Vad en ambassadörs intryck kan lära oss

"USA skulle behöva en politisk ledning som förmår hantera en komplex omvärld där USA inte längre är den enda dominerande aktören. I dag finns det ingen sådan på plats i Vita huset."

Så sammanfattade jag mina intryck från en konferens om vad man kan lära av historien.

Att redovisa intryck och analyser från intressanta länder där de verkat är något som svenska diplomater ibland gör.

Örjan Berner har varit ambassadör i Polen, Indien, Tyskland och Frankrike. Som Sveriges ambassadör i Moskva 1989 - 1994 bevittnade han östblockets fall och Sovjetunionens kollaps, vilket han skildrat i boken "Härskarna i Kreml - från Gorbatjov till Putin".

Den utkom för fyra år sedan man när jag nu läst om den ter den sig på flera sätt både relevant och intressant.

Relevant för den historiska tillbakablick till en tid som är en viktig förklaring till dagens politiska klimat i Ryssland. Intressant är den också för den bild av svensk säkerhetspolitik som han tecknar genom att återkoppla till Andrej Aleksandrov-Agentovs promemorior från 40- och 50-talen. Denne ryske rådgivare till alla sovjetiska ledare från Chrusjtjov till Gorbatjov var Sverigespecialist med djup bildning i svensk litteratur.

Berners sammanfattning av den ryska utrikespolitiken kan idag uppfattas som mindre relevant eftersom bilden av rysk politik förändrats men jag vill ändå kort citera vad han skriver:

"Ryssland har inte kraft, ambitioner eller intresse under överskådlig tid att slå in på en aggressiv och expansionistisk politik gentemot sina västliga EU-grannar."

Nyligen utkom Berner med en ny bok som också den tar sina utgångspunkt i det han upplevt som utstationerad till en svensk ambassad, denna gång Peking under kulturrevolutionen.

"I revolutionens Peking - intriger, drömmar och stormaktsspel" (Carlsson bokförlag). Också den är flyhänt skriver och intressant inte minst som en påminnelse om de stora förändringar som Kina genomgått sedan 1960-talet.

Berner skriver i den bl a om ett besök i Nordkorea och det hans intryck från ett besök där har god relevans idag. Han skriver att Nordkoreas politik säkert kommer att präglas av den egna ideologin Juche, "viljan att till varje pris driva en egen självständig linje och därtill göra landet till en ointaglig fästning".

Hans bild av Kina idag är ganska pessimistisk även om han hoppas att den internationella ordning ("öppen, integrerad och regelbaserad med breda och djupa ekonomiska grundvalar") ska gör att kineserna inte "som alla andra stormakter alltid gjort" ska bruka eller missbruka sin ekonomiska tyngd och militära makt.

https://www.svd.se/vad-en-ambassadors-intryck-kan-lara-oss/i/senaste/om/ledare

HG Wessberg RIP

HG Wessberg gick bort på skärtorsdagens eftermiddag.

Det är en mycket sorglig men inte oväntad händelse eftersom han hade varit svårt sjuk en tid.

Det kommer att bli ett stort tomrum i mångas liv.

HG var med sitt engagemang och sin energi en viktig person i svenskt samhällsliv under lång tid.

Vi träffades första gången 1991 när han utsågs till informationschef på Sveriges Industriförbund. Jag hade då sedan ett drygt år haft samma uppdrag på Svenska arbetsgivareföreningen.

HG kom från studentpolitik och partipolitik via ett informationschefsuppdrag i näringslivet till sin nya post. Min bakgrund är journalistiken.

På så sätt kom vi att komplettera varandra när vi tog itu med den då mycket komplicerade frågan hur vi och de organisationer vi arbetade för bäst skulle bidra till att Sverige skulle bli medlem i EU. Mot bakgrund av skapandet av EUs inre marknad var detta ett mycket viktigt näringslivsintresse, men den politiska situationen var svårnavigerad.

Under de år som följde fram till EU-folkomröstningen den 13 november 1994 hade vi ett gott och nära samarbete. Våra olika erfarenheter och olika temperament kom att leda till en aktivitetsplan som hade som viktig utgångspunkt att EU var viktigt för näringslivet men att det samtidigt var centralt att det var Sverige som skulle bli medlem i gemenskapen. HG var mycket betydelsefull för att målet nåddes.

Det intensiva samarbetet under dessa år ledde till en vänskap som varade. Vi var viktiga samtalspartners för varandra i olika skeden av liv och karriär. Vårt privata umgänge med våra familjer och goda vänner blev en viktig ljuspunkt inte minst för mig.

HG var en strateg vars tjänster efterhand kom att utnyttjas av andra än näringslivets organisationer. Först var han en viktig aktör i den process som skapade Svenskt Näringsliv. Därefter var han generaldirektör för Bolagsverket innan han blev Fredrik Reinfeldts statssekreterare 2007. Under sina sista år var han ledamot av EUs revisionsrätt vilket för oss innebar fina utflykter i franska och tyska vindistrikt.

HGs bortgång gör att jag känner stor sorg och inte minst kommer jag att sakna våra ofta mycket långa och givande samtal.

https://www.svd.se/hg-wessberg-rip/i/senaste/om/ledare

:”... inte bara sitta på min rumpa och vänta på bättre tider...” (uppdaterad)

Drygt 150 personer - i huvudsak från arbetsmarknadens organisationer - hade idag samlats på Norra Latin för att diskutera ”Den svenska arbetsmarknadsmodellen och konflikten i containerhamnen i Göteborg”.

Det sades mycket intressant och relevant under de timmar seminariet varade.

Men ingen ville tydligen störa stämningen genom att påpeka att huvudaktören i dramat i Göteborg, Hamnarbetarförbundet, startade som och lär fortsatt mest korrekt betecknas som en kommunistisk kamporganisation vars direktdemokratiska struktur knappast går att förena med den svenska arbetsmarknadsmodellen.

De fackliga tjänstemannaorganisationer som nu av olika skäl motsätter sig det utredningsarbete om konfliktregler som arbetsmarknadsministern initierat borde fundera en liten stund över sitt ansvar.

Kanske räcker det inte att hävda att parterna ska lösa en problematik som nu pågått olöst i decennier?

Hamnarbetarförbundet är en del i ett internationellt nätverk med klart politisk profil och udd mot övrigt näringsliv.

Förbundet tillhör den internationella organisationen International Dockworkers' Council, där de amerikanska hamnarbetarfacken ILA och ILWU ingår.

Det fack som kan lamslå verksamheten i en hamn sitter på ett kraftfullt utpressningsinstrument.

Grunden för den svenska modellen är en kompromissvilja som leder till stabilitet.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson sa efter att ha satt sig in i konsekvenserna av Hamnarbetarförbundets agerande:

– Då kan inte jag som arbetsmarknadsminister inte bara sitta på min rumpa och vänta på bättre tider utan då måste jag vara beredd att titta på lagstiftning.

Lagstiftning är tveklöst den enda slutsats man kan dra av dagens seminarium.

https://www.svd.se/-inte-bara-sitta-pa-min-rumpa-och-vanta-pa-battre-tider

Borde ESOP importeras till Sverige?

 

På DN debatt idag dras en lans för införande i Sverige av en variant av det amerikanska ESOP-systemet.

.

När jag läste artikeln kom jag att tänka på research som jag gjorde i början av 1970-talet för Securitas-grundaren Erik Philip-Sörensen.

Uppdraget kan kortfattat beskrivas som att söka efter system som varken var öststatssocialism eller kapitalism av amerikansk modell.

Med sin bakgrund som entreprenör i säkerhet sökte han något som skulle leverera optimalt samhällslugn.

Jag tittade då närmare på den jugoslaviska Tito-ismens arbetarsjälvförvaltning.

Den utgjorde ett klart avvikande inslag i det socialistiska Östeuropa och kritiserades hårt av ledarna för övriga östeuropeiska länder för att enligt dem frångå korrekt marxist-leninistisk organisering av det socialistiska samhället genom att "splittra" landets produktionsmedel genom att sprida ut dem hos befolkningen istället för att koncentrera resurserna i den centrala statsapparatens händer.

Hur det gick? Ja inte gick det bra men det hängde också samman med andra faktorer som ledde till Jugoslaviens upplösning och krig.

Mera intressant och relevant var amerikanska ESOP.

ESOP var en idé från 1950-talet. Det var då som Louis Kelso, ekonom, jurist och samhällstänkare, skapade en modell som möjliggjorde för medarbetarna att köpa ut ett tidningsföretag som stod inför ett generationsskifte men där ingen var beredd att ta över.

Köpet möjliggjordes genom pensionskapital som kunde upplånas skattefritt.

Han utvecklade sedan tillsammans med filosofen Mortimer Adler en makroekonomisk teori kring ESOP. Deras bok "The Capitalist Manifesto" kom 1958 och argumenterade för en demokratiserad kapitalism inom marknadsekonomins ram.

Det var först på 1970-talet som ESOP på allvar blev en faktor att räkna med tack vare senator Russel Long, demokrat från Louisiana och ordförande i senatens Finace Committee. ERISA (Employee Retirement Incone Security Act" kom 1974.

ESOP-systemet har intresserat en rad konservativa politiker: Barry Goldwater, Richard Nixon, Gerald Ford, Ronald Reagan, Margaret Thatcher.

Den juridiska historien i USA kring ESOP är komplex och fylld av olika juridiska avvägningar bl a rörande i hur hög grad medarbetare ska investera sina pensionstillgångar i det egna företaget samt vilken skattestatus ett ESOP-företag ska få.

Det är givetvis kontroversiellt och riskfyllt att ha en individs pensionstillgångar kopplade till ett enda företag.

Påstående att ESOP skapar högre löner och högre produktivitet är mycket omtvistat och tesen att ESOP-modellen skulle vara att föredra framför konventionellt företagsägande finns det ingen anledning att fästa tilltro till.

En avgörande fråga handlar givetvis om förnyelse- och utvecklingskraften i ett företag som helt kontrolleras av sina medarbetare.

Det finns i USA en omfattande litteratur om ESOP, men det finns såvitt jag kunde se ingen anledning för ett införande i Sverige av systemet.

Jag kan givetvis inte utesluta att man inte vid en granskning skulle kunna hitta någon form av svensk ESOP-modell men den grundläggande tanken i USA – dvs att se detta som ett pensionssystem – tror jag bör skärskådas noga innan det importeras.

Vad jag kan komma ihåg har bortsett från LOs och socialdemokraternas löntagarfondsförslag inget som liknar ESOP eller jugoslavisk arbetarrådssocialism på allvar varit föremål för seriös politisk prövning i Sverige. Men Rudolf Meidners fondsocialism hade i huvudsak andra rötter.

https://www.svd.se/borde-esop-importeras-till-sverige/i/senaste

Land ska med lag byggas - dock inte i Sverige

Att Lagrådet skriver att "gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas", tyder på viss ackumulerad irritation skriver en erfaren journalist på Twitter.

Så är det.

Säkert.

Men spelar det någon roll?

Jag skrev nyligen om hur betydelselös lagstiftningen är i det svenska politiska systemet.

I Sverige spelar grundlagen ingen roll utan hypotesen här är att den politiska majoriteten för ögonblicket i riksdagen står i praktiken för den högsta juridiska sakkunskapen och gällande rätt uttolkas också där och då.

Jag undrar hur det känns att sitta i Lagrådet som ska granska lagrådsremisser. Även om juristerna har invändningar så tycks sådana av makthavande politiker äga samma tyngd som ett dun.

Jag får ofta mejl bl a från jurister som är upprörda över hur det går till.

Här ett utdrag ur ett sådant mejl:

När HDs ordförande ger beskedet att förvaltningsdomstolarna tar lätt på mänskliga rättigheter borde alla varningsklockor ringa hos varje journalist.

När HD sätter ner foten där förvaltningsdomstolarna i åratal gillat dubbelbestraffningar borde alla varningsklockor ringa hos varje journalist.

När JK slåss med näbbar och klor för att få statens frågor handlagda i förvaltningsdomstolar borde alla varningsklockor ringa hos varje journalist.

När förvaltningsdomstolarna vägrar att pröva (en annan sak om man prövat, men underkänt) lagligheten av dagens skattetillägg borde alla varningsklockor ringa hos varje journalist.

https://www.svd.se/land-ska-med-lag-byggas-dock-inte-i-sverige/i/senaste/om/ledare

:”... inte bara sitta på min rumpa och vänta på bättre tider...”

Drygt 150 personer - i huvudsak från arbetsmarknadens organisationer - hade idag samlats på Norra Latin för att diskutera ”Den svenska arbetsmarknadsmodellen och konflikten i containerhamnen i Göteborg”.

Det sades mycket intressant och relevant under de timmar seminariet varade.

Men ingen ville tydligen störa stämningen genom att påpeka att huvudaktören i dramat i Göteborg, Hamnarbetarförbundet, startade som och lär fortsatt mest korrekt betecknas som en kommunistisk kamporganisation vars direktdemokratiska struktur knappast går att förena med den svenska arbetsmarknadsmodellen.

De fackliga tjänstemannaorganisationer som nu av olika skäl motsätter sig det utredningsarbete om konfliktregler som arbetsmarknadsministern initierat borde fundera en liten stund över sitt ansvar.

Kanske räcker det inte att hävda att parterna ska lösa en problematik som nu pågått olöst i decennier?

Hamnarbetarförbundet är en del i ett internationellt nätverk med klart politisk profil och udd mot övrigt näringsliv.

Mest känt i detta nätverk är Teamsters i USA vars destruktiva effekt på amerikansk ekonomi inte ska underskattas.

Den organisation som kan lamslå verksamheten i en hamn sitter på ett kraftfullt utpressningsinstrument.

Grunden för den svenska modellen är en kompromissvilja som leder till stabilitet.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson sa efter att ha satt sig in i konsekvenserna av Hamnarbetarförbundets agerande:

– Då kan inte jag som arbetsmarknadsminister inte bara sitta på min rumpa och vänta på bättre tider utan då måste jag vara beredd att titta på lagstiftning.

Lagstiftning är tveklöst den enda slutsats man kan dra av dagens seminarium.

https://www.svd.se/-inte-bara-sitta-pa-min-rumpa-och-vanta-pa-battre-tider/i/senaste/om/ledare

Ängliga barn, inskränkta vuxna

Hur skyddar du ditt barn bäst? Den frågan tar Johan Norberg upp i sin krönika i Aftonbladet idag:

"Många forskare och föräldrar menar att vår vilja att skydda barn från risker gör det svårare för dem att lära sig förstå och hantera riskerna. De säger att vi borde förbereda våra barn för stigarna de vandrar i stället för att försöka förbereda stigarna för barnen. För förr eller senare kommer de ändå vandra där vi inte kan sopa och madrassera. Då blir det farligt på riktigt. 
Och frustrerande. För om man inte tidigt lär sig att man kan misslyckas, gå vilse och slå sig utan att världen går under, så kommer vardagens motgångar kännas som avgrunder. Hälsosamma rädslor blir fobier. Psykologen Jonathan Haidt hävdar att detta har skapat en ömtålig generation studenter, som vill skyddas från obehagliga åsikter och obekväma insikter. För den som inte växer upp i frihet kommer friheten se kaotisk och farlig ut, och senare i livet kommer de stå där förvirrade och undra var de vuxna är, som ska ta hand om dem."

Detta är en fråga som inte bara handlar om barn utan även om unga vuxna. Jag har inte riktig koll på hur det ser ut på svenska högskolor men i USA har det sedan ett antal år pågått en helt hysterisk kampanj mot "felaktiga åsikter" som ingen får utsättas för.

En helt orimlig tanke - fullt i klass med det Norberg skriver om.

Idag såg jag denna artikel om hur ett amerikanskt elituniversitet tar itu med att på allvar göra vuxna av sina studenter:

This plunge into the unknown—meeting people who are different, learning about their backgrounds, and arguing about the meaning of life until the wee hours—was once a rite of passage in college. But now dorm rooms must be made into safe spaces, and disagreements come with trigger warnings. Campus life itself—with deans for every grievance—seems designed to make students less tolerant of opposing ideas.

Mötet med det okända, med människor med annan bakgrund och andra åsikter leder till mer toleranta människor.

En konkret väg fram pekas också ut:

At the website Heterodox Academy, NYU professor Jonathan Haidt and his colleagues are testing a program called Open Mind, which helps users understand why we are reluctant to engage people who disagree with us, and what we can do to change that.

https://www.svd.se/angliga-barn-inskrankta-vuxna/i/senaste/om/ledare

Hotar Timbro samhällsfriden?

(uppdaterad)

Ihöst är det 40 år sedan tankesmedjan Timbro startade sin verksamhet.

Jag var Stockholmsbaserad ledarskribent på Sydsvenskan under andra halvan av 70-talet.

Timbros skapare Sture Eskilsson förslog att jag skulle intervju ett antal intressanta personer och resultatet blev boken "Samtal om Sveriges framtid" (1979).

En av de intervjuade var Hans L Zetterberg och den intervjun finns här.

Den medialt mest uppmärksammade intervjun var den jag hade gjort med Linjeflygs VD Jan Carlzon. Det han lyfte fram var en aspekt på skattepolitiken som fortfarande lever i debatten: Lafferkurvan.

Detta var vid denna tid en helt ny och radikal tanke. Skulle skatteintäkterna verkligen inte öka oavsett hur mycket skattetrycket ökade?

Timbros chefekonom Jacob Lundberg använde kurvan i en rapport i december.

Jan Carlzon utnämndes året efter till chef för SAS - ett uppdrag som gjorde honom till en av de mest framgångsrika svenska företagsledarna.

Men jag tror inte min intervju spelade någon större roll för hans framgångar...

Själv efterträdde jag Sture Eskilsson 1990 och har suttit i Timbros (numera Stiftelsen Fritt Näringslivs) styrelse under många år. Men sedan 2010 har jag ingen sådan roll däremot har jag ett uppdrag att för Timbro bevaka internationell samhällsdebatt.

Det finns konstanta inslag under dessa 40 år. Lafferkurvan är alltså en.

En annan är socialdemokratisk kritik mot att det finns en liberal tankesmedja i vårt land som sprider liberalismens grundläggande skrifter i nya utgåvor.

Jag har en smula svårt att förstå den kritiken. Min tro är att inte minst ett land som vårt som så länge präglades av en stark socialdemokratisk hegemoni mår bra av att kompletteras av liberalt tänkande.

Ibland har ju liberalt motstånd mot socialdemokratiska maktprojekt åtminstone i efterhand ansetts ha varit ett viktigt bidrag till att vårt land utvecklats på ett positivt sätt.

Om Timbro tecknar sina första 40 år kommer det att finnas en hel del sådana idémässiga segrar att anföra.

Men idag läser jag att Arenagruppens chef Håkan A Bengtssonmed avstamp i i Svante Nycanders bok "Liberaler i asylkrisen" (som jag inte läst) angriper Timbro för utgivningen av Friedrich Hayeks skrifter.

Dessa skrifter skulle underminera den svenska kollektivavtalsmodellen.

Jag tror för det första att den modellen förhoppningsvis är starkare än så.

För det andra är det oklart exakt vad denna modell i praktiken står för idag och som inte skulle tåla en diskussion. Enligt Bengtsson skulle t ex 70-talets LAS-lagstiftning fortsatt vara en bärande beståndsdel i denna modell. Det betvivlar jag; frågan är snarast om inte LAS är en del av denna "modell" som måste ifrågasättas i en tid eftersom arbetslivet förändrats i grunden under de decennier som gått.

Jag tror att Timbro nu som tidigare har en viktig roll i svensk samhällsdebatt även om det såklart finns de som - nu som då Timbro startade - menar att nytänkande inte har en roll i denna.

https://www.svd.se/hotar-timbro-samhallsfriden/i/senaste/om/ledare

Kinesisk maktpolitik - Australien, Taiwan

Skatteverket har fattat ett byråkratiskt beslut. Namnet ”Republiken Kina (Taiwan)” har i folkbokföringen ändrats till ”Taiwan, provins i Kina”.

Detta beslut väckte reaktioner från Taiwan som ju i praktiken är ett helt självständigt land vars historiska relation till Kina är ganska tunn med tanke på att landet mellan 1895 och 1945 var en japansk koloni.

Kinesiska maktdemonstrationer mot Taiwan äger rum på många olika nivåer i många länder.

Här en mycket intressant rapport om de dåliga relationerna idag mellan Australien och Kina.

New York Times gav nyligen ett intressant exempel på det som kraftigt bidragit till de dåliga relationerna: In Australia, Staying Loyal to Taiwan Can Mean Losing a Job.

Den australiensiske professorn Clive Hamiltons bok Silent Invasion: How China is Turning Australia into a Puppet State hade svårt att hitta en förläggare på grund av det känsliga ämnet.

Dagens Industri rapporterade nyligen om konsekvenserna för västerländskt näringsliv av kinesiska maktdemonstrationer:

Kinas president Xi Jinping greppar inte bara hårdare tag om partiet, utan om hela näringslivet. 

Västerländska företag utsätts nu i ökad grad för "ekonomisk utpressning", menar bedömare.

När holländska och portugisiska handelsmän ville göra affärer i Kanton under Mingdynastin var de tvungna att knäböja inför den kinesiska kejsarens representant och buga så djupt att pannan nuddade golvet. När den engelska diplomaten George Macartney ansåg det förnedrande och vägrade, fick han svaret att Kina inte behövde brittiska produkter. Även Macartney tvingades till slut ned på knä.

Situationen är inte helt olik den idag. I och med Kinas ökade ekonomiska och politiska inflytande på den globala arenan har det – åtminstone bildligt – blivit kutym bland västerländska företagare att böja huvudet inför Peking. 

När president Xi Jinping nu har gjort sig själv ledare på livstid, och greppat mer makt än någon annan ledare sedan Mao Zedong, väntas rättningen i leden bli ännu stramare.

"Xi är supernationalist och företag som gör affärer i Kina måste underkasta sig partiets strikta regler och riktlinjer", säger professor Willy Lam, expert på kinesisk politik vid Chinese University of Hong Kong. 

Börje Ljunggren, som varit Sveriges ambassadör i Peking, intervjuades idag i Studio ett i P1 och han bekräftade där bilden av kinesisk maktpolitik. Han utkom förra året med boken Den kinesiska drömmen : Xi makten och utmaningarna.

President Trump markerade härom dagen mot Kina genom att underteckna en lag som innebär att det kommer att bli fler besök på hög nivå från USA till Taiwan.

En av Trumps rådgivare förklarade presidentens beslut så här: "We consider Taiwan to be a vital partner, a democratic suvess story and a force for good in the world."

Att Taiwan är en demokratisk succéhistoria är tveklöst sant och kanske är det detta som stör regimen i Peking?

https://www.svd.se/kinesisk-maktpolitik-australien-taiwan/i/senaste/om/ledare

Hotar Timbro samhällsfriden?

Ihöst är det 40 år sedan tankesmedjan Timbro startade sin verksamhet.

Jag var Stockholmsbaserad ledarskribent på Sydsvenskan under andra halvan av 70-talet.

Timbros skapare Sture Eskilsson förslog att jag skulle intervju ett antal intressanta personer och resultatet blev boken "Samtal om Sveriges framtid" (1979).

En av de intervjuade var Hans L Zetterberg och den intervjun finns här.

Den medialt mest uppmärksammade intervjun var den jag hade gjort med Linjeflygs VD Jan Carlzon. Det han lyfte fram var en aspekt på skattepolitiken som fortfarande lever i debatten: Lafferkurvan.

Detta var vid denna tid en helt ny och radikal tanke. Skulle skatteintäkterna verkligen inte öka oavsett hur mycket skattetrycket ökade?

Timbros chefekonom Jacob Lundberg använde kurvan i en rapport i december.

Jan Carlzon utnämndes året efter till chef för SAS - ett uppdrag som gjorde honom till en av de mest framgångsrika svenska företagsledarna.

Men jag tror inte min intervju spelade någon större roll för hans framgångar...

Själv efterträdde jag Sture Eskilsson 1990 och har suttit i Timbros (numera Stiftelsen Fritt Näringslivs) styrelse under många år. Men sedan 2010 har jag ingen sådan roll.

Det finns konstanta inslag under dessa 40 år. Lafferkurvan är alltså en.

En annan är socialdemokratisk kritik mot att det finns en liberal tankesmedja i vårt land som sprider liberalismens grundläggande skrifter i nya utgåvor.

Jag har en smula svårt att förstå den kritiken. Min tro är att inte minst ett land som vårt som så länge präglades av en stark socialdemokratisk hegemoni mår bra av att kompletteras av liberalt tänkande.

Ibland har ju liberalt motstånd mot socialdemokratiska maktprojekt åtminstone i efterhand ansetts ha varit ett viktigt bidrag till att vårt land utvecklats på ett positivt sätt.

Om Timbro tecknar sina första 40 år kommer det att finnas en hel del sådana idémässiga segrar att anföra.

Men idag läser jag att Arenagruppens chef Håkan A Bengtssonmed avstamp i i Svante Nycanders bok "Liberaler i asylkrisen" (som jag inte läst) angriper Timbro för utgivningen av Friedrich Hayeks skrifter.

Dessa skrifter skulle underminera den svenska kollektivavtalsmodellen.

Jag tror för det första att den modellen förhoppningsvis är starkare än så.

För det andra är det oklart exakt vad denna modell i praktiken står för idag och som inte skulle tåla en diskussion. Enligt Bengtsson skulle t ex 70-talets LAS-lagstiftning fortsatt vara en bärande beståndsdel i denna modell. Det betvivlar jag; frågan är snarast om inte LAS är en del av denna "modell" som måste ifrågasättas i en tid eftersom arbetslivet förändrats i grunden under de decennier som gått.

Jag tror att Timbro nu som tidigare har en viktig roll i svensk samhällsdebatt även om det såklart finns de som - nu som då Timbro startade - menar att nytänkande inte har en roll i denna.

https://www.svd.se/hotar-timbro-samhallsfriden/i/senaste/om/ledare

Mera om varför riksdagen bör säga nej till vårdskatten

Jag skrev härom dagen om regeringens (läs Vänsterpartiets) förslag om vårdskatt. Sedan dess har jag fått en rad mejl med tunga sakliga argument som borde leda till att riksdagens majoritet nu utnyttjar sin rätt att stoppa förslaget.

För de småföretagare för vilka deras sjukvårdsförsäkring kan vara helt avgörande för möjligheten att driva verksamheten är regeringsförslaget ettdråpslag som Företagarna redovisat.

Men argumenten i sak handlar inte bara om småföretagarnas villkor (dagens regering struntar givetvis i dem) utan om en rad andra tunga argument:

1. Förslaget utgår från missuppfattningar om arbetsgivarbetald vård.
2. Förslaget innebär gränsdragningsproblem mellan förmånsbeskattad och skattefri vård.
3. Förslaget förlänger köerna till offentligt finansierad vård med ökad sjukfrånvaro som följd.
4. Förslaget beaktar inte de begränsningar patientsekretessen innebär.
5. Förslaget riskerar bli en förlust statsfinansiellt om det genomförs.

Det jag tyckte var mest intressant var punkt 2:

Lagstiftning som berör många skattskyldiga måste vara rättssäker och förutsebar. Enligt förslaget ska hälso- och sjukvård som arbetsgivare betalar vara skattepliktig, men samtidigt ska sådan vård som faller inom företagshälsovård, förebyggande behandling eller rehabilitering inte beskattas som förmån.
Här uppstår gränsdragningsproblem eftersom arbetsgivare köper medicinsk behandling och utredning till sina anställda på olika sätt — direkt från privata vårdgivare, inom ramen för sin företagshälsovård eller genom försäkring. Förslaget innebär att skattefria insatser ska skiljas från hälso- och sjukvård som ska förmånsbeskattas — och det är medarbetarens skatt det gäller. Det får till konsekvens att en medarbetares beslut om att acceptera en av arbetsgivaren föreslagen behandling blir beroende av om den kommer att förmånsbeskattas eller inte. Samtidigt har en medarbetare skyldighet att aktivt medverka i sin rehabilitering.

Mera detaljerat om just detta:

Regeringen använder begreppet "förebyggande behandling" på ett förlegat och problematiskt sätt. För skattefrihet ska det enligt regeringen finnas en förhöjd sjukdomsrisk, men behandlingen ska inte avse att bota sjukdomen. Enligt medicinsk expertis utgår all behandling inom modern medicin från att förebygga en sjukdoms komplikationer och följder på sikt. Det finns enligt expertisen inte något vetenskapligt stöd för en gränsdragning mellan förebyggande och icke-förebyggande behandling. En sådan bedömning riskerar att bli godtycklig och därtill skadlig. Exempel på moderna behandlingar vid folksjukdomar som syftar till att förebygga komplikationer, vilka naturligtvis även påverkar individernas arbetsförmåga:

Vid högt blodtryck syftar behandling till att förebygga organkomplikationer på sikt (hjärtsvikt, njursvikt, stroke).

Vid diabetes typ 1 och 2 syftar monitorering och behandling till att förebygga sjukdomskomplikationer (mikro/makrovaskulär sjukdom, nefropati m.m.).

Vid reumatoid artrit syftar behandlingen till att förebygga sjukdomens komplikationer (förstörda leder, nedsatt rörelseförmåga).

Ett sådant förslag borde aldrig bli svensk lag!

Finansministern har nu dragit tillbaka förslaget om exitskatt. Dags för samma behandling av detta förslag!

https://www.svd.se/mera-om-varfor-riksdagen-bor-saga-nej-till-vardskatten/i/senaste

Ann Coulter är missnöjd med Trump

Ann Coulter var under presidentvalrörelsen 2016 Donald Trumps i särklass mest radikala och mest profilerade anhängare.

Trump var då i hennes ögon ofelbar och Guds gåva till nationen.

Hon är en extremt konservativ mediepersonlighet. Men till skillnad från politikerna i kongressen är hon inte det minsta beroende av Trump.

Så nu har hon svängt och blivit en mycket hård kritiker av en president som valsar runt i Vita huset utan att riktigt ha en klar kurs.

We thought that perhaps he was not the world’s greatest negotiator but a negotiator and we got nothing, sa hon i helgen i FOX NEWS.

Trump hade ju hävdat att han var en mästerförhandlare av ett slag som aldrig tidigare utsetts till president. Nä, säger Coulter nu. Han är inte ens en kompetent förhandlare.

Trump är en reality-TV-person som älskar personlig uppmärksamhet över allt annat. Frågan är om inte alltmer av denna uppmärksamhet nu är negativ.

https://www.svd.se/ann-coulter-ar-missnojd-med-trump/i/senaste/om/ledare

När vinden vänder

Den svenska konsensuskulturen har säkert fördelar men dess nackdelar blir ibland mycket uppenbara.

En nackdel illustrerar Inga-Britt Ahlenius i en artikel idag om Kulturhuset Stadsteatern.

När ledningsproblemen i Kulturhuset Stadsteatern, för vilka styrelsen bär ett ansvar, kom upp till offentlig diskussion borde styrelsen självklart ha agerat, uttalat sig, intagit scenen. Dessa frågor var ju också deras ansvar, de hade underlåtit att agera tidigare, de hade låtit ledningsproblemen uppstå och kvarstå under lång tid. Men när Kulturhuset Stadsteaterns problem exploderar i det offentliga, då är det vd som står där ensam på scenen.

Styrelsen borde antingen ställt sig bakom sin vd, som ju utsetts av styrelsen, försvarat honom och formulerat just de omdömen som presenterats efter hans död. Om hans begåvning, om hans nyskapande förmåga, om hans stora betydelse för Stadsteaterns framgång. Tagit strid för honom, han var ju styrelsens man, styrelsen hade ju själv utsett honom. 

Eller så borde de ha avgått tillsammans med honom för att markera sitt ansvar för de problem som identifierats i ledningen av Kulturhuset Stadsteatern och i teaterns kultur. Styrelsen kan fortfarande ta sitt ansvar, den kan fortfarande avgå.

Även om landets största teater kan ses som ett specialfall så är detta ingalunda något unikt.

Rädslan för att tydligt ta ansvar är ett ofta förekommande problem i svensk ledningskultur och det leder i många fall till att personer som fått ett ledningsansvar kan finna att de plötsligt helt saknar stöd.

Vinden kan vända sent men snabbt i olika sammanhang. Mest uppenbart är den migrationspolitiska helomvändningen 2015 då allt som var sant dagen före plötsligt blev lögn.

I företagsvärlden leder det till att ledningspersoner kan bli uthängda på det sätt som Ahlenius beskriver utan att det skymtar några medansvariga aktörer.

Detta är inte unikt svenskt men de utlänningar som arbetat och arbetar i svenska företag blir ofta rejält överraskade på ett föga positivt sätt över hur svensk konsensuskultur fungerar i praktiken.

https://www.svd.se/nar-vinden-vander/i/senaste/om/ledare

Stoppa vårdskatten!

Kommer riksdagens majoritet att släppa igenom en vänsterpartistisk attack mot en viktig reform som betyder mycket inte minst för småföretagare?

Det låter osannolikt, men tyvärr är det inte osannolikt att Alliansen sviker.

Företagarna har i klartext väl motiverat varför en vårdskatt inte bör införas:

Företagarna avstyrker förslaget om slopad skattefrihet för förmån av hälso- och sjukvård i Sverige som inte är offentligt finansierad.

• Sjukvårdsförsäkringar är inte en förmån för anställda utan en kostnad arbetsgivare tar för att ta sitt ansvar som arbetsgivare.
• Sjukvårdsförsäkringar är avgörande för många mindre företag i att klara detta arbetsgivaransvar och för arbetet med arbetsmiljö- och hälsofrämjande åtgärder.
• Företagarna anser därför att sjukvårdsförsäkringar bör behandlas som en sådan verksamhetskostnad och därmed vara avdragsgillt, likt exempelvis företagshälsovård.

Hur ser det då ut i riksdagen?

Propositionen kom i tisdags 20/3.

Beredning i Skatteutskottet sker den 19/4.

Debatt i kammaren sker den 15/5 och beslut den 16/5.

Lagen ska träda ikraft den 1 juli (vilket både innebär extremt kort tid från beslut till ikraftträdande och den synnerligen ovanliga ordningen att en inkomstskatteförändring införs från ett halvårsskifte i stället för att följa deklarationsåret, något som bl.a. Skatteverket invände mot i sitt remissvar)

Vad säger budgetreglerna?

Det finns regler som skyddar Budgetpropositionen från ingrepp under riksdagshanteringen och som syftar till att underlätta för regeringen att få igenom sin statsbudget utan att den styckas upp och förvanskas alltför mycket i de olika utskottsprocesserna.

I det här fallet handlar frågan om att regeringen tog upp och resonerade om frågan om "slopad skattefrihet" (dvs. införandet av förmånsbeskattning) för vårdförsäkringar i budgetpropositionen, inklusive de ekonomiska konsekvenserna. Däremot fanns ingen "kläm", dvs. inget färdigt lagförslag för riksdagen att ta ställning till, med. Helt enkelt därför att förslaget inte var färdigt. Det var varken formulerat, remissbehandlat eller lagrådsremitterat när budgetpropositionen hanterades i riksdagen i höstas.

Frågan är då: Gör det faktum att riksdagen har beslutat om BP, inklusive de inkomstberäkningar som till del grundades på inkomsterna från det här förslaget, att alliansen + SD nu är förhindrade att i utskottet rösta ned förslaget? Svaret är enligt regelverket ett solklart nej.

Formellt finns inget som hindrar ett nej i skatteutskottet överhuvudtaget. Informellt finns det en muntlig överenskommelse om ett "reservationsförbud", dvs. att ett i budgetpropositionen väl beskrivet förslag med ekonomiska konsekvenser kan få kompletteras med själva lagförslaget (propositionen) i efterhand utan att detta då ska fällas i utskottet om budgetpropositionen i övrigt beslutats i dess helhet. MEN (och det är ett viktigt men) det gäller bara om det slutliga lagförslaget kommer under tiden som riksdagsbehandlingen av budgetpropositionen pågår, dvs. i praktiken fram till 1 januari.

Att presentera något nu, flera månader senare, och tänka att det ska vara skyddat i utskottshanteringen på grund av att förslaget nämndes i budgetpropositionen, är helt fel.

Det faller ju också på sin egen orimlighet att man först kan beskriva ett kommande förslag i budgetpropositionen, sedan skriva klart detaljerna, remissbehandla, konsekvensbeskriva och lagrådspröva, och sedan tänka att riksdagen inte ska ha något att säga till om när beslutet ska tas, trots att det då är första gången riksdagen får se förslaget och oavsett vad som framkommit i t.ex. remisshanteringen.

Förslaget är uppenbart motiverat av Vänsterpartiets motstånd mot allt som inte faller inom ramen för offentlig verksamhet.

Men i oppositionen finns det tydligen tvekan eller oförmåga att sätta sig in i frågan ordentligt.

Oppositionen riskerar missa ett bra tillfälle att stoppa ett förslag som är vård-, arbetstagar- och företagsfientligt.

Det är synd både ur ett politiskt perspektiv och - viktigare - ur perspektivet att vårdens resurser minskar, arbetsgivarnas möjligheter att ta ansvar för de anställdas hälsa motarbetas, vårdköerna och sjukskrivningarna ökar och småföretagare riskerar att en skada eller ett sjukfall betyder slutet för deras företag.

Kan man hoppas att oppositionen vaknar och stoppar vårdskatten?

https://www.svd.se/stoppa-vardskatten/i/senaste/om/ledare