Nu kommer kärnkraften tillbaka

IForbes läser jag om hur kärnkraften gör come back runt världen:

Even anti-nuclear governments are turning to nuclear power to deal with a record-breaking heatwave, which has increased demand for electricity to power air conditioning around the world. To meet rising electricity demand, South Korea’s anti-nuclear government announced last week that it would increase the number of operating nuclear reactors from 14 to 19, even re-starting two reactors that were scheduled to be closed this summer for maintenance.

In June, Taiwan’s anti-nuclear government was forced to restart a closed nuclear reactor in order to meet demand. Last year, the island nation suffered its worst power outage ever when seven million homes were left without electricity.

In anticipation of high electricity demand during the summer, the Japanese government accelerated the restarting of nuclear reactors closed after Fukushima. Nuclear capacity has nearly doubled since March .

Från USA:

The heatwave forced even anti-nuclear groups like Environmental Defense Fund (EDF), which supports closing Diablo Canyon, to acknowledge that “Demand for power [is] only going up."

“Besides the fact that utilities must serve 50 million more Americans than they did just 20 years ago," editorialized EDF, “each of us relies more on electricity. Whether it’s our iPhones and laptops or the cloud services we connect them to, our personal and business lives are completely dependent on power and a reliable grid."

And that's not to mention the accelerating transition to electric cars, whose demand for electricity could grow 300-fold between 2016 and 2040.

Något för Ibrahim Baylan?

Men i Sverige kanske vi inte har något liknande behov av el?

https://www.svd.se/nu-kommer-karnkraften-tillbaka/i/senaste/om/ledare

Varför folkomröstningar bör undvikas

Jonn Elledge i brittiska New Statesman har en intressant men i sak djupt deprimerande iakttagelse:

.

Brexit, Ken Clarke said early last year, will be like the Iraq War. Fifteen years ago, he told the Times, “70 per cent of the British public were in favour of the invasion and most of the Conservative party was in a patriotic fury. Within 12 months you couldn’t meet a member of the public who had ever known anybody who was in favour of it."

In the fundamentals, if not the details, Clarke is right. In 2003, YouGov polling found that 54 per cent of Britons were in favour of the war, compared to just 38 per cent against. Asked a dozen years later how they had felt at the time of the invasion, 43 per cent remembered opposing it, and just 37 per cent supporting it. It wasn’t just that people had changed their minds – they had forgotten they ever held a different view.

Poängen är alltså att opinionen för Brexit med tiden kan svänga som opinionen svängde i synen på Irakkriget. "Ingen" kommer ihåg att de bytt åsikt.

För de politiker i Storbritannien och i EU som har att hantera resultatet av folkomröstningen 2016 är detta givetvis en djupt deprimerande insikt.

Den poäng jag ser här handlar om att det är i det närmaste omöjligt att ställa någon till svars för ett folkomröstningsbeslut. Men Tony Blairs beslut om Irakkriget ledde onekligen till att han ställdes till svar - och det beslutet gör honom fortsatt till en impopulär politiker.

https://www.svd.se/varfor-folkomrostningar-bor-undvikas/i/senaste/om/ledare

Tre historiska parenteser

Demokratins seger i Sverige för hundra år sedan har hittills inte rönt alltför stor uppmärksamhet – men den kanske kommer. Det historiska riksdagsbeslutet fattades ju den 17 december 1918.

Ett intressant bidrag till litteraturen om demokratins genombrott är en antologi med den titeln och denna undertitel: Människor som formade 1900-talet.

Boken har redigerats av Håkan A Bengtsson och Lars Ilshammar och getts ut av förlaget Historiska media.

I boken porträtteras 12 personer, men när jag läste den slogs jag av tre av dessa som har det gemensamt att de inte idag hör till de som uppmärksammats för sin gärning.

Intressantast är Anders Mellbourns plädering för Nils Edén under rubriken "Liberal triumf och reträtt". Edén var statsminister i den koalition av liberaler och socialdemokrater som lotsade rösträtten fram till riksdagsbeslutet drygt ett år efter att han tillträtt.

Mellbourn: "Den statsminister som ifrågasatts och blivit mött med misstro på många håll när han tillträdde, skulle till slut visa sig ha varit en av Sveriges mest framgångsrika regeringschefer, ett omdöme som gäller också hundra år senare."

Mellbourn utvecklar också det resonemang jag fastande för, nämligen hur Edéns seger i frågor han var engagerad för också innebar att hans egen position som partiledare kom att leda både till att hans rykte som partipolitiker är svagt och att partiet han ledde splittrades och försvagades.

Mellbourn skriver att det framgångsrika regeringssamarbetet till vänster var "förödande både för den liberala rörelsen sim samlat parti och för Nils Edén personligen som politiker".

Henrik Berggrens kapitel om K. G. Westman skildrar en politiker som gjorde en central insats i en annan av 1900-talets centrala politiska händelser: krisuppgörelsen 1932 mellan socialdemokraterna och bondeförbundet.

Men Westman är väl idag lika bortglömd som Edén.

Berggren citerar en anonym socialdemokrat som sammanfattade det som hände:

"’Genom att ge bönderna ett smörpris på 2,70 försvann nazismen från Sverige.’ Det var ett uttalande helt i K.G.Westmans anda."

Den tredje historiska parentes jag fastnade för är Zeth Höglund som ledde den vänsterrevolutionära del av socialdemokratin som förlorade kampen om partiet i februari 1917.

Håkan A Bengtsson konstaterar i detta kapitel att denne en gång så centrale politiker inte ens blivit föremål för en biografi. Bengtssons skriver att de intressantaste politikerna ofta inte är gjutna i ett stycke. Höglund var en kontroversiell figur både i den kommunistiska och den socialdemokratiska rörelsen. Men det borde ju onekligen vara stoff för en biografi?

Kapitlet avslutas med et citat från Ture Nerman som 1944 skrev att arbetarrörelsen fått så många platser att besätta att den slukar unga människor som kunde ha blivit opponenter och fört rörelsen framåt på egen väg. Rörelsen behövde, menade Nerman, de sällsynta eldsjälarna som förblir ständigt unga, ständigt på offensiven, trots alla misslyckanden, alla besvikelser, all tyngande erfarenhet, med all erfarenhet.

"Det är ont om rebellerna numera."

Det kan finnas ett samband med detta och risken att bli en historisk parentes.

https://www.svd.se/tre-historiska-parenteser/i/senaste/om/ledare

Inför riksdagsvalet i Finland

Social- och hälsovårdsreformen i Finland (finska: Sote-uudistus) är ett projekt för att överföra det mesta av ansvaret för social- och hälsovård från kommuner och samkommuner (kommunförbund) till landskap (delvis motsvarande landstingen i Sverige), som skall skapas i och med reformen. Landskapen skall också överta de nuvarande landskapsförbundens och en del av den statliga regionalförvaltningens uppgifter. Reformen är ett av de viktigaste projekten i regeringen Sipiläs program. Det centrala lagförslaget drogs bort för ny beredning sommaren 2017 då det konstaterats på flera punkter bryta mot grundlagen.

Så berättar Wikipedia.

Jag läser idag i Hufvudstadsbladet att detta tycks bli den centrala politiska frågan inför riksdagsvalet i Finland nästa år:

Hemma i Finland hoppades väl arrangörerna för Finlandsarenan i Björneborg att sommarens politikevenemang skulle bli ett startskott för valdebatten inför nästa års riksdagsval. Det blev det inte. Och det var inte värmens fel.

För hur annars kunde det bli, med social- och hälsovårdsreformen i det skick som riksdagen lämnade den i då sommarlovet tog vid? Total förvirring. Oklart om hela reformen alls blir av. Oklart om det blir nya landskap, oklart när landskapsval i så fall hålls. Mina sympatier går till alla dem som jobbar inom vården, det måtte kännas obehagligt. Och så alla de tusentals som ska jobba inom de nya landskapen. Eller så inte. Det måtte kännas overkligt.

Men tillbaka till valet. Social- och hälsovårdsreformen riskerar att bli ett jättelikt baklås för hela valrörelsen och potentiellt hela politiken. De nuvarande regeringspartierna vill till varje pris få den klappad och klar innan valet. En dålig – men genomförd – reform är bättre än en halvfärdig reform som måste rivas upp efter valet, tänker väl regeringspartierna.

Men här hemma fortsätter väl i riksdagsvalsdebattens skugga diskussionen om landstingen borde avskaffas....

https://www.svd.se/infor-riksdagsvalet-i-finland-btc1/i/senaste/om/ledare

Varning för Mike Pence

Ända sedan valdagen i november 2016 har jag från amerikanska vänner hört varningen: önska inte bort Donald Trump för då får ni Mike Pence som är tusen gånger värre!

Frank Brunis krönika i New York Times idag utvecklar temat: Trade Trump for Pence and you go from kleptocracy to theocracy.

He’s also self-infatuated. Also a bigot. Also a liar. Also cruel. To that brimming potpourri he adds two ingredients that Trump doesn’t genuinely possess: the conviction that he’s on a mission from God and a determination to mold the entire nation in the shape of his own faith, a regressive, repressive version of Christianity.

Bruni citerar sedan från en bok som utkommer om en månad: “The Shadow President: The Truth About Mike Pence."

Här ett framtidsperspektiv för USA:

If Pence assumed the presidency in the second half of Trump’s first term, he’d be eligible to run in 2020 and 2024 and potentially occupy the White House for up to 10 years.

Tio år med Mike Pence i Vita huset är åtminstone inte vad Frank Bruni önskar sig.

Frågan är om det perspektivet i någon mån ändrar synen på Trump. Bokens författare Michael D’Antonio, som tidigare skrev den utmärkta boken om Trump (“The Truth About Trump"), svarar på Brunis fråga vad han föredrar:

I asked D’Antonio the nagging, obvious question: Is America worse off with Trump or Pence? “I have to say that I prefer Donald Trump, because I think that Trump is more obvious in his intent," he said, while Pence tends to “disguise his agenda."

https://www.svd.se/varning-for-mike-pence/i/senaste/om/ledare

Janerik Larsson: De(s)peration: Till slut blir vi som vargar, går runt med vassa armbågar och en peng

Wallström kallar den borgerliga skolpolitiken ”oförlåtlig”. Genom friskolor och skolpengssystemet slog man sönder den viktigaste institutionen för att hålla ihop samhället.

– Det kan inte vara skattebetalarnas uppgift att göra Barbara Bergström från Engelska skolan till miljonär. Om vi bara kan påverka genom att rösta med vår skolpeng blir ju inget gemensamt kvar. Till slut blir vi som vargar, går runt med vassa armbågar och en peng, säger hon.

Utrikesminister Margot Wallström intervjuas av Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg.

Hur ser fortsättningen av valrörelsen ut?

https://www.svd.se/desperation-till-slut-blir-vi-som-vargar-gar-runt-med-vassa-armbagar-och-en-peng

Goda råd till Trumps motståndare

New York Times-kolumnisten Bret Stephens har goda råd till de som är kritiska mot president Trump.

De riktas i första hand mot oppositionen, demokraterna, men gäller också Trumps kritiker i det republikanska partiet.

1: Don’t argue with sunshine.

USAs ekonomi ser just nu bra ut. Bråka inte om detta – även om det inte är Trumps förtjänst.

2: Stop predicting imminent disaster. 

The story of the Trump presidency so far isn’t catastrophe. It’s corrosion — of our political institutions, civic morals, global relationships and democratic values.

Att Trumps agerande undergräver viktiga värden är helt sant, men det betyder inte katastrof i morgon.

3. Stop obsessing about 2016.

Att om och om igen tro att avslöjanden om vad som hände i valrörelsen 2016 kommer att leda till att Trump försvinner är fåfängt.

The smart play is to defend the integrity of Mueller’s investigation and invest as little political capital as possible in predicting the result. If Mueller discovers a crime, that’s a gift to the president’s opponents. If he discovers nothing, it shouldn’t become a humiliating liability.

4. Ignore Trump’s tweets. 

Strunta i Trumps tweets.

Yes, it’s unrealistic. But we would all be better off if the media reported them more rarely, reacted to them less strongly, and treated them with less alarm and more bemusement.

Tweets are the means by which the president wrests control of the political narrative from the news media (and even his own administration), whether by inspiring his followers, goading his opponents, changing the subject, or merely causing a ruckus. There’s no way to stop him, but there’s no reason to amplify him.

A corollary rule: Ignore the social-media screamers among the Trump haters, too. America is not Twitter. The people we need to hear from most are the ones who make themselves heard least — except, of course, on Election Day

5. Beware the poisoned chalice. 

Tro inte att Trumps öde avgörs av mellanårsvalet i november.

We keep hearing that the 2018 midterms are the most important in all of history, or close to it. Why?

Democrats took control of the Senate in the 1986 midterms but George H.W. Bush easily defeated Mike Dukakis two years later. Republicans took Congress in 1994, only to become Bill Clinton’s ideal foil. Republicans took the House again in 2010 amid a wave of discontent with Barack Obama, and you know what happened. Get my drift?

6. People want leaders.

Medborgarna vill ha ledare, inte ideologer.

Not ideologues. Not people whose life experiences have been so narrow that they’ve been able to maintain the purity of their youthful ideals. Not people whose principal contact with political life comes in the form of speeches and sound bites rather than decisions and responsibilities. Not people who think proving a point is tantamount to getting something done, or who mistake pragmatism and bipartisan compromise with selling out.

There’s a word for these sorts of people: governors. John Hickenlooper. Deval Patrick. Maggie Hassan. Andrew Cuomo. Want to defeat Trump? Look thataway.

Stephens pekar på att den som kan besegra Trump 2020 sannolikt är en guvernör med praktiska erfarenheter av politik – och en förmåga att åstadkomma bra kompromisser.

Frågan är om de som borde lyssna på råden lyssnar.

https://www.svd.se/goda-rad-till-trumps-motstandare/i/senaste/om/ledare

Om hur väljare ljuger för opinionsmätarna

 

Under mina nu ganska många år som rådgivare till företag och näringslivsorganisationer har ett återkommande budskap varit: i slutändan är det avgörande att få rätt även om man såklart kan känna sig nöjd med att ha rätt.

I det perspektivet har jag gärna pekat på att en sakfråga som kan te sig viktig för företaget X eller organisationen Y inte nödvändigtvis är lika viktig för väljare eller riksdagsledamöter eller för den delen statsråd.

Jag har aldrig gett några råd till amerikanska politiker, men när jag läser en längre artikel i nyhetsbrevet The Hill om hur rådgivare till det amerikanska demokratiska partiet resonerar ser jag en illustration av detta feltänk.

The Hill skriver:

Democratic strategists say party candidates running in the midterm elections should up the ante and highlight  President Trump’s relationship with Russian President Vladimir Putin, in the hope of appealing to independents.

Donald Trumps och därmed det republikanska partiets relation till den ryske presidenten ses som ett viktigt argument att betona i valkampen inför mellanårsvalet i november.

Feltänkt, menar jag. Och till min hjälp har jag för dagen den konservative kolumnisten Jonah Goldberg som i en krönika förklarar konsten att feltolka opinionsmätningar:

"When Republicans are asked about the President’s Helsinki performance, I suspect many hear “Do you still support Trump?" or “Do you think the media is blowing this out of proportion?" And I suspect they calibrate their responses accordingly: “Go suck eggs, enemy of the people!"
In other words, people lie to pollsters.

De som nu sympatiserar med republikanerna kommer knappast att nu avslöja sina känslor inför Trumps framträdande med Putin i Helsingfors.

De som svarar på opinionsmätarnas frågor svarar oftast på en helt annan fråga än den som de ställts inför. Det betyder att svaren inte alls kan tolkas så enkelt som man oftast föreställer sig.

Jag tror att man till Goldbergs resonemang ska lägga en kompletterande aspekt, nämligen att det svar som väljarna ger i november beror på deras egen situation, deras egna framtidsbilder etc. Mycket svårt att mäta. Men det enda som avgör valresultaten.

Så ska man vinna val får man vara eftertänksam och - om man använder opinionsmätningar - det gäller att ställa de rätta frågorna för att i slutändan få rätt.

https://www.svd.se/om-hur-valjare-ljuger-for-opinionsmatarna/i/senaste/om/ledare

Afrikas längsta krig

Is Africa’s Longest War Really Over? Den frågan ställs i BBCs podcast The Inquiry.

Det handlar om kriget mellan Eritrea och Etiopien som varat sedan 1998 men som nu är avslutat - kan man hoppas.

Bronwyn Bruton på Atlantic Councit skrev nyligen i Foreign Policy om kriget - och hotet mot freden.

Hotet kommer från de tidigare makthavarna i Etiopien och den enorma säkerhetsapparat som de byggde upp inte minst med stöd från USA. Bruton, som intervjuas i BBC-dokumentären, är orolig över att USAs inte tydligare tar ställning för freden och mannan bakom denna, den nye etiopiske premiärministern Ably Ahmed.

Abiy was swept into the prime minister’s office in April on a tidal wave of revolt. Roads had been blockedand stores shuttered as hundreds of thousands protested against the country’s ruling cabal, a small group of former liberation fighters that had been in power since 1991.

The cabal had used its long rule to advance Ethiopia’s economy and had made the nation into a regional powerhouse — but it had also, through corruption, amassed the bulk of Ethiopia’s new wealth and had kept the majority of military power concentrated in the hands of a tiny ethnic minority, the Tigrayans, whose revolutionary apparatus, the TPLF, had freed Ethiopia from the communist Derg committee in 1991.

Though it governed behind the fig leaf of a larger ruling coalition, the TPLF and the tiny ethnic minority it represents have wielded unlimited power in Ethiopia for the past two decades. Though it governed behind the fig leaf of a larger ruling coalition, the TPLF and the tiny ethnic minority it represents have wielded unlimited power in Ethiopia for the past two decades. The party has used its power to obliterate civil society, the press, religious freedoms, and all forms of political opposition.

Kommer TPLF att söka återta makten? Det är frågan som inte går att besvara.

Bruton pekar mot Washington DC:

Unfortunately, though, the powerbrokers in Washington and Brussels seem little concerned with events in Ethiopia. The Trump administration is currently focused on everything except Africa. Besides cooing over Abiy’s reforms, the White House and European leaders appear unaware of the life-or-death power struggle that is unfolding. The European Union and the United States should be sending an unmistakable and public message to the TPLF that any seizure of power will not be tolerated — that aid funding, military cooperation, and political backing will disappear if there is a coup attempt or any other form of anti-democratic interference. Such a message would make it emphatically clear to the hard-liners that a graceful exit is their only option.

Kommer det att bli ett inbördeskrig i Etiopien? Det är den stora frågan - och då kommer freden kanske vara ett minne blott.

https://www.svd.se/afrikas-langsta-krig/i/senaste/om/ledare

EU som stockkonservativ bakåtsträvare

"EU vill gärna se sig som en upplyst, världsledande region. Men i viktiga avseenden är unionen en stockkonservativ bakåtsträvare. 

Ett potentiellt förödande bevis för detta kom i onsdags. Då beslutade EU-domstolen att grödor som har redigerats genetiskt med moderna "gensaxar" ska behandlas som GMO-grödor: fientligt.

Grödor har förändrats och förädlats i alla tider. Nu har vetenskapen kommit därhän att den relativt enkelt, billigt och med tilltagande exakthet kan klippa och klistra i arvsmassan. Gensaxen CRISPR-Cas9 - som upptäcktes vid Umeå universitet - har på det agrara området tagit fram en mögelresistent tomat och ett vete för glutenintoleranta. Förhoppningen är man ska kunna ta fram förbättrade växter, exempelvis sådana som motstår torka och skadeangrepp.

GMO-motståndet ligger i botten

I en värld med snabbt växande population och tilltagande extremväder ter sig den nya tekniken som väldigt hoppingivande. Om alla förhoppningar slår in, får framtiden utvisa. Men det är självklart värt att försöka. 

Fast EU-domstolen säger alltså nej. Beslutet grundar sig på ett EU-direktiv från 2001 som reglerar genmodifierade växter, GMO. "

Möjligen tror jag att det också varit andra lobbyister är miljörörelsens som varit inblandade i denna skamfläck.

Om det blir verkliga handelsförhandlingar mellan USA och EU borde just GMO-förbudet kunna försvinna.

Det vore en välgärning!

https://www.svd.se/eu-som-stockkonservativ-bakatstravare/i/senaste/om/ledare

Ökad produktivitet och ett mera spritt välstånd

The white heat of technology. Morning in America. A new dawn has broken.

Vi som varit med ett tag kommer väl ihåg dessa slagord som förvisso är amerikanska, men känslan de förmedlade spred sig över världen.

Och den optimistiska, offensiva tankevärlden finns fortsatt - men främst i Asien.

I synnerhet i den "gamla västvärlden" är det idag nostalgi som gäller. Nostalgi och pessimism.

The Global Nostalgia Epidemic är en tänkvärd Project Syndicate-essä av Edoardo Campanella.

Essäns filosofiska slutsats:

It would seem that the only solution is for enlightened politicians themselves to leverage the past, which offers ample evidence that progress in the future is always still possible. They can counter restorative nostalgia with reflective nostalgia, and by heeding the advice of the nineteenth-century French physician Hippolyte Petit: “Create new loves for the person suffering from love sickness; find new joys to erase the domination of the old."

Hur hittar man denna framtidsinriktade nostalgi?

Ett svar finns i Financial Times idag där MIT-professorn Erik Brynjolfsson skriver om det artificiell intelligens (AI) kan leverera till mänskligheten: Machine learning will be the engine of global growth.

Han spår "not only higher productivity growth but also more widely shared prosperity".

Ökad produktivitet och ett mera spritt välstånd.

En framtidsmedicin om någon!

https://www.svd.se/okad-produktivitet-och-ett-mera-spritt-valstand/i/senaste/om/ledare

En tweet kan förstöra allt

The Times har granskat hur mötet mellan Trump och Juncker kunde bli så framgångsrikt - för just i det ögonblick de båda skildes såg det ju onekligen positivt ut.

The Times om presidenten:.

He often portrays trade deals as producing winners and losers. He hailed a new “phase of close friendship; of strong trade relations in which both of us will win". Mr Juncker was under pressure in Europe to prove his effectiveness but Mr Trump was also playing to a domestic gallery.

So we are back to where we were under President Obama, with the EU and US exploring a bilateral trade deal. Before Mr Trump took office those talks ran aground. Mr Juncker must know that his new truce could fall apart as quickly as it came together.

Andra internationella kommentatorer har sammanfattat det The Times skriver i den sista meningen som  att det bara krävs en tweet för att allt ska vara som bortglömt.

The Times berättar också hur Juncker presenterade agendan för presidenten:

He also came prepared with a simplified presentation: a dozen cards with basic information, and with no more than three numbers on each. “We knew this wasn’t an academic seminar," one EU official told The Wall Street Journal. “It had to be very simple."

https://www.svd.se/en-tweet-kan-forstora-allt/i/senaste/om/ledare

Dagens ord: emolument

Juridik är det som binder samman USA. Den i stort sett oförändrade författningen som tillkom på 1780-talet och dess juridiska överbyggnad - de federala domstolarna och högsta domstolen -  spelar hela tiden en roll i amerikansk politik som är ganska svår att förstå om man ser på denna med svenska ögon.

Vid sidan om de centrala frågorna om amerikansk politik under president Donald Trump - säkerhetspolitik, handelspolitik - kan man om man följer amerikanska medier varje dag fördjupa sig i olika juridiska frågor. Jag tror inte att någon av dessa kommer att få någon betydelse för mellanårsvalet i november eller för Trumps möjlighet att bli omvald i november 2020.

Dagens ord i de juridiska attackerna är emolument. Det ordet betyder arvode, förtjänst eller inkomst och regleringen har alltid funnits i författningen.

Då var USA ett litet, svagt land och författningsfäderna var oroade över möjligheten att den nya, svaga lilla statens företrädare skulle korrumperas av den tiden rika europeiska stater - inte minst den forna kolonialmakten.

Sedan Trump valdes till president av elektorskollegiet 2016 har frågan varit på tapeten: är det någon sorts muta om Trumps företag (hotell etc) drar ekonomisk fördel av att olika staters företrädare gynnar hans företag?

Alla andra presidenter som haft en skuggan av oro för den misstanken har givetvis sett till att inte dra ekonomisk fördel av presidentpositionen.

Men givetvis inte Trump. Precis som han till skillnad från sina företrädare inte offentliggjort sin självdeklaration. Min gissning är att förklaringen till det är att den skulle visa att hans förmögenhet inte är den som han själv velat göra gällande.

Jag tror alltså inte att anklagelsen och den juridiska processen kommer att få någon betydelse men Washington Post redovisar det aktuella läget här.

Här den korta förklaringen till begreppet:

What, exactly, is an emolument?

That remained unanswered for more than 200 years.

The Constitution bars federal officials from taking emoluments from any “King, Prince, or Foreign State." The Founding Fathers’ intent had been to stop U.S. ambassadors overseas — emissaries from a new, poor, fragile country — from being bought off by jewels or payments from wealthy European states.

https://www.svd.se/dagens-ord-emolument/i/senaste/om/ledare

Arbete pågår för att stärka WTO

Ett inte oviktigt skäl till att den svenska kronan är så svag är den handelspolitiska oro som Donald Trumps handelspolitik har skapat.

I den amerikanska kongressen har diskussionen nu börjat om presidentens vida mandat på det handelspolitiska området borde begränsas.

Den amerikanska näringslivsorganisationen US Chamber of Commerce bedriver en mycket aktiv kamp mot presidentens protektionistiska politik.

I Dagens Industri heter det i ledaren idag bl a:

"Donald Trumps  handelspolitiska irrfärder har ett högt pris. De drabbar inte bara amerikanska konsumenter, utan även företag som förlitar sig på internationella produktionskedjor. Tre fjärdedelar av amerikansk export till Mexiko och 40 procent av importen består av insatsvaror.

Därtill är USA lika beroende av utländska investeringar som andra länder, ofta mer (en viktig anledning till att USA har ett stort bytesbalansunderskott är att utländska investerare repatrierar vinsterna till sina hemländer).

Trump hävdar att USA är "open for business", men i själva verket håller inflödena på att sina. Enligt en genomgång av amerikanska tankesmedjan Peterson Institute som publicerades i tisdags, har utländska direktinvesteringar i USA fallit med nära 70 procent i nettotermer sedan 2016. På sikt innebär det en svagare ekonomi och färre jobb."

Presidentens vanföreställningar om hur internationell handel fungerar beror bland annat på hans brist på kunskap, men också på hans föreställningar om hur man "gör affärer". Han ser detta enbart som något som kan hanteras bilateralt. Allt annat anser han gör USA till förlorare, vilket är en häpnandsväckande okunnighet.

Det amerikanska välståndets utveckling sedan 60-talet beror inte minst på just den internationella handelns utveckling.

Men det finns ljus i slutet på tunneln.

Dagens Industri igen:

Att Trump missuppfattat hur den modern handeln fungerar – "tullar är det bästa som finns!" twittrade han häromdagen – är mycket olyckligt, men inte ohanterbart.

Bästa motmedlet är att gneta på.

Så sent som i förra veckan slöt EU och Japan världens enskilt största frihandelsavtal, som öppnar upp för omfattande livsmedel- och bilexport.

Liknande avtal med Singapore och Vietnam står på tur, liksom ett med Mexiko, där endast tekniska detaljer återstår. Ytterligare förhandlingar pågår med Chile, Australien, Nya Zeeland, Indonesien, Brasilien, Paraguay och Uruguay och diskussioner med Kina har inletts för att stärka WTO.

Sådana initiativ kommer att ge avkastning på sikt. De kommer att stärka EU:s förhandlingsposition och försvaga USA:s.

https://www.svd.se/arbete-pagar-for-att-starka-wto/i/senaste/om/ledare