I de nya riktlinjerna för AP-fonderna har regeringen frångått principen att AP-fonderna inte ska vara instrument för någon regerings maktutövning. Nu har beslutet KU-anmälts. Svenskt Näringslivs vice vd Janerik Larsson skriver att de nya reglerna riskerar att bli ett instrument för politiska nycker.
I förra veckans utgåva av Veckans Affärer diskuteras Odells direktiv till AP-fonderna. Sjätte AP-fondens vd Erling Gustafsson intervjuas av Pontus Herin och säger då bland annat så här:
– Med tanke på den frustration många svenskar tycks känna kring höga bonusar så förstår jag det här utspelet. De måste lyssna till allmänheten och onekligen har det funnits excesser. Men jag tror inte att tanken är att alla bonusar ska bort. Det pratas mer om en riktning som vi ska gå och det tycker jag är sunt.
Pontus Herin frågar: Så du ser inte det här som ett första steg mot ännu mer politisk styrning?
Erling Gustafsson: Jag tror inte det. Det kommer däremot att bli ännu viktigare att AP-fondernas styrelser blir ännu mer lyhörda för alla politiska signaler. Det är viktigt att förstå och lyssna på ägarna och leverera därefter. Det tror jag.
I VA ägnas flera artiklar åt ersättningssystem för företagsledare (så kallade bonusar). Det är säkert en diskussion där det behövs både fakta och fördjupning. Men bortsett från Pontus Herins replikväxling med Erling Gustafsson ägnas inte den bakomliggande kärnfrågan – debatten kring regeringens direktiv till AP-fonderna – någon uppmärksamhet.
Jag har i två tidigare kommentarer diskuterat den frågan och Svenskt Näringslivs ordförande och vd har kommenterat den fråga som är av största principiella betydelse, nämligen hur AP-fondernas relation till makthavande politiker ska se ut.
Detta är uttalandet från den 24 april:
"Näringslivet tar strid mot AP-fondssocialism
Uttalande av Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen och vd Urban Bäckström:
Regeringen beslutade i början av veckan om nya riktlinjer för AP-fonderna. Dessa innebär att den princip som tidigare gällt att AP-fonderna inte ska vara instrument för någon regerings maktutövning nu avskaffats.Detta är principiellt ytterst oroande. Kommentarerna från företrädare för oppositionen understryker att det handlar om ett principiellt genombrott som öppnar upp för en rent politisk hantering av AP-fondernas medel framöver.
AP-fonderna förfogade vid årsskiftet över 700 miljarder kronor vilket motsvarar 22 procent av BNP.
Det personliga ägandet är i Sverige satt på undantag. Det institutionella ägandets - häri inkluderas det statliga ägandet - dominerande roll kommer framöver att behöva motverkas. Politiska reformer som stärker det personliga ägandet är av största vikt.
Tanken att nu förändra reglerna för den Sjunde AP-fonden så att denna får rösträtt för sina aktier avvisar vi."
Om AP-fondscheferna och deras styrelser nu agerar som Erling Gustafsson anser rimligt eller möjligen nödvändigt får AP-fonderna framöver en helt ny funktion: de blir ett instrument för politiska nycker.
Frågan om regeringsbeslutet är förenkligt med lagstiftningen om AP-fonderna har KU-anmälts.
Här är KU-anmälan:
Begäran om granskning av regeringens beslut om riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna och om att AP-fonderna bör verka för att de ersättningsprinciper som framgår av riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt även i företag där fonderna direkt eller genom ett företag är delägare.
Den 20 april 2009 beslutade regeringen om nya riktlinjer för ersättningar till ledningar och anställda i AP-fonderna, Riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna. Samma dag beslutade regeringen om nya riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i företag med statligt ägande.
Enligt regeringen innebär de nya riktlinjerna för AP-fonderna ”ett stopp för rörlig lön till de ledande befattningshavarna i fonderna”. I riktlinjerna skriver regeringen också att AP-fonderna i företag där fonderna direkt eller genom ett företag är delägare bör verka för att, i dialog med övriga ägare, riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt.
Att som regeringen nu har gjort lämna detaljerade riktlinjer till AP-fonderna om hur de skall agera i sitt arbete är en helt ny inriktning som saknar tidigare motsvarighet och som enligt min mening står i strid med lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder.
Vid tillkomsten av lagen om allmänna pensionsfonder underströks det särskilt att det var av mycket stor vikt att AP-fonderna skulle vara oberoende myndigheter som inte skulle kunna användas av regeringen i politiska syften. Genom lagen överlämnades det därför till respektive AP-fond att utifrån generella mål och placeringsregler närmare bestämma inriktningen på medelsförvaltningen. I lagförarbetena angavs det uttryckligen att regeringens enda möjlighet att påverka AP-fondernas verksamhet skulle bestå av regeringens val av styrelseledamöter. Vad regeringen gjort nu är att gå mycket längre än så.
I mina ögon har vi nu öppnat för en politisering av AP-fonderna vilket ur alla perspektiv måste anses vara i strid med gällande regler men också en fara för AP-fondernas resurser framöver.
AP-fondernas övergripande uppgift är att åstadkomma långsiktigt hög avkastning på pensionskapitalet till låg risk. I lagen om allmänna pensionsfonder föreskrivs att det är styrelsen i respektive AP-fond som ansvarar för fondens organisation och förvaltningen av fondens medel. Styrelsen är fullt och odelat ansvarig för verksamheten, vilket, återigen enligt förarbetena, bland annat innebär att det är styrelsen som skall organisera verksamheten och fastställa verksamhetsplan och ägarpolicy.
Att styrelsen ansvarar för fondens organisation måste bland annat innebära att det är styrelsen som avgör hur många och vilka tjänstemän som skall anställas och vilka löner och anställningsvillkor som skall gälla för fondens tjänstemän. Detta är också något som särskilt påpekas i förarbetena till lagen. Jag menar därför att regeringens Riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna kan vara lagstridiga redan på den grunden att de föreskriver stopp för rörlig lön till de ledande befattningshavarna och tak för rörlig lön för fondernas övriga anställda.
Det blir ett än större ingrepp när regeringen i riktlinjerna lämnar direktiv för hur AP-fonderna skall agera i ersättningsfrågor i bolag där fonderna äger aktier. I lagförarbetena understryks det att fondstyrelserna ensamma skall ansvara för verksamheten och att AP-fonderna skall vara oberoende i sin löpande förvaltning gentemot såväl regering som riksdag. I förarbetena slås det fast att det är ”viktigt att ägarrollen entydigt utövas i syfte att bättre tillvarata möjligheterna till högre avkastning på förvaltade medel. Buffertfondernas ägande skall inte vara ett närings- eller ekonomisk-politiskt instrument” (Prop. 1999/2000:46, s. 84).
Där framhålls det också att det är ”viktigt att även fortsättningsvis markera att pensionssystemet är autonomt och skall ha en hög grad av självständighet gentemot regeringen. Fondstyrelserna skall ha det fulla ansvaret för placeringsverksamheten. Verksamheten bör endast regleras i lag. Regeringen bör inte ges möjlighet att genom instruktioner, regleringsbrev eller tilldelning av anslagsmedel styra över fonderna utöver vad som följer av rätten att utse styrelse. På detta sätt kan ett förtroende upprätthållas för att AP-fondernas medel endast används till nytta för pensionssystemet och de försäkrade och inte utnyttjas i andra syften” (Prop. 1999/2000:46, s. 123).
Tydligare än så kan det knappast sägas; regeringen ska inte blanda sig i AP-fondernas verksamhet. Den AP-fond som till exempel menar, att ett långsiktigt, väl avvägt incitamentsprogram i ett bolag där fonden äger aktier skulle vara gynnsamt för fondens mål om långsiktigt hög avkastning till låg risk, den fonden skall också vara fri att verka för ett sådant incitamentsprogram. Med utgångspunkt i vad lagen om allmänna pensionsfonder föreskriver kan man till och med fråga sig om inte fondens företrädare i det läget är skyldig att göra det, oavsett vad regeringen har beslutat om i de nya riktlinjerna.
Det är en mycket olycklig ordning som nu råder, att regeringen fattat beslut om riktlinjer som regeringen enligt min och många andras mening inte hade rätt att utfärda och som nu skapar stor osäkerhet om vad fondstyrelserna är skyldiga att göra och vad de får eller bör göra. Att riktlinjerna utfärdats mitt under pågående bolagsstämmosäsong gjorde situationen bara ännu besvärligare.
Avsikten med lagen om allmänna pensionsfonder var att ge AP-fonderna en oberoende ställning i förhållande till regeringen, vilket också tydligt framgår av lagen och dess förarbeten. För att ändra på det förhållandet skulle det därför enligt mig fordras en lagändring genom beslut av riksdagen.
Frågan om AP-fondernas pensionsmedel på det sätt som nu skett kan användas i politiska syften av nuvarande och framtida regeringar är av mycket stor vikt eftersom den har betydelse för alla medborgares pensionskapital. Genom det aktuella beslutet föreligger en uppenbar risk för att regeringen har etablerat en praxis, som i framtiden kan tas till intäkt för att det är möjligt att lämna riktlinjer och direktiv till AP-fonderna i frågor som har en ännu större politisk dignitet än anställningsvillkor för företagsledningar.
Det kan vara lätt att i dessa tider av debatt kring vad som uppfattas som giriga bonustillskansningar i delar av näringslivet känna sympati för att debatten kring rimligare ersättningssystem förs. Men för AP-fondernas gällande inriktning är det en fråga för styrelsen och inte för regeringen. Min uppfattning är att regeringen kan ha haft goda föresatser men har gått för långt utöver sina befogenheter vilket i i förlängningen riskerar leda till en politisering med katastrofala följder. Det kan inte heller ha varit regeringens avsikt att påbörja den politiseringen genom det enligt mig lätta att ifrågasätta beslutet från den 20 april 2009.
Jag vill mot ovanstående bakgrund att konstitutionsutskottet granskar huruvida regeringsbeslutet av den 20 april 2009 är förenligt med gällande lagstiftning. Jag menar vidare att det är viktigt att denna granskning kommer till stånd skyndsamt, eftersom frågan väckt stor uppmärksamhet i media och eftersom regeringsbeslutet innebär en orimlig osäkerhet för AP-fonderna.
Att regeringsbeslutet blev så olyckligt som det nu blev antyder att ärendets beredning varit bristfällig och skett under alltför stor tidspress. Jag vill därför att konstitutionsutskottet granskar också om beredningen av ärendet har skett i enlighet med gällande beredningskrav.
Förhoppningsvis blir Erling Gustafssons kommentar i VA inte sista ordet i den här frågan.
