Världens kris – vänsterns lösningar

Katrin Kielos, Guy Standing m fl
Världens kris – vänsterns lösningar
Tanksmedjan Tiden 2014

Det finns en vänstertankesmedja som jag följer därför att den är riktigt intressant. Den heter Policy Network och har sitt huvudkontor i London men på dess hemsida kan man följa realistisk socialdemokratisk debatt i hela Europa.

Det som kännetecknar det mesta av Policy Networks rapporter och annat arbete är att de inte undviker de svåra frågorna, frågorna kring hur en rörelse som under 1900-talet förknippades med välfärdsstatens utveckling, med fördelningspolitiska reformer tänkta att samexistera med välfungerande samhällsekonomier ska ta sig fram när de europeiska välfärdsstaternas tröga ekonomier utmanas i globaliseringens andra fas.

Policy Network har ägnat en hel del uppmärksamhet åt nationalism, isolationism, högerpopulism och andra fenomen som blivit allt påtagligare i europeisk politik. När Tankesmedjan Tiden nu gett ut en antologi om ”Världens kris – vänsterns lösningar” hade jag väntat mig att se något av det som Policy Network fokuserat på i bokens samling av internationella essäer.

Men Katrine Kielos och Jesper Bengtsson har valt en lättare väg, vilket gör mig besviken. Och det gör att boken nog inte kommer att ha så stort inflytande på den del av svensk socialdemokrati som brottas med det dubbla problemet att vinna val och att ha en politik för att sedan verkligen kunna regera – på något sätt som är svårt att gissa före 14 september – på ett sätt som blir framgångsrikt. Det gäller ju att ta fram en politik som inte bara blir ”sista sucken” innan svensk socialdemokrati försvinner ner under 20 % -strecket i opinionen som i Finland och Danmark.

Om jag ska vara mer precis i min kritik tycker jag att Kielos/Bengtsson mera valt det spektakulära än det relevanta. Det är givetvis bra att internationella vänsterdebattstjärnor som Roberto Unger, Jacob Hacker och Guy Standing nu presenteras på svenska. Begrepp som ”prekariat” och ”predistribution” är ju mångomtalade för dem som följer internationell vänsterdebatt.

Tidigare okänd för mig men nog antologins mest spännande uppsats är Carlota Perez’ om en ”global industripolitik” där hon med ett optimistiskt grundslag konstaterar att det inte räcker med att ropa på Keynes eftersom också Schumpeter behövs. Hon pekar definitivt på något som har relevans t ex i diskussionen om det tänkta stora frihandelsavtalet EU/USA.

Svensk socialdemokrati behöver mer relevant idédebatt.

Janerik Larsson är seniorrådgivare till Stiftelsen Fritt Näringsliv.

http://www.svensktidskrift.se/?p=68405

Gästkrönika » Finländsk EU-politik imponerar

 

 

 

Janerik Larsson är gästkrönikör på Europaportalen. Han har arbetat med kommunikation i olika roller bl a med EU-kampanjen inför folkomröstningen 1994. Han var 2005 - 2010 vVD på Svenskt Näringslv. Han är idag rådgivare till Prime PR och till Stiftelsen Fritt Näringsliv.

 

 

Ändra sedan Finland och Sverige blev EU-medlemmar den 1 januari 1995 har jag imponerats av hur lätt finländska politiker och ämbetsmän haft att anpassa sig till den nya ordningen i den europeiska unionen. Skillnaden mellan våra båda länder är och har varit påtaglig.

 

Finland är verkligen till fullo med i EU präglas den svenska attityden fortsatt av det Ulf Dinkelspiel satte som titel på sin bok om Sveriges väg till EU: ”Den motvillige ­europén”. Vad denna stora skillnad beror på kan man spekulera i.

 

Finlands historia har ju exempelvis handlat om att hantera relationer till andra huvudstäder – för länge sedan Stockholm, efter andra världskriget till Moskva – vilket kanske gett andra förutsättningar än i mera självgoda Sverige.

 

Häromdagen kunde man på förstasidan i Financial Times läsa en hänvisning till en fyllig artikel på sidan 2 som hade denna rubrik: ”Finland’s Katainen to quit as PM to seek top EU role”

 

I mina samtal förra veckan i Helsingfors med politiskt initierade framkom att man där var helt övertygad om att Angela Merkel gett Finlands avgående statsminister Jyrki Katainen besked om att han –som tidigare varit finansminister – nu var klar för en position i EUs toppskikt i höst. Katainen har varit en lojal bundsförvant till Merkel i EU- och eurolandsdebatten om den ekonomiska politiken och har därför inte blivit så populär exempelvis i Grekland.

 

Katainen ses i FT som ett exempel på hur attraktiva nordiska politiker är i dessa dagar i internationell politik. Norrmannen Jens Stoltenberg efterträder dansken Anders Fogh Rasmusen på topposten i NATO. Den danska statsministern Helle Thorning-Schmidt nämns ofta som en tänkbar kandidat till EU-toppen i höst. Katainen kan nog känna sig ganska säker på någon betydelsefull position även om spekulationerna i Helsingfors går i olika riktningar – kanske chef för eurozongruppen, kanske efterträdare till Herman Van Rompuy som chef för rådet eller kanske rentav som kommissionsordförande.

 

Det är ju parlamentsval också i Finland i nästa månad. Finlands ”svar på Sören Holmberg”, professor Göran Djupsund skriver i en krönika på tankesmedjan Magmas hemsida såhär om det tänkbara utfallet: ”Summa summarum; det kommande EU-valet ser ut att bli lika viktigt som spännande och intressant. Perioden efter senaste riksdagsval har, såsom nämnts kännetecknats av helt osedvanligt stora förskjutningar i partisympatierna varför man på många håll förväntar sig stora förändringar även i EU-valet i maj. Mina – dels på analys, men även på fingertoppskänsla baserade – förväntningar går nog lite i en annan riktning; jag tror mest på blott marginella förändringar i mandatfördelningen. Sålunda skulle jag inte bli överraskad om Samlingspartiet (3), Centerpartiet (3), Socialdemokraterna (2) , De Gröna (2), Sannfinländarna (1) och SFP (1) varken vann eller förlorade mandat. Förändringen skulle bestå i att Kristdemokraterna förlorade sitt enda mandat medan Vänsterförbundet skulle återerövra ett mandat. Men som jag inledningsvis nämnde så är detta val trots allt lika svårtippat som fotbollens medaljlag inkommande oktober så otippat är nog bäst. Allt medan vi hoppas på en bra och upplysande valkampanj, ett högt intresse och valdeltagande hos finländarna och en spännande kulmen i valet i maj.” –

 

 

See more at: http://www.europaportalen.se/2014/04/finlandsk-eu-politik-imponerar#sthash.Hij3T1vs.dpuf

 

http://www.europaportalen.se/2014/04/finlandsk-eu-politik-imponerar

 

 

Janerik Larsson varnar Stefan Löfven (s) för dåliga rådgivare

Publicerad 2014-04-09, 14:13

POLITIK. Det är många självutnämnda och "föga analytiska rådgivare" som rycker i Stefan Löfven (s). Istället för att lyssna på Jonas Sjöstedt (v) och arvsskattsförespråkare från LO bör den socialdemokratiska statsministerkandidaten läsa Widar Andersson och PM Nilsson. Det anser den borgerlige opinionsbildarnestorn Janerik Larsson.

Den borgerliga opinionsbildarlegendaren Janerik Larsson är i Helsingfors, dit han är utsänd för att i ett nyhetsbrev rapportera om den finska EU-debatten för Stiftelsen Sverige i Europas räkning. Han har också ett eget nyhetsbrev, "Larsson Läser", som distribueras av tankesmedjan Timbro. I den senaste ledartexten uttrycks en sympati för Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven.

 

Janerik Larsson, som, för säkerhets skull, bekräftar att han inte kommer att rösta rött i detta valet heller, beskriver hur Stefan Löfvens väg till valet ackompanjeras av undermåliga rådgivare – inte minst från LO-ledet.
 

Du beskriver en "hord av föga analytiska rådgivare". Vilka är dessa rådgivare som förföljer Stefan Löfven?
– Jag använder begreppet rådgivare ironiskt. Jag syftar på de som självpåtaget ger Löfven råd att anpassa sig till Vänsterpartiets politik. Jag tror Löfven är smartare än så. Han vet att inget är avgjort förrän efter valet och att det riktigt viktiga är det han gör då.

I en opinionstext i Svenska Dagbladet 3 april gör han en spaning om hur en eventuell rödgrön svensk regering kommer att te sig efter valet med utgångspunkt från ett besök i Danmark, där han ser en självrättfärdig och moralistisk vänster ställa till problem för den socialdemokratiska statsministern Helle Thorning-Schmidt. Janerik Larsson drar paralleller till det politiska landskapet i Sverige:

"I min ungdom var mina kompisar långt till vänster enormt belästa. De kunde sin Marx, sin Lenin, sin Mao. De hade förebilder för hur Sverige borde utvecklas. Men i dag är det gnäll och moralism, utan substans. Jonas Sjöstedt söker bygga sin position på en enda fråga där han saknar folkligt stöd för ett alternativ. Det som trots allt gör att denna moraliserande vänster är så synlig i samhällsdebatten beror inte på ett starkt folkligt stöd utan på att det är den dominerande ideologin bland intellektuella och mediefolk."

Vilka borde Stefan Löfven lyssna på istället?
– Av de som syns i debatten på s-kanten är det väl främst Widar Andersson i Folkbladet som tycks förstå att den parlamentariska och därmed politiska situationen efter valet kan bli mycket komplicerad. PM Nilsson hade nyligen en intressant ledare om olika tänkbara utfall. Rekommenderas. Jag tror att Löfven och hans verkliga rådgivare för länge sedan insett detta.

Janerik Larsson tror att det finns en rad hot mot förutsättningarna för ett svenskt konkurrenskraftigt näringsliv under kommande mandatperioder.

– I Helsingfors, där jag är nu, har koalitionsregeringen, ledd av Reinfeldts motsvarighet Jyrki Katainen, höjt aktiebeskattningen och höjt arvsskatten samt permanentat den trots att det försvårar för Finland att få de långsiktiga industrialister som landet är i så stort behov av. Finlands ekonomi har mycket stora problem och regeringen motverkar genom sådana åtgärder de långsiktiga företagsbyggen landet behöver. Finländska entreprenörer säljer i stället sina löftesrika företag till utländska ägare för att undkomma den näringslivsfientliga politiken.

Ser du en diskussion om återinförande av löntagarfonder i spåkulan?
– Historien lär inte upprepa sig men när LO-ekonomerna tar upp en så orimlig tanke som återinförd arvsskatt vill jag inte utesluta något. Jag tror att det svenska näringslivet fortsatt har all anledning både vara vaksamt och arbeta med att förklara hur välståndet skapas.

Med tanke på hur Alliansen halkar efter i opinionsundersökningar – finns det inte anledning att tro att även Fredrik Reinfeldt behöver se över sina rådgivare? Vilka råd skulle du själv ge statsministern, om han frågade förutsättningslöst?
– Jag får ta mig en funderare på vad jag skulle ha för råd till Reinfeldt och de andra partiledarna i Alliansen. De har dock en fördel i att de medier som känner sympatier för Alliansen verkar betydligt mer sansade och eftertänksamma än Löfvens självpåtagna medierådgivare.

 

Oscar Örum

 

http://www.dagensopinion.se/janerik-larsson-varnar-stefan-l%C3%B6fven-s-d%C3%A5liga-r%C3%A5d

 

 

Stackars Löfven!

2 april 2014 kl 23:21 OP-ED

Häromveckan träffade jag i Köpenhamn Hans Mortensen, författare och politisk journalist på den mycket ambitiösa och läsvärda danska veckotidningen Weekendavisen.

Vårt samtal utgick från hans bok ”Den röde tråd – SF og vejen till magten” (2011), som snart kommer ut i en uppdaterad utgåva. Boken, som är lättläst och intressant, skildrar den radikala vänsterns aversion mot ”maktens ok” och följer i detalj vänsterpartiets SSF:s väg mot uttåget nyligen från den rödgröna danska trepartikoalitionen, som leddes av socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt.

Hans tipsade mig om en artikel i danska vänstertidningen Information av den respekterade politiske analytikern Erik Meier Carlsen. Meier Carlsen benämner SF:s uttåg ur den danska regeringen som ”moralismens nederlag”, och pekar på hur delar av vänstern i Europa efter 1990-talets framgångar – Schröders Neue Mitte, Blairs tredje väg – tappat sin politiska kurs.

 

Den vänster som kommit därefter har en dubiös relation till både demokrati och marknadsekonomi, skriver Meier Carlsen som påpekar att de två hör intimt ihop. I stället har vänstern blivit en gnälligt moraliserande rörelse som saknar genomförbara förslag. Man låtsas som om man har något alternativ till kapitalismen men medborgarna genomskådar bluffen. Även om de också ser kapitalismens avigsidor – bubblor etc – så finns det inte någon trovärdig alternativ vänsterlinje.

I min ungdom var mina kompisar långt till vänster enormt belästa. De kunde sin Marx, sin Lenin, sin Mao. De hade förebilder för hur Sverige borde utvecklas. Men i dag är det gnäll och moralism, utan substans. Jonas Sjöstedt söker bygga sin position på en enda fråga där han saknar folkligt stöd för ett alternativ. Det som trots allt gör att denna moraliserande vänster är så synlig i samhällsdebatten beror inte på ett starkt folkligt stöd utan på att det är den dominerande ideologin bland intellektuella och mediefolk.

Den danska regeringskrisen kan analyseras ur det perspektivet. De inom SF som framtvingade uttåget ur regeringen var emot räddningsoperationen för ett stort danskt statsföretag eftersom pengarna kom från en amerikansk finansinstitution. Hur man ska säkerställa den danska välfärdsstatens fortlevnad i en globalt konkurrerande ekonomi – nej, det är inte frågor man bryr sig om. Man nöjer sig med att moralisera, att vara självrättfärdig.

Följden blir att den politiska handlingskraften efterhand förskjuts till center/höger. Vänstermoralismen förlorar, för att den är en position och inte ett reellt alternativ.

Vänsterns motståndare här i Sverige borde kanske ta en titt på den danska debatten. Där kan man hitta förklaringen till det nuvarande höga tonläget, som även omfattar den socialdemokratiska vänsterkanten.

Själv insåg jag i Danmark att jag kanske fått en glimt av hur en svensk rödgrön regerings elände skulle kunna te sig, tänkte på Thorning-Schmidts svårigheter och noterade i min anteckningsbok: ”Stackars Stefan Löfven!”

Janerik Larsson är rådgivare och författare. janerik.larsson@frittnaringsliv.se

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/danska-regeringskrisen-lardom-for-vansterns-motstandare_3427468.svd

 

---