I valår är de unga, som alltid, en särskilt attraktiv målgrupp för de politiska partierna. Men samtidigt som ungdomsopinionen är under stark förändring, förefaller partierna ha mindre än vanligt att erbjuda de unga. Det skriver Janerik Larsson, vice VD för Svenskt Näringsliv, och Markus Uvell, VD för Demoskop.
Få politiska frågor är så populära att diskutera som opinion och värderingar bland unga människor. Alla samhällsaktörer vill ju ha stöd hos de unga, i hopp om att på så vis kunna höra framtiden till. Men att charma denna opinion är inte det lättaste, den är ett mycket rörligt mål.
Under början av 2000-talet drog en kraftig vänstervåg genom ungdomsgruppen, en våg som tog många på sängen. 1990-talet var samsynens tid. Allt fler politiska aktörer slöt upp bakom den successiva liberaliseringens pragmatiska agenda. Socialdemokratin gick högerut. Och mot 90-talets slut dolde högkonjunktur och IT-boom åsiktsskillnader i en förförisk framtidsoptimism.
Denna samsyn framstod av naturliga skäl som provocerande för många unga människor. I längtan efter idéer att brinna för och en mindre blodfattig debatt sökte sig engagerade unga människor allt längre vänsterut.
Men tålamodet är kort. Efter att ha kuliminerat våren 2001 förefaller vänstervågen bland unga nu vara på väg att avta, i alla fall om man ska tro SCB:s stora partisympatiundersökning. Lite drygt varannan förstagångsväljare stödjer idag s, v eller mp, jämfört med fler än två av tre 2001. Men fortfarande har alltså förstagångsväljarna en tydlig vänsterprofil.
Det innebär självfallet inte att den tidigare vänstergenerationen nu kommer att bli en borgerlig generation. Opinionen i stort är synnerligen instabil just nu, och partilojaliteten minskar successivt. Det är ännu tydligare i den yngsta gruppen.
De vänstersympatier som fanns och finns bland unga är inte bara är en slags protest mot vuxensamhället, eller någon lättflyktig ”trendvänster”. Unga människor är genomgående mer positiva till de principer välfärdsstaten bygger på, och stödjer aktivt de flesta av de nuvarande kollektiva systemen.
Dagens unga är den mest individualistiska generationen någonsin, och även avsevärt mer materialistiskt orienterade än äldre grupper. Vänstersympatierna och stödet för de kollektiva systemen kombineras alltså med ett starkt fokus på den egna nyttan, en vilja till självförverkligande, karriär och ett ekonomiskt gott liv. Kombinationen av stark individualism och stöd för generösa kollektiva trygghetssystem är kännetecknande för Sverige, och mönstret är särskilt tydligt bland unga.
Det finns tecken på en renässans för vad som skulle kunna kallas traditionella värderingar – kärnfamiljen, trohet, bevara traditioner, respekt för äldre etc – bland unga. Dessa värderingar är idag starkare bland unga än bland medelålders, om än allra starkast bland de äldsta. Samtidigt är alltså vänstersympatierna starka bland unga.
Vad innebär det då för det stundande valet? Vi tror det finns anledning att vara pessimistisk. De politiska partierna har inte mycket att erbjuda de unga. De står tvärtom svarslösa inför många av de krav unga människor ställer på politiken.
Det politiska samtalet är mer värderingsfattigt än på mycket länge. Pragmatismen och den sociala ingen-jörskonsten förefaller vara den dominerande strategin för alla partier – minimal konfrontation är tidens politiska melodi.
Vi tror inte att unga människor egentligen efterfrågar en ideologisk debatt av traditionellt slag, intresset för gamla tiders ideologiska skiljelinjer är mycket svagt i yngre grupper. Däremot efterfrågas politiker och rörelser som vågar ta ställning, som drivs av tydliga värderingar, som gör skillnad på rätt och fel. Av detta finns mycket lite i svensk politik idag.
Istället tyder mycket på att partierna kommer att jaga eftertraktade ungdomsröster med helt andra medel. Den individualistiska och materialistiska generationen kan ju alltid lockas med än mer generösa förmåner från de system de i grunden stödjer. I brist på tydliga värderingar erbjuds ekonomiska värden.
Är det den roll vi vill se unga människor spela i politiken – fullmatade kravmaskiner, erbjudna allt mer generösa förmåner som tröst för de jobb som inte skapas och de värderingar ingen längre tar på allvar?
Här finns en stor utmaning för de politiska partierna. Och valet är inte långt borta.
JANERIK LARSSON
MARKUS UVELL
