Janerik Larsson: Stolt över att vara korrupt (mediekrönika SvD 18 juli)

Janerik Larsson: Stolt över att vara korrupt Donald Trump försöker inte längre dölja att presidentskapet och den egna plånboken har blivit helt sammanflätade. Janerik Larsson Publicerad 17:00 Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. ”George Washington hade två skrivbord,” sa president Donald Trump nyligen. ”Ett för affärer, och ett för presidentskapet.” Historiker har inte hittat något som stöder påståendet. Men det intressanta är att Trump själv känner ett behov av ett historiskt alibi för något han inte längre försöker dölja: att presidentskapet och den egna plånboken har blivit sammanflätade. Enligt tidskriften Forbes har Trumps nettoförmögenhet nästan tredubblats sedan han tillträdde sin andra mandatperiod, till 6,5 miljarder dollar. Den stora skillnaden mot då är kryptovaluta. Enligt ekonomen Steve Rattners genomgång har ungefär tre av de fyra miljarderna i ökad förmögenhet kommit från att familjen Trump tjänat pengar på kryptovalutor. Det som gör bilden så avslöjande är att det inte handlar om en enskild skandal, utan ett mönster som upprepas. Det är svårt att hitta någon tidigare amerikansk president där utrikespolitiska beslut och privata affärsintäkter korsas så konkret och så snabbt efter varandra. Det som också skiljer Trump från tidigare amerikanska presidentskandaler är inte bara omfattningen. Det är också första gången som presidenten själv, inte mellanhänder eller ministrar, står i centrum. Den balsal för 400 miljoner dollar som Trump river upp Vita husets östra flygel för har ett affärsmässigt syfte: den ska bli lokal för en ändlös rad donatormiddagar för den som vill köpa sig närhet till makten. Kolumnisten Philip Kennicott har i Washington Post konstaterat att balsalen kan bli Amerikas motsvarighet till Salon de l’Oeil-de-Boeuf i Versailles där hovmän och lycksökare köade på 1700-talet för att få audiens hos den franske kungen. Balsalen kan bli Amerikas motsvarighet till Salon de l’Oeil-de-Boeuf i Versailles En föregångare med samma tankesätt som Trumps är engelsmannen Robert Walpole, Han var Storbritanniens förste premiärminister, och byggde upp en enorm förmögenhet samtidigt som han styrde landet. Han försvarade sig med att korruption bara var mänsklighetens naturliga tillstånd. Det är just den sortens system som den amerikanska konstitutionen försökt att förhindra genom maktdelning och kontrollmekanismer. USA:s grundlagsfäder byggde sitt statsskick som en reaktion mot precis detta. Men nu, 250 år senare, är landet tillbaka vid en variant av samma problem, fast med kryptoplånböcker i stället för godsägande. Opinionen är polariserad. 93 procent av demokratiska väljare anser att Trump är korrupt, men bara tio procent av de republikanska. För Trumps kärnväljare tycks frågan vara perifer i förhållande till den större politiska omvälvning de anser att han driver igenom. Flera demokratiska senatskandidater, bland dem Jon Ossoff i Georgia och James Talarico i Texas, gör korruptionen till ett huvudtema i sina kampanjer. En tänkbar presidentkandidat 2028, Rahm Emanuel, kallar den en guldgruva för partiet. Men än så länge har den bara berikat presidenten och hans familj.

Janerik Larsson: Island på god väg in i EU (mediekrönika 25 juli)

Janerik Larsson: Island på god väg in i EU Det nya omvärldsläget gör ett EU-medlemskap attraktivare för både Island och Norge. Norrmännens EU-skepsis är dock alltjämt stark. Janerik Larsson Publicerad 14:00Uppdaterad 14:34 Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den 29 augusti folkomröstar islänningarna om förhandlingarna om ett EU-medlemskap ska återupptas. Utfallet berör inte bara de 400 000 islänningarna utan kan också påverka EU-frågan i Norge där EU-medlemskap avvisats i folkomröstningar 1972 och 1994. Island ansökte om EU-medlemskap 2009 efter den svåra finanskrisen. 2013 avbröt en EU-skeptisk regering förhandlingarna. Den socialdemokratiska statsministern Kristrún Frostadóttirs koalitionsregering hade ursprungligen sagt sig vilja hålla folkomröstning senast 2027, men efter att Donald Trump hotade att annektera Grönland ändrades tidsplanen. Bidragande är inhemska ekonomiska påfrestningar. Island har drabbats av stigande inflation – 5,4 procent i mars 2026. Detta har blåst nytt liv i debatten om att ett EU-medlemskap kan ge större långsiktig stabilitet. Folkomröstningsfrågan är enkel: ”Bör förhandlingarna om Islands medlemskap i EU fortsätta?” Mätningar under 2025 visade att runt 45 procent stödde EU-medlemskap, medan drygt en tredjedel var emot och många var osäkra. Fisket och jordbruket är som i den norska debatten de hetaste frågorna. Ja-sidan argumenterar för att Island kan förhandla sig till speciallösningar liknande dem Sverige och Finland fick för sina arktiska regioner vid EU-inträdet 1995. Nej-sidan tror inte på det. Islands utrikesminister har sagt att om en ja-seger följs av förhandlingar kan de avslutas på ett och ett halvt år eftersom mycket av EU:s lagstiftning redan tillämpas genom Islands EEA-medlemskap och Schengenanslutning. Även efter höstens omröstning krävs ett positivt svar i en andra folkomröstning om själva medlemsavtalet. Stödet för EU-medlemskap har stigit i Norge, men nej-sidan leder fortfarande i opinionsmätningarna. Om Island ansluter sig till EU blir Norge det enda nordiska landet utanför unionen. Høyres nya partiledare Ine Eriksen Søreide har redan anför det som skäl för norskt EU-medlemskap. Enligt finanstidningen Nettavisen menar hon att Norge skulle befinna sig ”i en helt annan situation” om EFTA-partnern Island går med i EU. Det nuvarande EES-avtalet riskerar att bli otillräckligt om Island lämnar EFTA. Stödet för EU-medlemskap har stigit i Norge, men nej-sidan leder fortfarande i opinionsmätningarna. Trots att Arbeiderpartiet och Høyre i grunden är EU-positiva säger båda nej till att utlova en folkomröstning under nästa stortingsperiod (fram till stortingsvalet 2029). Skälet är öppet uttalat från Høyres håll: en ny folkomröstning bör inte hållas innan det finns ett stabilt majoritetsstöd för ett ja. Kjell Magne Bondevik från Kristelig Folkeparti som varit statsminister (1997–2000, 2001–2005) kräver nu att regeringen ska utlysa en folkomröstning nästa år. Han menar att den geopolitiska situationen kräver att Norge inte blir det enda nordiska landet utanför EU. Men rädslan för ett tredje norskt nej är stor. Den som i likhet med mig bevakade omröstningarna 1972 och 1994 vet hur djup EU-skepsisen är i den nu mycket rika olje- och gasnationen. Motståndsrörelsen mot EU har djupa rötter. I januari 2025 lämnade Senterpartiet regeringen Støre i en tvist om EU:s energidirektiv. Det talar för att ett norskt EU-medlemskap ligger långt in i framtiden. Så är förmodligen inte fallet för Island.

Janerik Larsson: Kryssar mellan EU och Moskva (SvD 11 juli)

Janerik Larsson: Kryssar mellan EU och Moskva Aleksandar Vučić tid som president har beskrivits som en återgång till den diktatur som rådde under Slobodan Milošević. Janerik Larsson Publicerad 14:30 Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna. Några dagar efter att Donald Trump valdes till president 2024 skrev Serbiens president Aleksandar Vučić på Instagram att han talat med Trump. I samtalet hade Vučić påpekat att Trump under valkampanjen haft det största stödet i Serbien av alla europeiska länder. I Serbien har stödet för Ryssland – och nu för Vladimir Putin – av tradition varit stort och Vučić har ett hjärtligt förhållande till den ryske ledaren. Serbiens geopolitiska balansgång är komplicerad, och efter att Ungerns Viktor Orbán förlorade makten i valet nyligen är den serbiske ledarens agerande intressant, särskilt för länderna inom EU. Vučić odlar även relationen till Trumps familj. Av det forna Jugoslavien är Slovenien EU-medlem sedan 2004 och Kroatien sedan 2013. Medlemskapsförhandlingarna med Montenegro förväntas avslutas inom några år. Serbien ansökte om EU-medlemskap 2009 och landet är kandidatland sedan 2014. I april avbröt EU utbetalningen av upp till 1,5 miljarder euro till stöd för landets medlemskapsutvecklingsplan, på grund av kritik mot den demokratiska utvecklingen och de nära banden till Ryssland. Aleksandar Vučić har nyligen meddelat att han ska avgå, varför landet står inför parlaments- och presidentval. Presidentens beslut fattas mot bakgrund av en studentledd proteströrelse som inleddes efter att betongtaket vid järnvägsstationen i Novi Sad kollapsade i november 2024 och dödade 15 personer. Protesterna spred sig snabbt, och det kraftiga missnöjet riktas mot korruptionen och det auktoritära styret. Åren vid makten har beskrivits som en återgång till den diktatur som rådde under Milošević. Vučić var minister under Slobodan Miloševićs styre, och var senare med och grundade partiet SNS, som blev det ledande partiet efter Miloševićs fall. Vučić blev premiärminister 2014 och vann presidentvalet 2017. Sedan dess har han utnyttjat presidentämbetet för att befästa sitt grepp om makten. Åren vid makten har beskrivits som en återgång till den diktatur som rådde under Milošević. Vučić har utnyttjat Serbiens historiska band till Ryssland, och landets status som kandidat till EU-medlemskap, för att spela ut Moskva och EU mot varandra och för att få förmånliga avtal med Moskva. Han har också spelat på Bryssels rädsla för att Serbien helt ska hamna i Rysslands inflytandesfär, för att förhindra åtgärder som skulle ställa honom till svars för hans föga demokratiska metoder. Vučić har vägrat att anpassa Serbien till EU:s sanktioner mot Ryssland, som fortsätter att förse Serbien med 90 procent av landets behov av gas – och till lägre priser efter invasionen av Ukraina. Det planeras en oljeledning som förbinder Ryssland, Ungern och Serbien. Enligt Serbiens konstitution får en president sitta högst två mandatperioder. Vučić valdes 2017 och omvaldes 2022, vilket innebär att han inte kan kandidera för en tredje presidentperiod 2027. Han har också offentligt sagt att han inte avser att ändra konstitutionen för att kunna ställa upp igen. Men oppositionen är svag och splittrad och Vučić har fortsatt kontroll över den starka serbiska nationalismen. Mycket pekar mot att Vučić efter ett nyval kommer att kandidera som premiärminister och därmed behålla makten över Serbien.