Kina är på väg att få mer anständiga förhållanden på arbetsmarknaden. Det är ett tecken på att globaliseringen fungerar.
Företrädare för det svenska näringslivet i Kina räds inte en ny lag om anställningsskydd.
Vid årsskiftet träder en ny lagstiftning om anställningsskydd i kraft i Kina. När jag nyligen besökte Peking såg jag i den officiella tidningen China Daily en artikel om hur telekomgiganten Huawei hade först avskedat och sedan återanställt 7 000 mångåriga anställda. Syftet var att undgå den nya lagstiftningen som stadgar att den som varit anställd i tio år eller den som haft två långa tidsbegränsade anställningar på samma företag därefter åtnjuter ett anställningsskydd som garanterar att en person endast kan bli av med jobbet om tydliga skäl kan redovisas.
En stunds forskande på Google visade att detta endast var toppen av ett isberg – en intensiv debatt inom och utom Kina har pågått åtminstone sedan hösten 2006.
Skälet till lagstiftningen är att de kinesiska makthavarna känner ett allt starkare tryck att lämna nattväktarstaten och dess obarmhärtiga utnyttjande av arbetskraften. Den som vill lära sig mera om den verkligheten kan exempelvis läsa ”Sjukt billigt" av Ola Wong med flera.
Kommer den här lagstiftningen att efterlevas?
Kina har på många områden lagar som ligger väl i nivå med många västländers, men skillnaden är att de inte följts i Kina. Och det har varit mycket svårt att på juridisk väg genomdriva att lagarna efterföljts.
När jag förra året besökte China Labour Bulltin i Hongkong http://www.china-labour.org.hk/ fick jag höra mycket om denna aktivistorganisations arbete för att med hjälp av advokater och rättsliga processer i Kina söka få till stånd efterlevnad av lagarna. I ”Sjukt billigt” berättas en hel del om detta.
New York Times och Washington Post har uppmärksammat hur American Chamber of Commerce i Kina och andra västliga företag har idkat hård lobbying mot den nya kinesiska arbetsrätten. Man befarar, förmodligen med rätta, att det just är utländska företag som kommer att övervakas hårdast framöver.
En talesman för företagen sade i New York Times nyligen att den nya lagen ger den statskontrollerade fackföreningen All-China Federation of Trade Unions alltför stor makt, att kollektivavtal och företagsinterna regelverk nu kommer att styras av facket samt att det kommer att bli alltför svårt att göra sig av med inkompetenta anställda.
Huawei har nu fått krypa till korset och överge sitt system med att avskeda/återanställda mångåriga medarbetare.
Det sägs ibland att en dynamisk ekonomi leder till demokrati. Så enkelt är det såklart inte, annat än i ett ganska långt tidsperspektiv. Men det är självklart för mig, att om nu Kina också i praktiken tar ett rejält steg mot mera anständiga förhållanden på arbetsmarknaden, så är det ett uttryck för att Kinas öppenhet mot omvärlden nu innebär att steg kan tas i rätt riktning. Globaliseringen fungerar.
Innebär detta att Kina kommer att bli mindre attraktivt för utländska investeringar? Det får vi se. American Chamber of Commerce hävdade i sin lobbying mot den nya kinesiska lagstiftningen att så kommer bli fallet.
Kommer den nya lagstiftningen att efterföljas? Det återstår också att se. Men mitt intryck från samtal med svenska näringslivsföreträdare i Peking nyligen ger vid handen att man inte räds den kommande nyordningen utan tvärtom upplever den som helt naturlig, eftersom man redan följer ungefär samma grundläggande principer där som här.
