Radioreformen en liberal frihetsreform

I sin ledare "Ett kulturpolitiskt fiasko" tecknar Eskilstuna-Kuriren en bild av den fria radion som helt saknar den respekt för fritt företagande som brukar vara det normala i den liberala pressen.

Radioverksamhet är precis som tidningsverksamhet först och sist en fråga om företagande. Om att vinna läsare/lyssnare och annonsörer.

Om Eskilstuna-Kuriren inte skäms över den verklighet det egna företaget verkar i finns det ingen som helst anledning att beteckna den fria radion som ett kulturpolitiskt fiasko.

Radioreformen var en liberal frihetsreform som skapade nya möjligheter för företagande. Inte minst skapade den möjlighet för de många företag för vilka TV-reklam inte är tänkbar och för vilka tidningsreklam är ineffektiv att nå ut till sina kunder med information.

Att tidningsföretagen aldrig var anhängare av denna reform är en ren intressefråga och ur den synpunkten är den sura uppstötningen i EK möjligen begriplig.

Sedan decennier existerar en av skattebetalarna finansierad radioverksamhet. P1, P2, P3 och P4 skapar en del av den radioverklighet som den nya radion under sina första år haft att hantera. Plus det faktum att regimskiftet 1994 ledde till signaler om att den fria radions liv skulle kunna bli kortvarigt. Det senare hotet har nu tills vidare övervunnits - bl a med gott stöd från Tidningsutgivarna!

EK riktar sin ilska särskilt mot koncessionsutdelandet genom auktioner. Men detta är ju den mest liberala formen av fördelning av radiofrekvenser - det är nämligen det enda sättet som inte innebär en politisk skönhetstävlan.

Tänk om EK skulle behövt utsätta sig för en politisk skönhetstävlan för att få utgivningsbeviset ?

Det finns inget problem att lösa. Radio är lika litet kulturpolitik som tidningarna är det. Låt lyssnare och läsare avgöra framtiden för alla mediaföretag.

Tänk om tänkare som EKs ledarskribent fått bestämma över datorernas utveckling. Då skulle vi förmodligen aldrig fått se en PC, aldrig fått uppleva den omvälvande förändringsprocessen på marknaden från tidiga 80-talet och framåt. Apple skulle aldrig betecknats som annat än ett kulturpolitiskt fiasko eftersom dess verksamhet började i ett osunt garage i Silicon Valley….

Friheten är den mest kreativa kraft som finns. Låt nu radion vara i fred något decennium samtidigt som politikerna söker definiera statsradions public service-uppdrag mera tydligt (just nu betyder det att konkurrera med kommersiell radio; på TV-sidan är förhållandet än tydligare!). Då skapas än större växtmöjligheter för en fri, bångstyrig och sant liberal radiomarknad.