Janerik Larsson: FNs dubiösa larmrapporter

Det som påstås vara vetenskapligt grundade larm blir alltför sällan sakligt granskade i medierna.

Härom veckan (11 May utgåvan) läste jag en krönika av Toby Young i brittiska The Spectator om hur olika undergångsvarningar släpps fram av BBC helt okontrollerade.

Han skrev om larmet som BBC formulerade så här: ”One million species at risk of immineny extinction according to major UN report”. (En miljon arter hotas av snar utplåning enligt en stor FN-rapport.)

Young skriver att BBC-rapporten var baserad på en opublicerad rapport från FNs Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services (IPBES).

Enligt Young baseras pressmeddelandet från IPBES delvis på data från Union for Conservation of Nature” (IUCN) som på sin hemsida skriver att 27 000 arter hotas av utplåning.

Young gräver i sin artikel vidare i frågan hur 27 000 kan bli en miljon arter men jag överlämnar den analysen till den som är intresserad.

Young jämför BBCs sätt att räkna med om man skulle säga att fotbollslaget Manchester City löper 10% risk att inom de närmaste 100 åren flyttas ner en division innebär detta att klubben löper risk att inom en snart framtid flyttas ner (”at risk of imminent regulation”).

Young förnekar inte att det finns arter som hotas men att det är synd att BBC inte undersöker det man förmedlar till lyssnare och tittare.

Huvudpoängen att larmrapporter som kallas vetenskapliga slinker igenom redaktioner - i synnerhet radio, TV och internetbaserade medier - utan minsta granskning är inte ny men mitt intryck är att utvecklingen inte blir bättre utan snarare motsatsen.

I fredagens Wall Street Journal tar Björn Lomborg upp samma problematik: Examining the Latest False Alarm on Climate.

Det falska klimatlarm Lomborg skriver om är påståendet att klimatförändringar kommer att leda till översvämningar som gör 187 miljoner människor hemlösa: Rising sea levels from climate change could flood 187 million people out of their homes.

Lomborg konstaterar:

Journalists looking for alarming headlines get help from climate scientists who gloss over adaptation and from public-relations teams that know their audience.

Journalister som letar efter larmrubriker får hjälp från klimatvetenskapsmän som glider förbi vetenskapligt granskade samband och från PR-firmor som känner sin publik.

Hans slutsats:

Climate change is real and needs to be addressed, but when we are asked to spend trillions of dollars on policies that would transform the global economy, we need to demand more than hype and spin.

Klimatförändringarna är verklighet och behöver hanteras men när vi blir föreslagna att spendera biljoner som skulle förändra den globala ekonomin så måste vi kräva mer än överdrifter.

I denna kontext kan man peka på att många överdrivna larm använder FN som kvalitetsstämpel. Frågan är om inte FN borde vara mera vaksam och vårda varumärket. FN borde ha viktigare uppgifter än att sprida falska larmrapporter.

https://www.svd.se/fns-dubiosa-larmrapporter#_=_

Janerik Larsson: Kriget mot friskolorna

Tro inte att sakargument kommer att bita i debatten om den socialdemokratiska kampanjen mot friskolorna....

Det är smått sällsamt att följa den socialdemokratiska kampanjen mot friskolorna. Inget argument är för osakligt eller ovidkommande för att användas.

.

Anna Ekström anför nu denna kamp.

Ulla Hamilton, VD för Friskolornas riksförbund, skriver sakligt på sin blogg om det argument som nu anförs, nämligen att offentlighetsprincipen ska gälla:

Vem var det som från början kom med beslutet om att friskolor i princip bara får leva på skolpeng? Litar de som driver att friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen inte på den granskning som kommuner och Skolinspektionen gör? Litar de inte på att den redovisning som sker av ekonomin i friskolornas årsredovisningar inte stämmer?

Tycker de att den enda intäkt som friskolor har – skolpengen- ska användas till byråkrati?

Utbildningsministern skriver på twitter; ”Offentlighetsprincipen har tjänat Sverige väl under lång tid. För mig är det självklart att den ska ge insyn i verksamhet som skattebetalarna finansierar.”

Insyn finns som sagt idag. Men frågan är:

Gäller ministerns påstående även ABF som bedriver bla SFI-undervisning på kommuners uppdrag? Skanska som gör jobb åt kommuner? Revisorer som gör jobb åt kommuner? Advokater som gör jobb åt kommuner? Fria teatergrupper som lever på offentliga bidrag? De ungdomsorganisationer som får offentliga stöd? Listan kan göras lång.

Eller gäller det bara verksamheter där politiken förbjudit andra intäkter än skattemedel?

Det vore faktiskt ärligare att säga som det är – vi vill inte ha friskolor.

Friskolor har inget emot insyn. Vi har sagt – tala om vilket problem ni vill lösa, var transparensen saknas, och lagstifta om det. Men att lägga hela offentlighetsprincipens regelverk på friskolor är oproportionerligt. 95 procent av alla friskolor har bara en eller två skolor. Proportionalitetsprincipen är en viktig princip i en rättsstat.

Tyvärr finns det inte stor anledning tro att detta gör intryck på S-kampanjen mot friskolorna.

https://www.svd.se/kriget-mot-friskolorna#_=_

Janerik Larsson: Angela Merkels bästa dag

Angela Merkel hyllades när hon högtidstalade på Harvarduniversitetets examensceremoni. Hon påminde om dett annat USA vilket uppskattades av publiken.

Jag skriver detta i Boston-förorten Cambridge på torsdagseftermiddagen.

I morse läste jag i Wall Street Journal om förbundskansler Angela Merkels politiska problem på hemmaplan:

VOTE RATTLES MERKEL’S EXIT PLAN

Men torsdagen var en mycket bra dag för Merkel. Jag skulle tro att det var ganska länge sedan hon blev så hyllad och hyllad med så stor entusiasm.

Hon var huvudtalare på examensceremonin på Harvarduniversitet här i stan.

Det är en stor ära för framstående statsmän at tala inför de runt 40 000 deltagarna på Harvards examensdag.

Om de entusiastiska applådåskor som mötte förbundskanslern kan sägas två saker. Dels gillade man vad hon sa. Dels applåderades hennes tal för att det så tydligt var en direkt kritik av president Donald Trump.

Merkel tog sin utgångspunkt dels i den amerikanske utrikesminister George Marshalls berömda tal vid samma tillfälle - alltså Harvards examensceremoni - 1947 - dels i Berlinmuren som restes då hon var student i Östberlin.

I år är det 30 år sedan muren föll och Tyskland återförenades.

Merkels tema var att”inget måste stanna som det är är”.

Marshallplanen innebar att de tidigare fienderna USA och Tyskland enades i sitt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Alla har gynnats av den amerikanska politik som tog sin startpunkt på Harvard Yard 1947.

Merkel sa till studenterna på Harvard och konstaterade att hennes generation hör snart historien till och det är de unga som kommer föra oss in i framtiden.

Men för dem gäller, underströk hon, att handelskrig aldrig kan vara grunden för välstånd.

Hon talade om multilateralt samarbete och ”vi måste arbeta tillsammans; inte ensamma.” Hon tog avstånd från unilateral politik och manade studenterna att tänka efter före.

Den längsta och varmaste applådåskan kom när hon talade om ärlighet, om att osanningar inte ska ses som sanningar och sanningar inte som lögner.

Där kände sig särskilt den amerikanska delen av denna mångnationella åhörarskara hemma.

På slutet återkom hon till temat murar.

”Jag vill rasera murar!”

Men i det sammanhanget varnade hon för de som bygger murar och vad de kan leda till:

– Demokratin är inte självklar.

– Freden är inte självklar.

– Välståndet är inte självklart.

– Men om man raserar okunnighetens murarna är allt möjligt. Inget måste förbli som det är. Det är alltid möjligt att ta nya steg framåt - i vetenskapen såväl som i politiken.

”Allt är möjligt”-temat uppskattas givetvis i ett USA som i sin grundsyn har haft just den sortens optimism ända sedan självständighetsförklaringen.

Att spåret därifrån till idag ingalunda varit rak är en annan historia, men med Merkels sätt att tänka blev åter ett annat USA än dagens en stund en möjlighet.

Hur det sen blir i verkligheten framöver är en öppen fråga - men så är det ju alltid med framtiden.

https://www.svd.se/angela-merkels-basta-dag/i/senaste/om/ledare

Janerik Larsson: Kärnkraften och klimatet

Spelar klimatperspektivet verkligen någon roll i energidebatten?

På fredag stängs den kärnkraftreaktor i Massachusetts, Pilgrim, som förser delstaten med mer fossilfri el varje år än alla delstatens sol-, vind och vattenkraftanläggningar tillsammans. Denna rena el ska nu ersättas med naturgas vilket kommer att göra att utsläppen av kol kommer att öka med mer än en miljon ton per år på grund av stängningen.

I en debattartikel idag i Boston Globe argumenterar professor Joshua S. Goldstein för ett alternativ:

Build four latest-generation South Korean nuclear reactors on the closed Pilgrim site, with its grid connection and infrastructure, to generate most of Massachusetts’ electricity — eight times Pilgrim’s production.

Bygg fyra kärnkraftverk av den senaste generationen från Sydkorea (APR1400) på samma plats där Pilgrim nu finns och man får åtta gånger mer el än man fått från Pilgrim.

Ekonomiskt och tekniskt enkelt men kanske politiskt omöjligt, skriver han.

Slutsatsen här precis som i den aktuella svenska diskussionen om Ringhals är väl att den politiska makten i grunden struntar i klimatperspektivet.

https://www.svd.se/karnkraften-och-klimatet

Janerik Larsson: Bör EU-parlamentet avskaffas?

Vad sysslar EU-parlamentet egentligen med? Om man följde den svenska EP-valdebatten fick man knappast svar på den frågan. I New York Times finns ett intressant reformförslag idag.

Det är tyska Die Zeits politiske redaktör Jochen Bittner som har ett intressant förslag som skulle kunna skapa större tydlighet.

Dissolve the European Parliament and replace it with a Senate composed of members sent by national parties, chosen during their national election campaigns. Technically, those lawmakers would be members of their respective national parliaments. But their job would be to act as a check and balance against the European Commission. (- - -) This is what a real European democracy would look like — while also returning power to the member states. A European Senate would bring Europe back home to the people.

(Upplös Europaparlamentet och ersätt det med en senat sammansatt av medlemmar tillsatta av de nationella partierna och valda under de nationella valkampanjerna. Tekniskt sett skulle dessa lagstiftare vara medlemmar av respektive nationella parlament, Men deras arbete skulle vara att agera som kontrollinstans gentemot EU-kommissionen. Det är så en verklig europeisk demokrati skulle se ut som samtidigt som det skulle återställa makt till medlemsstaterna. En europeisk senat skulle återföra Europa hem till folket.)

Bittner förklarar i sin artikel varför Europaparlamentet idag inte fyller den rollen.

https://www.svd.se/bor-eu-parlamentet-avskaffas

Janerik Larsson: USA:s farväl till framtiden

USA:s roll som frihandelsbudskapets predikant kan vara ett avslutat kapitel. Donald Trumps merkantilism och demokraternas och fackens protektionism kan vara framtidens melodi för amerikansk handelspolitik.

Den amerikanska arbetsmarknadens utveckling kommer förmodligen att spela en viktigare roll för utgången av nästa års presidentval är börsutvecklingen. Men arbetsmarknaden i USA är en komplicerad fråga. Det handlar inte bara om den officiella arbetslösheten som nu är nere under 4% och därmed unikt låg.

För förståelsen av denna komplexitet rekommenderas en artikel i New York Times med rubriken With His Job Gone, an Autoworker Wonders, 'What Am I as a Man?

Som mycket som skrivs om amerikansk politik är artikeln både sann och djupt osann. Den beskriver känslorna hos Rick Marsh som i våras förlorade jobbet på GMs fabrik i Lordstown i Ohio.

Marsh är i första hand arg på president Trump som inte rakt av avskaffade NAFTA - handelsavtalet mellan Mexiko, Kanada och USA.

Han är också besviken på GM men den besvikelsen är lite komplicerad:

G.M. is a lifeline for Mr. Marsh, too. It will pay him a pension, a rare thing in today’s economy. He may have given up raises, but he gets a share of the company’s profits — last year, about $10,000. Under the union contract, he gets payments to supplement his unemployment check, and his family still has health insurance — unlike his brother-in-law, who worked at a company that made the seats for the cars.

(GM är hans livlina. GM betalar hans pension, en sällsynt sak i dagens amerikanska ekonomi. Han må ha gett upp hoppet om fler löneförhöjningar, men han får en andel av GMs vinst - förra året ca 10 000 USD. Enligt det kollektivavtal som hans fackförbund tecknat så kompletterar GM också hans arbetslöshetsunderstöd och hans familj har fortsatt sjukförsäkring - till skillnad från hans svåger som hade arbetat på ett bolag som tillverkade bilsäten.)

NYT-artikelns fokus är kritik av Trump i första hand och av amerikansk kapitalism i andra hand.

De faktorer som varit avgörande för utvecklingen berörs inte.

Det handlar om en föråldrad facklig strategi som struntat i konkurrenskraften och främst sett till att agera för att få dels kortsiktiga löneförhöjningar dels trygghetsarrangemang som oftast är knutna till ett företag och som alltså inte som t ex svenska sociala ersättningssystem är knutna till individen. Sjukförsäkringarna i USA är oftast kopplade till ett företag och bygger på modellen livstidsanställning.

USAs tradition av att vara en sluten ekonomi har lett till problem för de företag som inte förmått bibehålla konkurrenskraften. Därför är Donald Trumps merkantilism - tron att man kan ha en sluten ekonomi endast fokuserad på dels inrikes handel dels export - så falsk.

Men om sådant kan man inte läsa ett ord i NYT-artikeln, eftersom dess syfte enbart är att lyfta fram en friställd bilarbetares ilska mot Trump och mot att ”American capitalism no longer works for ordinary people”. 

Den rörlighet som finns på svensk arbetsmarknad saknar idag motsvarighet i USA. Mobiliteten på den amerikanska arbetsmarknaden har å senare decennier sjunkit drastiskt.

Viktiga delar av amerikansk ekonomi är fortsatt vitala men frågan är vad som händer med den förnyelsekraften om tron att man kan stänga USAs gränser för konkurrens slår igenom. Paradoxalt nog handlar NYT-artikelns underförstådda budskap just om detta - och det är ett budskap med traditionella rötter i det demokratiska partiet.

USA:s roll som frihandelsbudskapets predikant kan vara ett avslutat kapitel.

https://www.svd.se/usas-farval-till-framtiden/i/senaste/om/ledare

Vem lyssnar på varningsorden?

Desperationen tycks växa bland president Trumps kritiker. Sannolikheten att han blir omvald är ganska hög.

Den amerikanska tidskriften The Atlantic har många skribenter som är mycket kritiska till president Trump. Men bakom kritiken finns ofta en oro över att presidenten kan bli omvald.

Paul Starr skriver:

Trump’s reelection seems implausible to many people, as implausible as his election did before November 2016. But despite the scandals and chaos of his presidency, and despite his party’s midterm losses, he approaches 2020 with two factors in his favor. One is incumbency: Since 1980, voters have only once denied an incumbent a second term. The other is a relatively strong economy (at least as of now). Alan Abramowitz, a political scientist at Emory University who weights both of those factors heavily in his election-forecasting model, gives Trump close to an even chance of reelection, based on a projected 2 percent GDP growth rate for the first half of 2020.

(Att Trump skulle bli omvald ter sig högst osannolikt för många, lika osannolikt som valet av honom tedde sig före 2016. Men trots skandalerna och det kaos som präglar hans presidenttid och trots förlusterna i förra årets mellanårsval så närmar han sig valet 2020 med två faktorer som gynnar honom. Den ena är att han är president idag. Sedan 1981 har väljarna bara en gång förnekat en sittande president en andra mandatperiod. Den andra faktorn är en relativt stark ekonomi (åtminstone just nu). Alan Abramowitz, statsvetare på Emory University som låter dessa båda faktorer väga tungt i hans modell för att förutse valresultatet ger Trump nära hon 50% chans att bli omvald. Det baserar han på att BNP skulle växa med 2% under första halvåret 2020.)

Starr fortsätter sedan sin artikel med att förklara hur förfärligt detta skulle vara. För miljön / klimatet. För en kärnvapenkapprustning. För den sammansättning av USAs högsta domstol som skulle vara sannolik om Trump blir omvald.

Det finns en klar desperation i denna vädjan till väljarna. Frågan är om inte The Atlantics läsare redan hör till de frälsta...

https://www.svd.se/vem-lyssnar-pa-varningsorden/i/senaste/om/ledare

Maureen Dowd och Donald Trump

I söndagens New York Times tecknar Maureen Dowd i samtal med Tim O’Brien ett träffsäkert porträtt av individen Donald Trump.

Dock kan president Trump bli omvald nästa höst....

“He does outrageous, nasty, destructive things, knowing full well he’s crossing a line, and then he pretends he didn’t,” said Trump biographer Tim O’Brien. “He has spent five decades going to gossip columnists, radio shows, TV interviews and newspapers to stick a knife into almost anybody who crosses his path that he doesn’t like and he revels in it. There is something amazing in the Energizer Bunny aspect of his nastiness and his ignorance. He doesn’t care what people think about how mean or dumb he is. He just keeps going.”

“His whole life is about the cover-up. He has covered up his academic record, his health reports, his dalliances with women, his finances, his family history.

“One of the biggest motivating factors in Trump’s life — other than food, greed, sex and revenge — is mythmaking. Deep down, he knows he’s a pathological liar and he’s not the person he says he is. But any time anyone pierces that veil, it sends him into a rage.”

(Han gör extrema, obehagliga saker väl medveten om att han överträder gränser och sen låtsas han som om han inte gjort det. Han har i 50 år gått till skvallerjournalister, pratshower i radio, TV-intervjuer och tidningar för att sticka kniven i nästan vare och en som han ogillar och han njuter av det. Det är något förundransvärt i energin i hans obehaglighet och hans okunskap. Han bryr sig inte om vad folk tänker om att han är elak och dum. Han bara kör på.

Han har i hela sitt liv dolt sanningar. Om hans akademiska betyg, om hans hälsa, om hans kvinnoaffärer, hans finanser, hans familjehistoria. Det som motiverar honom - mer än mat, girighet, sex och hämnd - är att skapa myten om honom själv. Han vet egentligen att han är en patologisk lögnare men varje gång någon penetrerar den slöjan så blir han rasande.)

Dowd är jämnårig med Trump ch har som New York-journalist följt honom under hela hans karriär. Hon har i flera krönikor berättat om sina möten med honom.

https://www.svd.se/maureen-dowd-och-donald-trump/i/senaste/om/ledare

 Torypartiets nedgång - och fall?

Idag är medelåldern bland torypartimedlemmarna över 70 år och de allra flesta är vit medelklass som står långt till höger.

Vem blir ledare för det brittiska torypartiet? Vem blir näste premiärminister? Hur går det med Brexit?

Ingen av dessa frågor går idag att besvara. Men en krönika i Financial Times (ft.com) av Geoffrey Wheatcroft är intressant läsning i avvaktan på svaren på frågorna.

Wheatcroft skrev 2005 boken ”The Strange Death of Tory England” och i FT återkommer han till ämnet.

Hans bild av torypartiet är dyster:

”The Conservative party is going through one of its periodic bouts of self-destructive mass hysteria. In the past they’ve regrouped and recovered, but this looks more existential than earlier ructions and ruptures. Might it be truly terminated?”

(Det konservativa partiet går igenom en av sina periodiska faser av självdestruktivt masshysteri. Tidigare har man återsamlats och tagit igen sig men idag ser det mer existentiellt ut än tidigare bråk och bristningar. Kanske är partiet verkligen slut.)

Han grundar sin bedömning i fakta om partiets medlemskader idag. Den officiella medlemssiffran är 120 000. På 1950-talet hade partiet 2,7 miljoner medlemmar. Då var partiet ett av Europas starkaste. Idag är medelåldern bland partimedlemmarna över 70 år och de allra flesta är vit medelklass som står långt till höger om de flesta toryväljare och givetvis långt till höger om befolkningen som helhet.

”Om detta sorgsna ålderdomshem gör ett katastrofalt val kan det betyda slutet för partiet”, slutar han efter att tidigare i texten pekat ut Boris Johnson som ett sådant katastrofalt val.

Vi på åskådarplats får avvakta.

https://www.svd.se/torypartiets-nedgang-och-fall/i/senaste/om/ledare

Vad skapar framsteg?

Hur kan vi tro att vår tids kanske viktigaste fråga tacklas bäst genom skam? Det frågade sig Stockholms Handelskammares VD Andreas Hatzigeorgiou i dag.

På Stockholms handelskammares årsmöte i dag häll VD Andreas Hatzigeorgiou ett avslutningstal som jag fann klart tänkvärt.

Detta är ett viktigt avsnitt i talet:

När jag tänker på vilka fantastiska banbrytande innovationer människan lyckats skapa genom hennes historia, så kommer jag faktiskt inte på en enda som fötts fram av skam.

Tänk efter själva: hjulet, akvedukten, teleskopet, ångmaskinen, kullagret, vaccinet, röntgen, satelliten – kom dessa verkligen till av skam? Eller, av skaparglädje, optimism, framtidstro, just det – den hoppfullhet som våren symboliserar.

Vi kan såklart inte veta med säkerhet, men jag tror att Nanna Svartz, den första svenska kvinnliga professorn inom medicin, drevs av helt andra känslor när hon uppfann Pharmacias allra första riktiga läkemedel.

Därför har jag börjat bli nästan lika orolig över delar av klimatdebatten som av själva klimathotet.

Hur kan vi tro att vår tids kanske viktigaste fråga tacklas bäst genom skam – när det i stället borde handla om att tillvarata den utveckling, de möjligheter och det breda engagemang från företagare, entreprenörer och unga talanger som steg för steg bidrar till en både en grönare och ljusare framtid.

https://www.svd.se/vad-skapar-framsteg/i/senaste/om/ledare

Janerik Larsson: Handelskriget är här för att stanna

Ju mera jag följer Trumps handelspolitik desto intressantare tycker jag frågan är om merkantilisten Trumps kamp mot supply chain-ekonomin har förutsättningar att lyckas eller om det mest kommer att vara en twitterretorik, skrev jag nyligen. Alltfler börjar se svaret på frågan.

Ien sammanfattande text på ett av New York Times nyhetsbrev beskrevs handelskriget mellan USA och Kina så här:

The United States, China and global markets are digging in for a prolonged trade war. The Trump administration unveiled on Thursday a $16 billion bailout for farmers hurt by retaliatory tariffs. More companies are saying they are redirecting supply chains away from China. And investors started coming to terms with the idea that the trade war is here to stay, with benchmark indexes across China, Germany, France and the United States dropping.

USA, Kina och de globala marknaderna förbereder sig nu för ett utdraget handelskrig. Trumpadministrationens offentliggjorde igår ett stödpaket till amerikanska bönder (16 miljarder USD). Alltfler företag säger att de dirigerar om sina försörjningskedjor (supply chains) bort från Kina. Och investerare har börjat acceptera att handelskriget är här för att stanna vilket betytt att börsindex i Kina, Tyskland, Frankrike och USA börjat falla.

Jag skrev nyligen om detta perspektiv. Här.

https://www.svd.se/handelskriget-ar-har-for-att-stanna/i/senaste/om/ledare

Handelskriget är här för att stanna

Ju mera jag följer Trumps handelspolitik desto intressantare tycker jag frågan är om merkantilisten Trumps kamp mot supply chain-ekonomin har förutsättningar att lyckas eller om det mest kommer att vara en twitterretorik, skrev jag nyligen. Alltfler börjar se svaret på frågan.

Ien sammanfattande text på ett av New York Times nyhetsbrev beskrevs handelskriget mellan USA och Kina så här:

The United States, China and global markets are digging in for a prolonged trade war. The Trump administration unveiled on Thursday a $16 billion bailout for farmers hurt by retaliatory tariffs. More companies are saying they are redirecting supply chains away from China. And investors started coming to terms with the idea that the trade war is here to stay, with benchmark indexes across China, Germany, France and the United States dropping.

USA, Kina och de globala marknaderna förbereder sig nu för ett utdraget handelskrig. Trumpadministrationens offentliggjorde igår ett stödpaket till amerikanska bönder (16 miljarder USD). Alltfler företag säger att de dirigerar om sina försörjningskedjor (supply chains) bort från Kina. Och investerare har börjat acceptera att handelskriget är här för att stanna vilket betytt att börsindex i Kina, Tyskland, Frankrike och USA börjat falla.

Jag skrev nyligen om detta perspektiv. Här.

https://www.svd.se/handelskriget-ar-har-for-att-stanna/i/senaste/om/ledare

Politisk bomb i Norge

Från trängselskatt till bompengesjokken i Bergen - norsk politik har andra förutsättningar än svensk. Där finns oljefonden som alltid kan användas till allt.

IStockholm heter det trängselskatt. Det är ett smart val av begrepp. Visst vill vi betala en liten slant för att slippa trängsel.

Efter att trängselskatter introducerades kan jag inte påminna mig att detta föranlett någon mera omfattande debatt eller väckt någon större opinion.

Men låt oss förflytta oss till vårt västra grannland.

Idag lyssnade jag på Aftenpodden, Aftenpostens politiska podd, som hade som huvudämne den ”bompengesjokk” som drabbat Bergen.

Trängselskatt heter alltså ”bompeng” på norska och det låter ju inte alls som ett löfte om någon förbättring utan bara som en ytterligare kostnad för bilisterna.

Det är kommunalval i Norge i september och just nu är bompengesjokken i Bergen en nationell politisk fråga.

I Dagbladet ser jag att Fremskittspartiets tidigare ordförande och norsk politiks ständige provokatör Carl I Hagen är i farten igen.

Folkeaksjonen nei til mer bompenger (FNB) i Bergen får over 20 prosent og blir nest største parti på fersk måling. Carl I. Hagen mener det vil føre til en alvorlig debatt - også i Fremskrittspartiet.

Bakgrunden:

I en fersk meningsmåling i Bergen fra Bergensavisen måles Fremskrittspartiet til stusslige 3,9 prosent.

Folkeaksjonen nei til mer bompenger (FNB), som lover handling på en av Frp's hjertesaker - kampen mot bompenger - får derimot 20,6 prosent og blir større enn Arbeiderpartiet.

- Blir dette valgresultatet, kan Bompengepartiet bestemme hvem som skal styre byen, sier valgekspert Terje Sørensen til BA. Han kaller målingen et politisk jordskjelv.

Frp har haft kamp mot bompeng som en central fråga i många år men nu är ju partiledaren finansminister och då ser det politiska fältet lite annorlunda ut...

Ytterst handlar det om populisten Hagens åsikt att den norska oljefonden inte ska vänta på kommande generationer utan spenderas nu....

https://www.svd.se/politisk-bomb-i-norge/i/senaste/om/ledare

Näringslivet och politikernas chefer

Välståndet skapas varje dag i näringslivet. Det är en sanning som alltför lätt glöms bort i den politiska debatt där generösa vallöften sprids.

Igår presenterade Förlaget Näringslivshistoria en nyutgåva av Curt Nicolins bok ”Makt och ansvar” som utkom första gången 1973. Tove Lifvendahl, PJ Anders Linder och jag diskuterade boken och inte minst frågan om dess aktualitet idag på ett lanseringsseminarium.

Jag arbetade på SAF (samma organisationsnummer idag men nytt namn: Svenskt Näringsliv) under en del av de år (1976 - 1984) då Curt Nicolin var ordförande i organisationen.

En publikfråga under seminariet handlade om hur en näringslivsorganisation ska agera i relation till politiska makthavare - och i synnerhet till politiska makthavare man i huvudsak känner sympati för.

Curt Nicolin var verkligen ingen motståndare till regeringen Thorbjörn Fälldin som tillträdde 1976 efter de många, långa decennierna med socialdemokratiska regeringar.

Men trots det riktade Nicolin mycket kraftfull kritik mot regeringspolitiken när den börjat ta form och bl a innehöll omfattande stöd till olika krisdrabbade företag. Den sortens subventioner var Nicolin principiell motståndare till och han sa ifrån. På skarpen.

Samtidigt stod löntagarfonderna högt på den politiska agendan. Skulle makten över det privata näringslivet stegvis överföras till de fackliga organisationerna? Många toppar i näringslivet var intresserade av någon sorts kompromiss eftersom de menade att fondsocialismen var oundviklig. Nicolin sa även här ifrån på skarpen. Nej. Inga diskussioner - bara motstånd.

Ett av de borgerliga regeringspartierna, folkpartiet, var under några av regeringsåren intresserat av ett införande av löntagarfonder vilket påverkade den borgerliga sammanhållningen.

Kampen mot löntagarfonder blev till slut framgångsrik och de kom de att avskaffas av regeringen Carl Bildt. Något maktöverförande till facken blev det aldrig. I Bildt-regeringen hade folkpartiet helt bytt linje i frågan.

Det Nicolin insåg och framhöll i ett av sina sista tal som SAF-ordförande var att näringslivet måste kommunicera med det Urban Bäckström brukade kalla politikernas chefer, dvs medborgarna:

”Näringslivet kan aldrig påräkna en majoritet vid rösturnorna. Därför måste vi arbeta via den allmänna opinionen för att nå en politisk inriktning som gagnar näringslivet.”

Det har varit och är en framgångsrik strategi.

Men frågan om näringslivets roll i samhällsdebatten är ofta lite extra komplicerad när man befinner sig nära ett val.

I Danmark är det val till folketinget den 5 juni och i stora dagstidningen Berlingske har det nyligen lyfts fram en omfattande kritik från rader av ledande näringslivsledare mot den politiska kurs som både det stora borgerliga partiet Venstre och socialdemokraterna bedriver i valrörelsen.

Berlingskes politiske kommentator Thomas Larsen kommenterade detta så här:

Topcheferne fra dansk erhvervsliv har ret, når de advarer om, at valgkampen i form af overbud er ved at køre af sporet. Men erhvervslederne selv har også svigtet.

Hur har näringslivet svikit?

Larsen:

Oven i dette har det heller ikke styrket erhvervslivet, at flere af de store interesseorganisationer har svigtet, ligesom det heller ikke har været udtryk for rettidig omhu, at Dansk Industri så længe har stået uden en førstemand.

Overordnet har topcheferne fat i vigtige pointer, når de peger på, at valgkampen er ved at køre af sporet. Men når de efter valgkampen skal gøre boet op, bør de vende blikket indad og spørge, om de selv har gjort tilstrækkeligt for at modvirke dette? Svaret er nej.

Näringslivets organisationer har också svikit, menar han och pekar särskilt på ledningsproblemen i den mäktigaste näringslivsorganisationen, Dansk Industri.

Näringslivets och dess organisationers roll i samhällsdebatten är ingen okomplicerad fråga. Men kvar står att klarspråk m/Nicolin och en långsiktig kommunikation med politikernas chefer är ofrånkomliga inslag i en vital demokrati.

Välståndet skapas varje dag i näringslivet. Det är en sanning som alltför lätt glöms bort i den politiska debatt där generösa vallöften sprids.

https://www.svd.se/naringslivet-och-politikernas-chefer/i/senaste/om/ledare

Villkor för företagsamma

”Samarbete, personligt ansvar, nyfikenhet. Mycket av de som vi förknippar med det goda samhället är också drivkrafterna i en väl fungerande marknadsekonomi.” Det var budskapet från Svenskt Näringslivs VD idag.

Izettles Jacob De Geer ställer idag i Dagens Industri frågan ”var är Sveriges småföretagarminister?”

Han lyfter fram exempel från några länder som haft en sådan i regeringen:

”I länder som Storbritannien, Kanada och Australien har småföretagarministrar spelat en avgörande roll för mindre företags framgångar och ekonomins utveckling.”

Sveriges har haft småföretagarministrar tidigare. 1998 var Mona Sahlin småföretagarminister i Göran Perssons regering och Maud Olofsson hade som näringsminister starkt fokus på småföretagarfrågor.

De Geer pekar på rader av viktiga näringslivsfrågor som borde hanteras och hanteras bättre av dagens regering. Ingen tvekan om att han har rätt.

Han skriver också att han gärna ser att en blivande småföretagarminister vet hur det är att driva företag i verkligheten. Det skiljer sig nämligen ofta åt från den politiska teorin.

Så är det. Men samtidigt är politiken en sysselsättning som inte minst på regeringsnivå kräver sin kunskap.

I dag har Svenskt Näringsliv haft sin stämma. Nya VDn Jan-Olof Jacke har talat och hans startpunkt var att han är född in i en småföretagarfamilj där försäljning, likviditet och lönsamhet var återkommande ämnen vid köksbordet.

Det är viktiga insikter i jobbet och trots vikten av bra politiker och bra politik är det ytterst driftiga människor - som Jacob De Geer - som är allra viktigast.

Jacke lyfte upp ett exempel: industriklustret i Vindeln sex mil uppströms från Umeå.

”Det är inte en berättelse om någon regional utvecklingsplan utan om en driftig entreprenör - i det här fallet åkaren Allan Jonsson som startade Cranab under 1950-talet och skapade en kultur av innovationer, arbetsglädje och vinnarskallar - värderingar som vårdas och lever vidare. ”

Att sådana föredömen blir kända också utanför Vindeln och inte minst i de politiska partierna är ett nödvändigt komplement till politiska åtgärder för ett bättre företagsklimat.

Jacke:

”Företagsklimatet handlar till stor del om klimatet för företagsamma människor och huruvida deras drivkrafter hämmas eller främjas. Företagsklimatet är oskiljaktigt från klimatet för företagare. Därför är villkoren för exportberoende industrikoncerner viktiga även för enmansföretagaren. Och tvärtom: förutsättningarna för den som startar eget är viktiga även för de största och äldsta börsföretagen.”

https://www.svd.se/villkor-for-foretagsamma/i/senaste/om/ledare