Bilden av Kina är ofta enkelspårig i västvärlden, och det finns en mer komplex bild av ta del av vad gäller Kinas inre och yttre utmaningar. (SvD 19 dec)

Janerik Larsson: Kina i ständigt politiskt inbördeskrig Bilden av Kina är ofta enkelspårig i västvärlden, och det finns en mer komplex bild av ta del av vad gäller Kinas inre och yttre utmaningar. . Extremvänsterns nationalism i Kina är det främsta hotet mot landets utveckling. Den tesen driver Wang Xiangwei i en krönika i South China Morning Post (SCMP). Artikelförfattaren är Hongkongtidningens tidigare chefredaktör, nu stationerad i Beijing som rådgivare till tidningen. SCMP grundades 1903 och förblev under tiden Hongkong var brittisk kronkoloni stadens viktigaste nyhetsorgan. Den förvärvades 2016 av Kinas mest kända företag, Alibaba Group, vars grundare, mångmiljardären Jack Ma försvann från offentligheten under en lång period. Den kinesiska ultravänsterns attacker mot framgångsrika kinesiska företag påminner om de ödesdigra misstag som begicks under Mao Zedong. Ma hade i oktober 2020 i ett tal anklagat den kinesiska finansindustrin för inkompetens. Det ledde till konflikt med Kinas mäktige ledare Xi Jinping. SCMP lever ett osäkert liv sedan kommunistregimen krossat både demokratin och ”ett land, två system”-principen. I sin krönika hävdar Wang Xiangwei att den kinesiska ultravänsterns attacker mot framgångsrika kinesiska företag påminner om de ödesdigra misstag som begicks under Mao Zedong. Hans styre ledde som bekant till miljoner människors död i den moderna historiens värsta hungersnöd. I krönikan åberopas ett tal av en prominent partibyråkrat, Han Wenxiu, som framförde en varning om hotet från extremvänstern, dagen efter att kommunistpartiet säkerställt Xi Jinpings fortsatta maktinnehav. Som exempel på skadlig extremism lyfter Wang Xiangwei fram Sima Nan, en tv-profil som har miljoner följare i sociala medier, hyllar Mao och går till attack mot it-företaget Lenovo. Wang Xiangwei påminner om hur Deng Xiaoping avslutade Maos kulturrevolution och lade grunden för den politik som ledde till Kinas framgångsrika ekonomi och som lyft hundratals miljoner från fattigdom. Många av Kinas nya miljardärer har mördats, begått självmord eller avrättats efter att ha dömts för brott. I Financial Times pekar Kina-experten James Kynge på hur Xi i dag ställs inför samma dilemma som kejsartidens härskare, nämligen att balansera i striderna mellan de elitfamiljer som hade kontroll över kejsarhovet. Sedan 211 f Kr har fler än en fjärdedel av alla Kinas 282 kejsare störtats, mördats eller tvingats begå självmord. När Xi nästa år upphöjs till en sentida kejsare på kommunistpartiets 20:e kongress är hans främsta utmaning inte relationen till USA, klimatfrågan eller ens ekonomisk tillväxt, utan hur han ska kontrollera den politiska eliten och behålla dess stöd. Och FT:s utrikesredaktör Gideon Rachman beskriver i en krönika att det numera inte bara handlar om den politiska eliten, utan också om den ekonomiska. Många av Kinas nya miljardärer har mördats, begått självmord eller avrättats efter att ha dömts för brott (oftast korruption). Den kinesiska partidiktaturen innebär att ingen framgångsrik person kan undgå det ständiga inbördeskriget runt kejsaren. Xi själv har hyllat inte bara Mao, utan också Lenin och Stalin. Rachman citerar Lavrenti Beria, chef för Stalins hemliga polis, som förklarade varje individs absoluta sårbarhet i en polisstat med orden ”peka på mannen och jag ska finna hans brott”. Bilden av Kina är ofta enkelspårig i västvärlden. En mer komplex bild av Kinas inre och yttre utmaningar tecknas i en lång essä i Foreign Affairs av Elizabeth Economy, Kina-specialist på Stanfords Hoover Institution. Hon understryker vikten av att inte överskatta Kinas styrka.

Janerik Larsson: Amerikanerna har alltid fruktat Asien (Smedjan)

Janerik Larsson: Amerikanerna har alltid fruktat Asien Under 1970- och 80-talen fanns en utbredd Japan-skräck i USA som delvis berodde på Japans ekonomiska framgångar. Argumenten är inte olika de som i dag hörs om Kina, skriver Janerik Larsson. JANERIK LARSSON 13 DECEMBER 2021 Efter att den svenske journalisten och Japan-kännaren Håkan Hedbergs bok ”Japans revansch” publicerades kom den snabbt att översättas till engelska. Japan’s revenge gavs ut 1972, och omslaget som fortfarande kan studeras på Amazons hemsida visar en segerpall med Japan på förstaplatsen. Japanen klappar Uncle Sam på huvudet men denne ser inte alls nöjd ut på plats två. Än mer obegripligt ur dagens perspektiv är att man på tredjeplatsen finner, inte EU, utan Storbritannien – britterna gick med i EU först året därpå. Bild: Pitman (förlag) Jag bodde i USA några år på 1970- och 1980-talen och minns väl den skräck som fanns i amerikansk debatt över det faktum att landet höll på att både köpas upp och utkonkurreras av japanska företag. Under ett besök i Washington DC nyligen påminde James Pethokoukis på American Enterprise Institute mig under en lunch om det perspektivet. Detta var en observation som gled förbi i lunchsamtalet, men efteråt har jag med hjälp av googlande återupptäckt minnena från den tiden. Den fråga man i dag kan ställa sig är om USA:s aktuella Kina-skräck är en sentida variant av samma omotiverade fenomen. Jag ska inte gå in på just den frågan, men Johan Norberg berörde perspektivet nyligen i Smedjan. Han skrev om utgångspunkten för dagens Kina-debatt som är lika felaktig som 70- och 80-talets Japan-skräck: Den nya berättelsen om Kina, som jag numera hör både från höger och vänster, populister och etablissemang, går ungefär så här: När vi handlade fritt med Kina tog de våra jobb, sänkte våra löner och lade våra industrier i ruiner. Vi reducerade oss till nyttiga idioter i kommunistpartiets långsiktiga plan för landets uppgång. Vi trodde att handeln skulle demokratisera Kina, men i stället har vi fått en rikare och farligare fiende. För att inte förlora det geopolitiska nollsummespelet måste vi nu lära oss av Kinas framgång och själva tillämpa en mer aktiv näringspolitik och repatriera viktiga värdekedjor. (- – -) Att vi förlorar fabriksjobb beror inte på import, utan på att vi klättrar i värdekedjan när vi tillägnar oss mer utbildning och kapital. Industriproduktionen har nästan fördubblats i Sverige och USA sedan 1980. Om varje arbetare producerade en konstant mängd hade vi alltså behövt fördubbla antalet industriarbetare sedan dess. Men vi har förstås blivit mycket mer produktiva. Det var maskinerna som tog jobben, inte kineserna. (- – -) Anledningen till att Kinas reformister tyckte att ett WTO-medlemskap var så viktigt var att utländsk konkurrens skulle disciplinera de kinesiska företagen och tvinga dem att ständigt uppgradera teknik och metoder. Om vi någonsin har något att lära av Kina är det här. Öppenhet är inte någon slags uppoffring, utan ett sätt att göra oss själva starkare. I mitten av 00-talet hade planekonomin i Kina brutit samman och landet hade ingen industripolitik. Det var gräsrotskapitalister och entreprenörer som skapade den kinesiska framgångsvägen. Den japanska framgången hade en stabilare och mer långsiktig grund men det riktigt viktiga är här att konstatera att det inte var statliga planer, utan skickliga företag som byggde det japanska välståndet. Norberg konstaterar att detta är helt fel ögonblick för västvärlden att förlora självförtroendet och överge sin tradition av öppenhet och frihandel av missriktad tro på kommandoekonomins överlägsenhet. Ett sådant historiskt misstag skulle nog vara det enda som skulle kunna realisera Xi Jinpings bisarra dröm om att västerlandet är på dekis. Det var inte statliga planer utan skickliga företag som byggde det japanska välståndet. Varför har USA glömt vad man kan lära sig av Japan/USA-relationen på 70- och 80-talen? Det finns flera förklaringar till detta. Protektionismen var stark i USA före andra världskriget och den återkom på 70-talet. Oljepriskriserna är en förklaring till känslan av otrygghet, men misslyckade krig – Vietnam, Afghanistan, Irak – hör definitivt till det som framkallat den ängslighet som gjorde Donald Trump till president. Hans helt misslyckade handelspolitik har tyvärr övertagits av den svaga Biden-administrationen. Precis som i fallet USA–Japan är det dock populistisk okunnighet om ekonomi som är den verkliga förklaringen till USA:s räddhågsenhet inför dagens Kina. Japan hade sedan 1950-talet ökat produktiviteten, inte minst i bilindustrin, och efter oljeembargot 1973 samt den iranska revolutionen 1979 hade de stora amerikanska bilarna blivit mindre attraktiva på hemmamarknaden. Mellan 1975 och 1982 ökade den japanska andelen av den amerikanska bilmarknaden från 9,4 procent till 22,6 procent. Detta blev en del av ett växande amerikanskt handelsunderskott. Resultatet blev att det japanska dollarinnehavet växte och för dessa köpte japanska företag bland annat en rad kända byggnader i USA – exempelvis Rockefeller Center. Underskottet i handelsbalansen ersattes därför av ett överskott i betalningsbalansen. Protektionismen var stark i USA före andra världskriget och den återkom på 70-talet. Detta tycks vara helt omöjligt att förklara i en amerikansk politisk debatt som enögt stirrat på handelsbalansen och inte förmått se uppsidan med betalningsöverskottet. Andra faktorer som den breda debatten undviker inkluderar det amerikanska överskottet i tjänstehandeln. Därtill kommer produktivitetens centrala roll. Debatten i kongressen är då som nu fylld av vänster- och högerpopulism, vars företrädare på 1980-talet alltså använde formuleringar som att USA hotades av ”ett ekonomiskt Pearl Harbour”. Det finns andra viktiga aspekter att beakta i dagens debatt om Kina – till exempel Taiwan-frågan – men det finns all anledning att nu dra lärdomar från den gamla debatten om hotet från Japan. JANERIK LARSSON Rådgivare på Timbro samt journalist och författare till ett 20-tal böcker i skilda ämnen. Arbetade på SAF 1980 – 1995 i olika roller bland annat som informationschef.

Svallvågor i dansk politik (SvD 12 dec)

Svallvågor i dansk politik Dansk turbulens när Dansk folkeparti ska byta partiledare, Venstre kämpar med formen och statsministern ska söka fördelar ur läget. Janerik Larsson Publicerad 14:30 De närmaste veckorna blir spännande i dansk politik. Sverigedemokraternas danska systerparti Dansk Folkeparti ska den 23 januari byta partiledare, en som kanske kan lära Jimmie Åkesson en del om den svåra konsten att balansera politiskt ansvar med att bibehålla väljarnas förtroende. Partiledaren i fråga heter Kristian Thulesen Dahl, och han valde att avgå efter det för partiet katastrofala resultatet i kommunalvalet i november i år, då Dansk Folkepartis stöd mer än halverades jämfört med valet 2017. Partiet förlorade 60 procent av sina mandat i landets kommuner. Thulesen Dahl blev partiledare 2012 och kunde i folketingsvalet 2015 kamma hem hela 21,1 procent av rösterna, vilket var en ansenlig ökning jämfört med tiden under hans företrädare Pia Kjærsgaard. Men i hans andra val till Folketinget 2019 rasade stödet till 8,7 procent. Även det tidigare regeringspartiet Venstre har problem efter att den tidigare statsministern Lars Løkke Rasmussen lämnat partiet. Venstres systerpartier i Sverige är Centerpartiet och Liberalerna. Spekulationer förekommer även om huruvida den socialdemokratiske statsministern Mette Fredriksen ska utlysa nyval för att dra fördel av läget. Det är statsministerns privilegium och i Danmark är nyval under mandatperioderna vanligt eftersom mandatperioderna inte ligger fast som i Sverige. Det som nu skapar mest dramatik är frågan om Thulesen Dahl ska få en efterträdare som har förmågan att återupprätta partiets tidigare maktposition i Folketinget. Efterträdarfrågan avgörs måhända i morgon klockan 13, då riksrättens dom faller över den tidigare vice ordföranden i Venstre, migrationsminister Inger Støjberg. Hon har stått anklagad för att hon som minister införde ett direktiv om att skilja asylsökande par åt, i de fall där den ena parten var minderårig. Totalt separerades 23 par, vilket gjordes utan individuell prövning, vilket är olagligt. En granskningskommission har kommit fram till att Støjberg var medveten om att instruktionen var lagvidrig och slår fast att den bröt mot såväl Europakonventionen som FN:s barnkonvention. Inger Støjberg har försvarat sig med att hon kämpat för att skydda minderåriga flickor – så kallade barnbrudar – i danska flyktingboenden. Spekulationerna i danska medier handlar om att hon efter domen kommer tillkännage att hon inte längre är politisk vilde, utan går in i Dansk folkeparti för att väljas till partiledare. Det hon står åtalad för är inget som partiets väljare håller emot henne. Den politiker som annars anses ha den starkaste positionen i Dansk folkeparti, Morten Messerschmidt, är åtalad för fusk med EU-medel från tiden då han var EU-parlamentariker. Han kandiderar, och har föreslagit en viceordförande som ska träda in om han fälls, men lösningen gillas inte i partiet. Så ställer Støjberg upp, lär hon med stor sannolikhet bli vald. https://www.svd.se/svallvagor-i-dansk-politik

USA kämpar mot brottsligheten (SvD 5 nov)

USA kämpar mot brottsligheten Janerik Larsson När jag för andra gången bosatte mig i USA 1985 oroade sig mina och min frus vänner, eftersom de läst i tidningar att staden vi flyttade till kännetecknades av mycket omfattande brottslighet. ”Världens mordhuvudstad” var en dåtida rubrik som beskrev läget. Våra år i Washington DC blev ytterst fridsamma, men varje dag kunde vi se på tv, lyssna på radio eller läsa i Washington Post om mord och annan grov brottslighet. I huvudsak hände allt detta i delar av staden som vi aldrig hade besökt eller kom att besöka. Ett återbesök nyligen aktualiserade frågor som i dag spelar en central roll i svensk politik: brottslighet i allmänhet och mord i synnerhet. I Washington Post ägnades samma dag två politiska krönikor åt läget i frågan. Colbert I King, en av tidningens välkända profiler, skrev med förtvivlan om stadens mordkris. Nytt rekord i antal mord har noterats. King, som är svart, kontrasterar olika stadsdelar mot varandra och ifrågasätter polisfackets och republikanska politikers argumentation för hårdare tag i olika avseenden. Washington DC styrs av demokrater. Kings krönika andas hopplöshet. Det handlar inte bara om hårda tag, skriver han, utan också om förbittring, girighet, hämndbegär, mentala problem och om känslan att vara föraktad. James Hohman, en yngre men mycket rutinerad kollega till King, skrev att det demokratiska partiet måste finna en politisk balans mellan säkerhet och rättvisa. Han menar att Demokraternas trovärdighet har skadats av den kampanj som drivs av vänsterrörelser under slagord om att man måste minska på anslagen till polisen. Demokraterna måste, skriver han, bygga en bro som överbryggar spänningen mellan å ena sidan väljarnas skräck för brott, å den andra rädslan för polisbrutalitet och orättvisa som finns i delar av samhället. Den aktuella debatten om brottslighet fokuserar just nu i USA inte minst på de mycket omfattande brott som begås mot stora varuhus i Kalifornien. Journalisten och författaren Michael Shellenberger skriver i Wall Street Journal att invånarna i San Francisco är offer för den politik som drivs av chefsåklagaren Chesa Boudin. Boudin kallar prostitution, öppen droganvändning och drogförsäljning för ”brott utan offer”, och anser att de därför inte behöver hanteras i domstol. Brottsligheten har ökat i rekordsnabb takt. I Los Angeles, delstatens andra stora stad, har en annan chefs-åklagare, George Gascón, också folkvald, drivit en liknande politik. Gascón motsätter sig exempelvis att tonåringar som begår grova brott, döms att avtjäna tid i fängelser för vuxna förbrytare. Om de straffas så kommer dessa ung-domar, menar han, förmodligen att förbli brottslingar resten av livet och kosta skattebetalarna miljontals dollar och leda till ännu fler brottsoffer. Gascóns radikala politik är starkt ifrågasatt och har lett till en kraftig, folklig motreaktion. New York Times beskriver det som att han har riskerat allt i sin iver att tömma fängelserna. Ökande våldsbrottslighet, personaluppror och inte minst – risken att bli avsatt av väljarna. Bevakar internationella medier för ledarsidan. Läs fler av hans texter på SvD.se/av/janerik-larsson