndsutvecklingen i världen, men trots det finns det ständigt starka särintressen som av olika skäl motsätter sig en fortsatt utveckling av frihandelssystemet.

William Galston, en framstående amerikansk politisk analytiker och kommentator, skrev nyligen i Wall Street Journal om hur Bill Clinton arbetade för att genomföra NAFTA-avtalet, det nordamerikanska frihandelsavtal som president George H W Bush förhandlat fram.
Clintons rådgivare såg goda politiska skäl för att den blivande presidenten skulle gå emot NAFTA. Men Clinton sa nej. Jag är inte en isolationist, jag är inte en protektionist sa han.
Starka röster inom det demokratiska partiet ville säga nej till NAFTA. Men som president kämpade Clinton för NAFTA och vann omröstningen i representanthuset med 234 röster mot 200. 156 demokrater röstade emot, 102 röstade för avtalet.

Galston konstaterade att nu står president Barack Obama inför en motsvarande situation: a moment of truth. Administrationen förhandlar nu om två stora, för världsekonomin mycket betydelsefulla handelsavtal:

Dels Trans-Pacific Partnership (TPP) med 12 länder i Asien (sammantaget ca 40 % av världshandeln)

Dels Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP) med EU.

För Obama är detta en rejäl kursändring. Som presidentkandidat var han ingalunda en Clinton utan sa t ex i ett tal till Texas Fair Trade Coalition at han aldrig stödde NAFTA. ”Fair trade” är för övrigt den mycket vilseledande term bakom vilken det alltid döljer sig protektionister och frihandelsmotståndare.

Hur det nu blir med Obamas båda frihandelsöverenskommelser är närmast omöjligt att förutsäga. Det amerikanska mellanårsvalet i november är sannolikt en tidpunkt innan något avgörande inte är att vänta.

The Economist skrev nyligen i en kommentar att TTIP och TPP sammantaget skulle öka världens årliga BNP med 600 miljarder dollar – en tredjedel av det skulle komma i USA. Det är särskilt viktigt att konstatera att frihandelsavtalen nu siktar på att öppna upp för tjänstehandel.

Economist påminde om att Obama i sitt berömda tal i Berlin 2008 sa: ”America cannot turn inward”. Economist påpekade med vass ironi att Obama 2014 nu svarar med det som var hans paroll i valkampen 2008: ”Yes we can.”

Mycket handlar nu om hur USA som världens ekonomiska stormakt hanterar sina särintressen.

Särintressenas makt är alltid stor, Obama är inte Clinton så utgången får anses vara oviss.
USAs oförmåga att hantera sitt globala intresse vore i sanning en tragedi. Men allt hopp är ännu inte ute även om jag vid besök i Washington DC nyligen inte fann så många optimistiska röster.

http://www.frihandelsbloggen.se/2014/02/27/obama-ar-ingen-clinton-far-allmanintresset-vika-for-sarintressena/

 

  

 

 

Gästkrönika »

Vad tjänar vi på EU-medlemskapet?

Publicerad: 3 feb 2014 kl 15:07
Uppdaterad: 3 feb 2014 kl 16:47

Små nationer som Sverige har ett stort intresse av att EU håller samman och utvecklas, skriver Janerik Larsson.Bild: Ernst Henry / Ulf H Börjesson+

GÄSTKRÖNIKÖR

Janerik Larsson

Janerik Larsson är gästkrönikör på Europaportalen. Han har arbetat med kommunikation i olika roller bl a med EU-kampanjen inför folkomröstningen 1994. Han var 2005 - 2010 vVD på Svenskt Näringslv. Han är idag rådgivare till Prime PR och till Stiftelsen Fritt Näringsliv.

 

Vi ska inte lockas av den obehagliga brittiska drömmen med dess isolationism och obetänksam nationalism. Det skriver gästkrönikör Janerik Larsson.
 

”Vad kommer vi att tjäna på det ?”
Det var en av de vanligaste frågorna man fick nära under kampanjandet för EU-medlemskapet inför folkomröstningen i november1994.
Jag både förstod frågan – och skrämdes av den.
Att förstå frågan är lätt. Efter att Sverige så länge stått utanför den europeiska gemenskapen var det naturligt att fråga så. Men samtidigt handlade ju folkomröstningen inte om att köpa en vara eller en tjänst utan om att ta steget in i en ekonomisk, säkerhetspolitisk och politisk process som kommer att pågå långt efter att alla väljare för länge sedan är döda.
Den svenska vägen in i EU handlade i likhet med den brittiska vägen in i EU i hög grad om ett sökande efter lösningar på en akut ekonomisk kris. Därför var det lätt att 1994 svara ”ja” på frågan.
Men länder som gått in i gemenskapen med en mer mångfacetterad och därmed djupare förståelse för vad det handlade om har haft och har i huvudsak ännu bättre förutsättningar att hantera också de vart femte år återkommande valen till EU-parlamentet.
I år är det dags igen.
Vad handlar det om ?
Jag skulle vilja att det handlade om….ja just….om EU.
En valrörelse är i princip ett bra tillfälle för folkupplysning.
Jag fick häromdagen ett utmärkt exempel på detta, nämligen Svenskt Näringslivs nya skrift ”EUs inre marknad – segrar och utmaningar”.
Såhär börjar den:
”Världens största ekonomi är varken Kina eller USA utan EUs inre marknad.
20 år efter startskottet för den europeiska inre marknaden är den också världens största integrerade marknad. EUs totala BNP uppgick till över 12 000 miljarder euro år 2012.”
Var det en nyhet för dig ? Jag tror att det skulle vara en nyhet för många svenskar – om de fick höra det från ledande politiker. Eller kanske rentav läsa/se/höra det i media.
EUs inre marknad är den ena hörnpelaren i EU-bygget. Den andra hörnpelaren är den säkerhetspolitiska dimensionen. EU kom till för att Europas ledare drog slutsatsen efter 1900-talets förödande världskrig som båda startat i Europa.
I år är det 100 år sedan det första världskriget började. Många har med fog påmint om detta – och pekat på vikten att dra lärdomar.
Jag har ofta tänkt på USA när jag talat om EU. Det bli då en berättelse om det som utifrån oftast uppfattas som ett land – USA – men som är 50 delstater med egna regeringar, egna författningar, egna parlament, egna lagar, egna domstolar etc.
USA har sakta men säkert formats till dagens union efter en svår start i slutet på 1700-talet. Den resan är knappt påbörjad och har innehållit ett förödande inbördeskrig.
EU är bara i början på resan att skapa en sådan union. Det finns goda förutsättningar att den resan ska bli framgångsrik om man har respekt för det långsiktiga perspektivet, har respekt för att det handlar om medborgarnas välstånd och om att säkerställa den säkerhetspolitiska tryggheten för Europas medborgare.
Så när vi talar om EU-valet ska vi förvisso diskutera rader av intressanta policyfrågor. Men vi ska inte lockas av den obehagliga brittiska drömmen med dess isolationism och obetänksam nationalism.
Små nationer som Sverige har ett stort intresse av att EU håller samman och utvecklas. Ja, vi tjänar på det !
Janerik Larsson 

- See more at: http://www.europaportalen.se/2014/02/vad-tjanar-vi-pa-eu-medlemskapet#sthash.S4e9B1tz.HdnTxmkB.dpuf