Danmark utan klart regeringsalternativ (SvD 31 juli)

Danmark utan klart regeringsalternativ Svagt stöd för vänsterregering, högerregering och mittenregering bland danska väljare, skriver Janerik Larsson i sin Mediekrönika. Janerik Larsson Publicerad 09:30 Kommer Danmark efter folketingsvalet som med stor sannolikhet äger rum under hösten att få en majoritetsregering över blockgränsen? Bent Winther, den politiske kommentatorn i Berlingske, konstaterar i en besk krönika att Danmark hade en sådan blocköverskridande regering för 44 år sedan. Den blev ett stort fiasko och höll bara i ett år. Av de danska väljarna säger dock 35 % i en Kantar Gallup-undersökning att de gärna ser en bred regering, 24% vill ha en röd regering och 26% en blå. Det gör att frågan kommer att leva fram till valdagen, menar Winther. Historien är denna: Lars Løkke Rasmussen, då ledare för det största borgerliga partiet Venstre, var fram till valet 2019 statsminister för en borgerlig minoritetsregering som var beroende av stöd i folketinget från Sverigedemokraternas systerparti Dansk Folkeparti. En lång och komplicerad regeringsförhandling är det mest sannolika resultatet av läget som det ser ut i dag. Kort före valet 2019 utkom boken ”Befrielsens øjeblik” där statsministern i klarspråk sa att en regering som kräver Dansk Folkepartis stöd inte är det landet behöver, utan en bred samling över blockgränsen. Den socialdemokratiska partiledaren Mette Fredriksen avvisade blankt Lars Løkkes propå. Han förlorade valet och avgick också som partiledare. Han står i dag i spetsen för ett nybildat parti, Moderaterne, som argumenterar för just för den linje han drev 2019. I valet 2019 gick Mette Frederiksen till val på att bilda en socialdemokratisk minoritetsregering. Hon passade på att svänga partiets invandringspolitik högerut och drog därför till sig många tidigare Dansk Folkeparti-väljare. Under pandemin har hon varit en stark, auktoritär ledare som fått tung kritik, inte minst från ledande danska jurister. Maktspelet över blockgränsen har dock även under den sittande regeringen avlösts av breda överenskommelser – främst om försvarspolitiken. Danmark anslöt sig till EU:s försvarspolitik i somras efter en folkomröstning. Inför det kommande folketingsvalet har Frederiksen signalerat en viss beredskap för att bilda en regering med bredare stöd än hennes nuvarande regering har. Exakt vad det skulle innebära kommer knappast att stå klart innan väljarna sagt sitt. En lång och komplicerad regeringsförhandling är det mest sannolika resultatet av läget som det ser ut i dag. De borgerliga partierna är inte oväntat helt ointresserade av samarbete över blockgränsen. Lars Løkke Rasmussen har sagt att han – förutsatt en stor valframgång för det nya partiet – kommer att försöka blockera både en röd och en blå regering. De Radikale, som nu ger Frederiksen-regeringen sitt stöd, har också sagt nej till en ny socialdemokratisk enpartiregering, vilket gör att det alternativet troligen inte kommer att finnas direkt efter valdagen då förhandlandet börjar. Det centrala maktspelet kommer sannolikt att utspelas mellan Frederiksen och socialliberala Radikale Venstres ledare Sofie Carsten Nielsen. En slutpunkt kan bli att ledaren för De Radikale trots allt går in i en regering ledd av Frederiksen – eller att hon går in i ett regeringssamarbete med de borgerliga.

Grön dogmatism tynger Sri Lanka (SvD papperstidningen 22 juli)

Grön dogmatism tynger Sri Lanka Framtiden för jordbruket står i centrum för krisen på Sri Lanka, och beslutet våren 2021 att förbjuda all import av gödningsmedel och bekämpningsmedel. Janerik Larsson janerik.larsson@frittnaringsliv.se Krisen på Sri Lanka som ledde till att den korrumperade familjen Rajapaksas mångåriga regim störtades har flera orsaker. I mer än två decennier har de fyra bröderna Rajapaksa och deras söner styrt landet som ett vanskött familjeföretag. Mahinda Rajapaksa valdes till president 2005 och styrde sedan landet med järnhand. 2015 förlorade han presidentvalet. Hans bror Gotabaya, som var försvarsminister när det mycket blodiga 26-åriga inbördeskriget avslutades 2009, vann presidentvalet 2019. Han utsåg Mahinda till premiärminister. Vanskötseln av landet kännetecknades bland annat av ett växande beroende av Kina, som gav Sri Lanka lån till stora infrastrukturprojekt. Ett sådant var den nya, stora hamn som byggdes i huvudstaden Colombo. Ur kinesisk synpunkt var det en strategisk investering nära några av världens viktigaste sjöfartsleder. Det mångåriga inbördeskriget mot landets tamiler, som är hinduer, har också stärkt den buddhistiska singalesiska nationalismen. Mest internationell medieuppmärksamhet fick dock ett presidentbeslut våren 2021. Då förbjöds med omedelbar verkan all import av gödningsmedel och bekämpningsmedel som användes i jordbruket. Trots protester från bönderna, som hävdade att organiskt jordbruk skulle vara både dyrare och mindre produktivt, genomfördes förbudet. Effekten blev att landets viktigaste baslivsmedel, ris, och den viktigaste exportprodukten, te, drabbades. Priset på ris ökade med omkring 50 procent under det första halvåret 2021. Covid-19-pandemins effekt på den viktiga turistindustrin förvärrade situationen ytterligare för landet. Den gröna revolution som blev resultatet på 1970-talet av den berömde amerikanske agronomen Norman Borlaugs arbete, möjliggjorde också Sri Lankas framgångsrika jordbruk. Genmodifierade nya grödor räddade miljoner människor i Asien från svält och död. För sina insatser för växtförädlingen fick han Nobels fredspris 1970. Men Borlaugs gröna revolution möts än i dag av motstånd från förespråkare av organiskt jordbruk. President Rajapaksa var amerikansk medborgare när han återvände för att bli president. Han var inspirerad av amerikanska idéer om jordbruk, men även av indiern Vandana Shiva. Hon stödde president Rajapaksa och skrev på Twitter i juni 2021: ”Låt oss alla gå hand i hand med Sri Lanka mot en giftfri värld”. Den indisk-brittiske journalisten Tunku Varadarajan, verksam vid en amerikansk tankesmedja, skrev i Wall Street Journal om det som hänt på Sri Lanka. Han uttryckte förhoppningen att Sri Lanka ska få ett politiskt styre som skiljer sig från den störtade regimens, och därmed möjliggör drift av ett modernt, vetenskapligt jordbruk som kan försörja de 22 miljoner invånarna på Sri Lanka. Enrad andra skribenter har kommenterat vad som hände på SriLanka. Nu har Sri Lanka efter en kort men bitter debatt fått en nygammal president, den 73-årige Ranil Wickremesinghe som varit premiärminister inte mindre än sex gånger. Nyhetsbyrån Bloomberg hann dessförinnan rapportera att en ny Rajapaksa-ättling står redo att ta upp kampen om makten. Om den 36-årige Namal Rajapaksa, Mahindas äldste son, kommer lyckas får framtiden utvisa. Att krisen kommer att bestå är dock ett faktum.

En framtid otyngd av historien (SvD papper 17 juli)

MEDIEKRÖNIKA | JAPAN En framtid otyngd av historien Shinzo Abes plats i den japanska historien är självskriven. Hans politik förändrade och moderniserade Japan i flera viktiga avseenden. Janerik Larsson janerik.larsson@frittnaringsliv.se Två dagar före valet till det japanska överhuset mördades Shinzo Abe på ett valmöte för det liberaldemokratiska partiet, LDP. Shinzo Abe var Japans premiärminister i två omgångar, dels 2006–2007, dels 2012–2020. Det rådde ingen brist på utmaningar när Abe tillträdde som premiärminister 2012. Japan hade bokstavligen skakats av jordbävningen vid Tohoku året innan som förorsakade en tsunami som dödade 16 000 människor, liksom kärnkraftsolyckan i Fukushima. Abe led av en kronisk tarmsjukdom, ulcerös kolit, som var förklaringen till att han avgick 2020. Hans politiska inflytande bestod dock i hög grad. När nyheten om mordet spreds över världen ledde det till kraftiga reaktioner. USA:s president Joe Biden beordrade flaggning på halv stång på alla amerikanska regeringsbyggnader och USA:s utrikesminister Antony Blinken reste till Tokyo för att framföra presidentens varmt formulerade kondoleanser. För USA var Abe en av de viktigaste politiska krafterna i Asien. Han tog initiativet till det säkerhetspolitiska samarbetet med USA, Australien och Indien som ibland kallas ”det asiatiska Nato”. Abe arbetade även med det asiatiska handelspolitiska frihandelsavtal med udden mot Kina som president Barack Obama tog initiativet till, men som president Donald Trump sedan drog sig ur. Abe såg dock till att det samarbetet fortsatte och skapade ett nytt liknande avtal. Under Abe stärktes också frihandelsrelationerna mellan Japan och EU. Mordet på Abe hyllades dock på kinesiska motsvarigheten till Twitter, Weibo. När nyheten om attacken mot Abe kom hette det i en kommentar på Weibo att det var rätt att han fått sona med sitt liv för att det var 85 år sedan det japanska angreppskriget mot Kina inleddes 1937. Den kommentaren fick 210 000 instämmanden. Relationen mellan Kina och Japan präglas av att Taiwan var en japansk koloni från 1895 till andra världskrigets slut. Abe uttryckte starkt stöd för Taiwans självständighet. Ett videosamtal tidigare i år mellan Abe och Taiwans president Tsai Ing-wen om närmare säkerhetssamarbete mellan de båda länderna ledde till en hårt hållen kommentar från kinesiska UD. Shinzo Abe var nationalist och hans syn på Japans roll i världen präglades av att han ansåg att det nu var dags för ett framtidsperspektiv som inte tyngdes av historien. Japans ekonomi var i mycket dåligt skick när Abe tillträdde som premiärminister 2012. Den kraftfulla politik som Abe därefter bedrev har i hög grad stärkt den japanska ekonomin. Den amerikanske ekonomen Noah Smith skrev efter mordet på Abe att denne under sin tid som premiärminister var världens mest effektive politiske ledare. Abes politik förändrade och moderniserade Japan i flera viktiga avseenden. För det första drev Abe med sin politik på en omvälvning av den japanska arbetsmarknaden som öppnades för kvinnor. För det andra såg Abe till att Japan för första gången på allvar även öppnades för invandring. 200 000 arbetskraftsinvandrare om året har förstärkt det åldrande Japans arbetsmarknad. Japans roll i världsekonomin framstod på slutet av 1960-talet som ”1980-talets ekonomiska stormakt”. Det var också underrubriken på den svenska ekonomijournalisten och Tokyokorrespondenten Håkan Hedbergs bok ”Den japanska utmaningen” (1969). Boken blev en internationell framgång. Dess tes att ”det japanska miraklet kommer att fortsätta och kommer att kasta sin slagskugga – eller sitt ljus – över hela världen”, som Hedberg skriver i förordet, kom dock aldrig att besannas. Det skulle bara dröja ett decennium innan Mao Zedongs efterträdare Deng Xiaoping lanserade sin teori om ”socialismen med kinesiska särdrag”, det vill säga den kapitalistiska marknadsekonomi som sedan förändrat världsekonomin. Men oavsett världsekonomins förändring under de senaste decennierna så är Shinzo Abes plats i den japanska historien självskriven. Till det kommer också hans stora betydelse för den fria världens samverkan – i den tid då Japan har kunnat betrakta även andra världskriget som en del av det förflutna som inte glöms, men heller inte styr vägen framåt.

Hur mycket makt får Danmarks statsminister? (SvD papperstidn 10 juli)

Hur mycket makt får Danmarks statsminister? I det kommande folketingsvalet kommer frågan om statsministerns makt att vara närvarande. Janerik Larsson janerik.larsson@frittnaringsliv.se Efter nästa val till den danska riksdagen, folketinget, kan dagens 14 partier ha utökats med ytterligare partier. Två procent är gränsen för att ett parti ska nå folketinget. För ordningens skull bör infogas att fyra av de danska partierna representerar väljare på Grönland eller Färöarna. Tre av dessa partier ger i dag sitt stöd till den socialdemokratiska enpartiregeringen ledd av Mette Frederiksen. Folketinget har val vart fjärde år, och nästa val måste äga rum senast i juni 2023. Statsministern är den som utlyser val i Danmark och det mesta pekar på att det kan bli val redan i höst. Det som hände under pandemin i Danmark har lett till en intensiv dansk debatt om den unika maktkoncentrationen till statsminister Mette Frederiksen. Två omfattande granskningar av regeringsmaktens hantering av pandemin har pekat på just hur makten utövats – av Frederiksen och av den statstjänsteman, Barbara Bertelsen, som har den position som i Sverige motsvaras av statsministerns statssekreterare. I Danmark har politiskt självständiga ämbetsmän av hävd stått som garanter för att regeringsledamöterna får de sakligt underbyggda råd som de bör få. Den som sett den danska TV-serien ”Borgen” har fått denna problematik mellan politiskt valda och ämbetsmän illustrerad. Under inledningen av pandemin 2020 agerade Fredriksen i likhet med sin norska kollega, högerledaren och statsministern Erna Solberg, med en kraft som då ledde till jämförelser med och kritik av Stefan Löfven. Den danska coronagranskningen var mycket kritisk till Frederiksen. Professor Jørgen Grønnegård Christensen som stod i spetsen för den granskningen har återkommit till den kritiken i samband med en annan rapport som nyligen levererades. I november 2020 beslöt Frederiksens regering att avliva alla landets minkar på grund av uppgifter om att de bar coronasmitta. Minkuppfödning har varit en viktig dansk exportnäring men den existerar inte längre och torde inte återuppstå. Det saknades laglig grund för detta massavlivande och en särskild Minkkommission har nu i mycket barska ordalag kritiserat regeringens hantering. Radikale Venstre, som är ett av enpartiregeringens stödpartier, har nu deklarerat att man tillsammans med den borgerliga oppositionen kommer att fälla regeringen med ett misstroendevotum – om inte nyval utlyses senast den 4 oktober. Den borgerliga oppositionen hade helst sett en juridisk uppföljning och kanske därefter en riksrättsprocess. Borgerliga Berlingske skriver att Radikale Venstre ”gör en mörk tid för folkstyret än mörkare”. Här är en central fråga i det kommande folketingsvalet formulerad: hur stark ska statsministerns maktutövning vara? Tom Jensen, chefredaktör på Berlingske, tvekar inte. Statsministerns resoluthet och beslutskraft har inneburit att kritisk granskning av beslut uteblivet och en alltmer politiserad ämbetsmannakår har slutat säga ifrån då detta behövts. För mycket makt i för få händer är hans sammanfattning. De danska väljarna kommer att få ge sin dom.

Kommunistregimen och omvärlden (SvD papperstidn 3 juli)

Kommunistregimen och omvärlden Kina tycks inne på en farlig väg. Frågan om hur väst bör orientera sig gentemot världens näst största ekonomi blir allt mer angelägen att finna svar på. Janerik Larsson janerik.larsson@frittnaringsliv.se Wang Xiangwei var tidigare chefredaktör för South China Morning Post (SCMP), Hongkong-tidningen som nu lever i en allt svårare politisk miljö till följd av att det som då fanns av demokrati nu i allt väsentligt krossats av det kinesiska kommunistpartiet. I dag är Wang Xiangwei baserad i Peking som rådgivare till SCMP. Det har nu gått några månader sedan han skrev en krönika där han med vassa formuleringar ifrågasatte kommunist-partiets attacker mot den kinesiska kapitalism som skapat landets välstånd. ”Vi hör ett eko från en svunnen tid som definierades av Mao och Marx”, konstaterade han. Han skrev om kommunistpartiets attacker mot den framgångs¬rika kinesiska kapitalismen i staden Hangzhou. Där finns högkvarteren för storföretag som Geely (som äger Volvo) och e-handelsgiganten Alibaba som bland annat äger just South China Morning Post. I krönikan påpekas att det bottenlöst fattiga Kina som Mao lämnade efter sig 1976 har förändrats radikalt. Deng Xiaoping genomförde en kursomläggning med kapitalistiska metoder och uppmuntrade entreprenörskap. Det har lett till att Kinas ekonomi blivit världens näst största. Den privata sektorn svarar nu för 60 procent av BNP och sysselsätter 80 procent av arbetskraften. Många internationella kommentatorer har fokuserat sin oro för Kinas ekonomiska utveckling på regimens efterhand alltmer obegripliga covidpolitik. SCMP har uppmärksammat den brittisk-kinesiska handelskammarens hårda kritik av kommunistregimens politik. Den brutala nedstängningen av jättestaden Shanghai med dess stora internationella befolkning har ytterligare underminerat tron på den kinesiska regimens förmåga att hantera landets välståndsskapande. James Kynge, Kinaexpert på Financial Times, har i en översiktsartikel beskrivit de stora och ökande mänskliga och ekonomiska kostnaderna till följd av Kinas noll-covid-strategi. Kinas mycket farliga väg är också rubriken på en krönika i The Atlantic där Michael Schuman sammanfattar den oro som nu finns hos dem som följer landets politiska kurs. I centrum för den diskussionen står landets ledare Xi Jinping. Kina har, säger Carl Minzner på Council of Foreign Relations i Atlantic-artikeln, börjat ”svänga allt vildare baserat på en enskild individs nycker”. Schuman sammanfattar sin artikel med att Kommunistkina var ett hopplöst fall under en enmansdiktatur och så kan det bli igen. Ökar detta risken för ett krig mot Taiwan? Det är en fråga som ställs allt oftare och den kopplas inte sällan till den politik som nu bedrivs. Radikala krafter i ett vårdslöst och alltmer isolerat Kina kan starta ett storkrig, skriver The Economist. Frågan är hur väst bör orientera sig. Är den rätta vägen för väst att söka sig närmare Kina, än vad Kina i dag står i förhållande till Ryssland? Det anser den amerikanske historikern Niall Ferguson som ägnat Kina stort intresse. Han skriver nu om Henry Kissinger och USA:s omläggning av Kina¬politiken under president Nixon som en historisk vändpunkt. En ny avspänningspolitik mot Kina är Fergusons förslag. Det är en radikal men intressant tanke i en farlig tid.