Förmår britterna att komma igen? (SvD 25 maj)

Förmår britterna att komma igen? Det brittiska parlamentsvalet den 4 juli kommer avgöra Storbritanniens förmåga att stärka sin svaga ekonomi. Janerik Larsson janerik.larsson@frittnaringsliv.se Hur ser receptet ut för ekonomisk framgång i dagens värld? Ett tänkvärt svar på den frågan har William Hague. Han var det brittiska konservativa partiets ledare under Tony Blairs tid som premiärminister. Senare kom han att ingå i David Camerons regering, bland annat som utrikesminister. Han lämnade parlamentet 2015 och blev då som Baron Hague of Richmond ledamot av överhuset. Han är en regelbundet återkommande krönikör i tidningen The Times. Där har han i en intressant text pekat på hur Storbritannien kan ta sig ur den kris som följt efter brexit och pandemin. Han skriver att också Tony Blair menar att de stora brittiska politiska partierna borde fokusera på att landet ska leda den vetenskapliga utvecklingen. Den nuvarande konservative partiledaren och premiärministern Rishi Sunak har i ett tal kallat detta för ”vårt nya nationella syfte”. Ett extremt exempel på ett företag som förändrat en hel nations ekonomi finns i Taiwan. Taiwan Semiconductor Manufacturing Company, TSMC, står för runt sju procent av landets BNP. Mer än en miljon arbetstillfällen är beroende av den industri som har vuxit upp runt företaget. Det faktum att TSMC:s mikrochip är det mest avancerade i världen har stor geopolitisk betydelse. Det illustrerar hur modern ekonomisk tillväxt kan vara beroende av kompetensen och investeringsbesluten hos ett mycket litet antal människor. Detta är, skriver Hague, en obekväm sanning. Det finns länder som kommer att vara bland de rikaste för att de har fostrat eller lockat till sig eller ingenjörer och gett dem utrymme, regler och finansiellt kapital att expandera. Nederländerna är ett annat land där ett företag gör stor skillnad: ASML, det enda företaget i världen som har kompetens och utrustning för att tillverka litografiska maskiner för produktion av avancerade halvledare. Företaget vill bli dubbelt så stort, men stöter på hinder i form av bygglov, elnäts­kapacitet och lokal infrastruktur. Populistiska politiker som vill avskaffa skattelättnader för kvalificerade arbetskraftsinvandrare gör saken värre – 40 procent av ASML:s anställda är från andra länder. Företaget tillför ändå miljarder euro till den nederländska ekonomin. Hague går vidare till att betrakta den forna koloni som numera är världsmakten USA. Där finns den rätta kombinationen av riskvillig kultur, öppenhet för talanger från hela världen och tillgång till stora reservoarer av riskkapital. För att en avancerad ekonomi ska kunna växa snabbt under de kommande åren kommer det att vara avgörande att det finns en bas för framstående entreprenörer och ingenjörer. Trenden mot ett kritiskt beroende av nyckelföretag eller team kommer att accelerera. På en planet med åtta miljarder människor kommer det att vara nödvändigt att locka till sig eller producera några av de kritiska individerna. Politiken kan lätt komma i vägen. Det brittiska parlamentsvalet den 4 juli kommer avgöra Storbritanniens förmåga att omsätta sådana insikter i praktisk politik som kan stärka landets svaga ekonomi framöver.

Är Norge säkert utanför EU? (SvD 19 maj)

Är Norge säkert utanför EU? Om Donald Trump återväljs som president kan det norska valet att stå utanför EU te sig mindre stabilt. Janerik Larsson janerik.larsson@frittnaringsliv.se Finlands och Sveriges Natomedlemskap har komplicerat Norges säkerhetspolitiska situation. Om Donald Trump återväljs som president kan det norska valet att stå utanför EU te sig mindre stabilt. Trycket kan då öka på ansvars­tagande norska politiker att göra ett tredje försök att i en folkomröstning byta ut EES-avtalet mot fullvärdigt EU-medlemskap. I ledningen för de båda klassiska, norska maktpartierna, Arbeiderpartiet och Høyre, finns stöd för ett EU-medlemskap. Liberala Venstres partiledare Guri Melby har tydligt deklarerat i en intervju i tidningen Klassekampen att partiets mål är ett EU-medlemskap. Hon säger att det är partiets viktigaste fråga både i den kommande valrörelsen och i en eventuell regeringsförhandling. Det populistiska Fremskritts­­partiet och de båda partierna till vänster om Arbeiderpartiet säger fortsatt nej till EU-medlemskap. I Klassekampen svarar Fremskrittspartiets utrikespolitiske talesperson Christian Tybring-Gjedde att EU är helt beroende av Norge på grund av ”gasen och laxen”. Venstres partiledare Guri Melby pekar däremot på det säkerhetspolitiska läget på grund av det ryska kriget mot Ukraina. Hon lyfter också behovet av samarbete med EU om förnybara energikällor. Miljöpartiet MDG:s väljare är också starka anhängare av norskt EU-medlemskap. Arbeiderpartiets nuvarande regeringspartner Senterpartiet har i de båda tidigare folkomröstningarna 1972 och 1994 stått på nejsidan. På besök i Oslo nyligen hörde jag bedömningen att det behövs ”en rejäl kris” för ett ja till norskt EU-medlemskap. Det betyder i klartext en överenskommelse mellan de båda blocken i norsk politik. Mindre än ett år efter det amerikanska presidentvalet i november är det dags för val till Stortinget. Den tidigare statsministern och Høyre-partiledaren Erna Solberg satsar på comeback. En ny borgerlig regering skulle vara lika beroende av Fremskrittspartiet som Arbeiderpartiet är av Senterpartiet. Solbergs position är prekär efter den rejäla skandal som rullades upp efter det senaste stortingsvalet. Solbergs make kritiserades för att ha utnyttjat den information han fått från statsministern för omfattande aktiespekulation. Solbergs nästa val blir sannolikt hennes sista. Detsamma gäller troligen också Arbeiderpartiets ledare, statsminister Jonas Gahr Støre som nu leder en minoritetsregering tillsammans med Senterpartiet. Tidningen VG:s senaste opinionsmätning ger borgerlig majoritet i Stortinget för Höyre, Fremskrittspartiet och Venstre. Den mätningen visar att Fremskrittspartiet växer på bekostnad av Høyre. I VG säger Solberg att om väljarna vill ha en politik som tar ansvar för klimatutmaningarna ska man rösta på Høyre. Solbergs parti stöds i den mätningen av 25,9 procent och Sylvi Listhaugs Fremskrittsparti av 15,1 procent – det senare partiets förstärkta stöd kommer i huvudsak från tidigare Senterpartiväljare. Den 17 maj firades den norska nationaldagen. Som det nämndes i en ledare av Claes Arvidsson samma dag, genom ”en för dagen mindre tillknäppthet i mötet med andra”. Paradoxalt nog är det just den starka nationalismen som främst blockerar ett norskt EU-medlemskap.

Janerik Larsson: Håller demokratin på att ta slut? (Svensk tidskrift)

17 MAJ 2024 Janerik Larsson: Håller demokratin på att ta slut? I år då många demokratier går till val är ”demokratins kris” är ett ofta förekommande ämne i samhällsdebatten. Ett ovanligt perspektiv på ämnet ger Søren Lippert, journalist med bakgrund inom den danska socialdemokratin, i en nyutkommen bok. Lippert är sedan 2015 programledare på TV 2 News, där han har ett eget program ”Lippert”. Tidigare arbetade han som politisk rådgivare. Danska Altinget har intervjuat författaren om hans bok ”Derfor ender demokratiet som vi kender det” (Därför slutar demokratin så som vi känner den”). Dansk politik är på grund av den låga spärrgränsen till folketinget (2%) till synes ovanligt vitalt ur demokratisynpunkt. Nya partier kommer och går. Men Lippert hävdar att ”tre grundläggande sprickor håller på att knäcka vår demokrati”. Enligt Lippert kommer dessa att riva ner nuvarande demokratiska institutioner och ge plats åt nya. Det är troligen inte förtryckande institutioner som kommer utan snarare frigörande institutioner som kan ge medborgarna större självbestämmande, menar han. Søren Lippert menar att den första sprickan i demokratins fundament är en växande misstro mot demokratiska institutioner och förlusten av vad Lippert kallar ”gemensamma fakta” – att myndigheter och institutioner inte längre har monopol på fakta. Alla kan hitta och uppfinna sina egna fakta. Han pekar på det som hände i Danmark under coronakrisen. Det fanns också en misstro bland stora grupper i samhället mot behovet av att stänga ner det danska samhället. Denna utveckling kommer enligt Lippert sig av att etablissemanget under många år har försökt reducera politiska frågor till fakta. Den andra sprickan i demokratin är enligt hans mening att väljarna inte längre röstar utifrån ekonomisk rationalitet och klass. I stället röstar allt fler endast utifrån egen rationalitet. Partier som anser att etablissemanget bör utmanas är ganska starka i den danska väljarkåren: ”I det senaste folketingsvalet fick vi partier som Alternativet, Moderaterne och Danmarksdemokraterne. Det är partier som är ganska unga och som säger till väljarna att det befintliga systemet inte fungerar tillräckligt bra.” Enligt Søren Lippert är den tredje och sista sprickan att de traditionella medierna håller på att förlora sin makt. De var ursprungligen tänkta att vara den fjärde statsmakten, som bevakade vem som fick delta i den offentliga debatten. Men med de sociala medierna kan alla komma till tals – även de som inte är för demokrati. Danskarna får inte längre sin information från tidningar, radio och TV, utan via appar, YouTube och andra ställen. Nyhetslandskapet präglas av en extrem mångfald av medier. I grund och botten tycker Lippert att det är ett sundhetstecken för demokratin: ”Vi står inför ett val till Europaparlamentet, där mycket tyder på att det kommer att finnas ett ganska starkt stöd i hela Europa för partier som i grunden är emot EU.” Demokratins anda kommer att bestå, kanske än starkare än de institutioner som demokratin har i dag. Det är därför han inte tror att det kommer att finnas ett envälde på andra sidan. Kommer dansk politik gå i spetsen för denna förändring? Janerik Larsson är senior advisor för Stiftelsen Fritt Näringsliv och författare bland annat till boken ”Det långa loppet – om näringslivets opinionsbildning” (2021)

Kriget kan avgöra det brittiska valet (SvD 12 maj)

Kriget kan avgöra det brittiska valet Labours partiledare Keir Starmer har stått upp för Israels rätt att försvara sig mot Hamas – och det har kostat partiet stöd bland brittiska muslimer. Janerik Larsson janerik.larsson@frittnaringsliv.se Det amerikanska presidentvalet tilldrar sig av helt naturliga skäl större intresse än det brittiska lokalvalet, som ägde rum den 2 maj. Det finns dock en intressant koppling mellan dessa val: utgången i båda valen kommer att påverkas av Israels svar på Hamas attack den 7 oktober förra året. Det kommer sannolikt också att få betydelse för det brittiska parlamentsvalet, som äger rum inom några månader. Lokalvalet innebar att Labour förlorade närmare 18 procent av de röster man tidigare haft i områden i England där mer än en femtedel av befolkningen identifierar sig som muslimer. Hamas brutala terrorattack kommenterades samma dag på X av Labourledaren Sir Keir Starmer: ”Jag fördömer till fullo de pågående attackerna mot Israel och dess medborgare. Det finns inget som rättfärdigar denna terrorhandling som utförs av dem som försöker undergräva alla chanser till framtida fred i regionen. Israel har rätt att försvara sig självt.” Detta ledde till en kraftig reaktion från Hamassympatisörer och nu efter valet signalerar Pat McFadden, Labours nationelle valsamordnare, att man ska ”arbeta för att få tillbaka människors stöd”. Han avser brittiska muslimer. Direkt efter Starmers inlägg på X den 7 oktober började brittiska medier peka på det faktum att Starmers fru Victoria är judinna. Starmer har hållit fast vid sin uppfattning att Hamasattacken är ”terrorism i en omfattning och en brutalitet som få länder någonsin upplevt”. I ett tal den 31 oktober kompletterade han detta med att efterlysa åtgärder för att hantera den humanitära situationen i Gaza. ”Min åsikt är att man måste hantera båda dessa tragedier.” När Starmer efterträdde Jeremy Corbyn 2020 var ett av hans mål att utrota den antisemitism som då hade vuxit sig stark i partiet. Det lyckades han med – och tio dagar efter Hamasattacken konstaterade Starmer att Corbyns tid i partiet var över, efter att denne i en tv-intervju hade vägrat kalla Hamas för terrorister. Starmer – som ingick i Corbyns skuggkabinett då denne var partiledare – sade att han blev ”förvånad och chockad” över sin företrädares vägran att beskriva Hamas som en terroristorganisation. I ett tal på tankesmedjan Chatham House i oktober förklarade Starmer varför han motsatte sig att kräva eldupphör för Israels krig mot Hamas i Gaza. Han sade att ett eldupphör alltid fryser alla konflikter i det tillstånd där de befinner sig. ”I detta läge skulle Hamas ha infrastruktur och kapacitet att åter genomföra den typ av attack som vi såg den 7 oktober. Hamas skulle bli uppmuntrade och omedelbart börja förbereda sig för framtida våld.” I den radikala brittiska vänsterns kritik mot Starmer likställs stöd för Hamas med stöd för det palestinska folket. Budskapet är att Israel ska utplånas ”from the river to the sea”. Detta budskap är i dag vitt spritt och är sannolikt även en del av den politiska verkligheten inför valet till Europaparlamentet. Svåröverskådliga konsekvenser för det amerikanska presidentvalet finns också med i bilden

Europa är fast i regleringsträsket (SvD 5 maj)

Europa är fast i regleringsträsket Regleringar och brist på ambitioner gör att Europa hamnar på efterkälken, varnar chefen för Norges oljefond. Janerik Larsson janerik.larsson@frittnaringsliv.se Om man jämför USA och Europa så är vi på denna sida av Atlanten mindre ambitiösa, mer reglerade, mer riskundvikande och arbetar mindre. Det konstaterar Nicolai Tangen, chef för Norges gigantiska oljefond, i en intervju i Financial Times: ”Klyftan mellan de två kontinenterna blir bara större”. Tangen säger att det är oroande att amerikanska företag överträffar sina europeiska rivaler inom innovation och teknik. Det har lett till att amerikanska aktier har utvecklats mycket bättre under det senaste decenniet. ”Det är en mentalitetsfråga när det gäller acceptans av misstag och risker. Om du går i konkurs i USA får du en ny chans. I Europa är du död", säger han och tillägger att det också finns en skillnad i den allmänna ambitionsnivån. ”Vi är inte särskilt ambitiösa. Jag ska vara försiktig med att prata om balans mellan arbete och fritid, men amerikanerna jobbar hårdare.” Oljefonden är en av de största enskilda investerarna i världen. Den äger i genomsnitt 1,5 procent av varje börsnoterat företag globalt och 2,5 procent av varje europeisk aktie. Fondens innehav i USA har ökat under det senaste decenniet medan de europeiska innehaven har minskat. Amerikanska aktier står i dag för nästan hälften av alla aktier i fonden jämfört med 32 procent 2013. Oljefonden har investerat i cirka 9 000 företag över hela världen. Sju amerikanska teknikföretag står för cirka tolv procent av aktieportföljen. Tangen säger att utvecklingen ökat sedan artificiell intelligens fick fäste. I samtal med amerikanska företagsledare klagar de över svårigheterna att göra affärer i Europa på grund av hårda regleringar och byråkrati. ”I USA har man mycket AI och ingen reglering, i Europa har man ingen AI och mycket reglering." Hur diskussionen inom EU ser ut i dag illustreras av den franske presidenten Emmanuel Macrons linjetal inför valet till EU-parlamentet. Han pekar på att EU står inför hot om ytterligare ekonomisk nedgång, och understryker att Europa måste inse att spelreglerna har ändrats. Trots det anlägger han ändå ett statsbyråkratiskt perspektiv. Macron menar att EU måste fördubbla sin finansiella eldkraft för att kunna investera hundratals miljarder euro varje år i ny teknik, i ett starkare försvar och i att minska koldioxidutsläppen. Han föreslår att en policy där europeisk preferens inom försvars- och rymdindustrin ska skrivas in i EU-fördragen – en process som skulle ta flera år och bli föremål för folkomröstningar i vissa medlemsländer. Macron vill också att Europeiska centralbankens penningpolitik inte längre bara ska styras av inflationsmål. Han föreslår att bankens mandat även ska omfatta ekonomisk tillväxt och klimatrelaterade mål – något som också kan kräva en fördragsändring. Hans förslag adresserar knappast kärnan i Tangens analys. Macrons perspektiv handlar om regleringar uppifrån, och inte om verkliga förändringar. Det ser med andra ord inte bra ut för Europa.