onsdag 31 januari 2018

Vem lyssnar på Jim Mattis?




Några timmar före president Trumps State of the union-tal berättade någon av de amerikanska TV-kanalerna att presidenten på ett off the record-möte med media berättat om sin syn på hur det var att gå från att vara affärsman till hans nuvarande position.
Jag har inte kunnat hitta det han sa på nätet men Vita huset hade offentliggjort det.
Det var en intressant och säkert helt autentisk kommentar. Trump sa att om det han nu hade att hantera hade varit företagsfrågor så hade allt varit så mycket lättare än det nu är eftersom det nu är politik. Mera känslor i politiken, menade han.
Jag tror att det egentligen mera handlar om att politik är ett nollsummespel - nästa viktiga val i november - medan näringslivet oftast hanterar plussummespel där man söker efter win-win-lösningar-
Men ändå tror jag att Trump har fel. Han är en dålig förhandlare och hans erfarenhet från det egna familjeföretaget där alla lytt hans order eller sparkats ut har inte förberett honom för statschefsrollen.
Trumps enda handlinslinje är ordergivning, medan han inte har någon märkbar känsla för förhandlande, att lyssna på andra synpunkter. Trumps tweets talar här ett entydigt spår: det är en oändlig rad fördömanden i olika tonlägen alternerat med instämmanden till de som hyllar honom.
Det är denna oförmåga att hantera andra infallsvinklar än det enkla budskap han förlitade sig på under hela valkampanjen och under året därefter.
Ett exempel ges i dagens tidningar där frågan om USAs obesatta ambassadörspost i Sydkorea uppmärksammas.
Professor Victor Cha var aktuell för posten men han kommer inte bli ambassadör i Seoul eftersom han inte är anhängare av ett amerikanskt militärt angrepp mot Nordkorea. Han har själv i en artikel utvecklat sina tankar.
Presidenttalet får i New York Times rubriken Trump Vows a Muscular America to Confront a World of Enemies.
Rubriken sammanfattar väl Trumps linje - militär styrka men inga förhandlingar.
Detta är ingen ovanlig amerikansk linje och de som försökt andra vägar - till en del president Obama - har haft svårt att få gehör eftersom det finns så mycket av okunskap om omvärlden i USA; en okunskap som gör att militär intervention ter sig som enda vägen. Den s k nykonservativa utrikespolitiken har återuppstått under Trump.
Det är i sammanhanget värt att notera att försvarsminister Mattis i många olika sammanhang under många år ifrågasatt den kursen. Man undrar om han kan få presidentens öra. Inför gårdagens tal hade han inte det.
https://www.svd.se/vem-lyssnar-pa-jim-mattis/i/senaste




Upplagd av kl.

Tillståndet i unionen

Jennifer Rubin, konservativ men Trump-kritisk kommentator i Washington Post, sammanfattade president Trumps långa men i sak ointressanta State of the Union-tal så här:
Beyond taking credit for the economy that was already on an upward trajectory when he arrived, his domestic accomplishments are so few that he was forced to fill space with anecdotes that have literally nothing to do with him (e.g., a boy putting flags on veterans’ graves) or to speak of his plans to do things, with little indication as to how he will accomplish them.
(Förutom att ta åt sig äran för en ekonomi som redan var i en uppgångsfas när han tillträdde så har han uträttat så litet inrikespolitiskt att han var tvingad att fylla ut sitt tal med anekdoter som inte hade något med honom att göra (t ex pojken som sätter ut flaggor på veteraners gravar) eller att tala om sina planer at göra något utan att indikera hur han tänker uppnå detta.)
Talet var alltså typiskt Trump. Världen är fylld av ondska, onda utlänningar och amerikanerna ska skyddas från sådana av en stor Mur.
På twitter hittade jag påpekandet att ingen president applåderat sig själv så ofta som Trump denna kväll.
Arma USA.
https://www.svd.se/tillstandet-i-unionen/i/senaste



Upplagd av kl.

Attacken mot Göteborgs hamn

Diskussionen om Hamnarbetarförbundets sabotage mot Göteborgs hamn ter sig stundom smått obegriplig.
.
Ett antal fackliga organisationer inklusive tjänstemannaorganisationer inom TCO har offentligt motsatt sig den utredning om konfliktreglerna som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson tillsatt. Man får intryck av att dessa kritiker inte förstått vad som står på spel.
Det är därför utmärkt att arbetsgivareföreträdarnas Sveriges Hamnar och Transportföretagen idag på DN debatt tydliggör vad det egentligen handlar om.
Man får hoppas att detta inlägg inte kommer för sent för att påverka den fortsatta processen.
I artikeln heter det bl a:
Regeringen har tagit ansvar för den allvarliga situationen och tillsatt en utredning med uppdrag att se över rätten till stridsåtgärder i syfte att värna kollektivavtalet. Men det finns kritiska röster mot agerandet. Förstår inte de som kritiserar utredningen vad som står på spel? Fungerar inte Göteborgs hamn så försvagas vår konkurrenskraft kraftigt. Tappar rikstäckande branschvisa kollektivavtal sitt värde så finns ingen svensk modell. (—)
Bakom all rök och alla dimridåer är sanningen dock att Hamnarbetarförbundet inte vill skriva på det för hamnbranschen gällande kollektiv­avtalet. Frågan är hur länge samhället ska tillåta att Hamnarbetarförbundet idkar krypskytte mot kollektivavtalet och försämrar vår svenska konkurrenskraft? Det brukar vara trångt på scenen när den svenska modellen ska lovsjungas, det vore klädsamt om det var lika trångt på scenen när den ska försvaras.
Till bilden borde också höra en jämförelse med konfliktlagstiftningen i övriga EU. Det skulle också bidra till tydliggörandet av denna unika och unikt farliga konflikt vars egentliga motiv är politiska och samhällsundergrävande.

https://www.svd.se/attacken-mot-goteborgs-hamn/i/senaste
Upplagd av kl.

tisdag 30 januari 2018

Republikanerna är vårt århundrades östtyskar

New York Times-krönikören David Brooks kommenterar idag den amerikanska debatten om invandring. Debatten är het - minst lika het som i olika europeiska länder inklusive Sverige.
USAs president blev vald bland annat genom att spela ut ett extremt isolationistiskt budskap med udd mot invandring i allmänhet. Hans framgångsrika bildspråk går fortsatt ut på att USA genom att bygga en mur ska återvända till 50-talets stilla frid.
Brooks summerar en mycket läsvärd krönika så här:
Republicans’ problem is that since George W. Bush left town they’ve become the East Germans of the 21st century. They have embraced a cultural model that produces low growth and low dynamism. No wonder they want to erect a wall. Progressives say Republicans oppose immigration because of bigotry. But it’s not that simple. It’s more accurate to say restrictionists are stuck in a mono-cultural system that undermines their own values: industry, faithfulness and self-discipline. Of course they react with defensive animosity to the immigrants who out-hustle and out-build them. You’d react negatively, too, if confronted with people who are better versions of what you wish you were yourself.
(Min översättning med hjälp av Google translate:
Republikanernas problem är att de sedan George W. Bush lämnade staden har de blivit 2000-talets östtyskar. De har omfamnat en kulturell modell som ger låg tillväxt och låg dynamik. Inte konstigt att de vill bygga en mur. Vänstern säger att republikaner motsätter invandring på grund av fördomar. Men det är inte så enkelt. Det är mer exakt att säga att invandringsmotståndarna sitter fast i ett monokulturellt system som undergräver sina egna värderingar: flit, trohet och självdisciplin. Självklart reagerar de med defensiv animositet mot invandrare som är mer energiska än de. Du skulle reagera negativt också om du konfronteras med människor som är bättre versioner av vad du önskar att du var själv.)
Brooks krönika är god läsning också för svensk debatt där det tycks mig som om Trumptänkandet växer i genomslag.
https://www.svd.se/republikanerna-ar-vart-arhundrades-osttyskar/i/senaste/om/ledare


Upplagd av kl.

måndag 29 januari 2018

Janerik Larsson:En valrörelse som aldrig tar slut

Över två helsidor i papperstidningen publicerar New York Times idag listan på ”The 426 People, Places and Things Donald
Trump Has Insulted on Twitter: A Complete List ”.
Flest förolämpningar (i särklass) ägnas Hillary Clinton. För Donald Trump tar valrörelsen 2016 aldrig slut.
Här är listan på vad han fram till idag kallat den tidigare demokratiska presidentkandidaten:
Fortsättning följer.

https://www.svd.se/en-valrorelse-som-aldrig-tar-slut


Upplagd av kl.
Prenumerera på: Inlägg (Atom)