Janerik Larsson, tidigare Näringslivets
Mediainstitut
Man kan inte lita på
medierna
Egentligen skulle jag kunna vara mycket kortfattad.
Kan man lita på mediernas nyhetsrapportering?
Nej, det kan man inte.
Kan mediegranskning göra mediernas nyhetsrapportering
bättre? Nej, det kan man inte tänka sig. Det
kommer aldrig att finnas tillräckligt mycket snabb, relevant
mediegranskning för att på allvar påverka medierna.
Vad mediegranskning på sin höjd kan göra är
att sprida det viktiga budskapet till medborgarna att
man absolut inte kan lita på medierna.
Jag tror också att en väl genomförd mediegranskning,
som har kanaler att nå ut i rätt sammanhang,
och som är ständigt pågående, kan inge journalister
en känsla av att de är granskade. Det kan i bästa fall
leda till att journalister drar sig för det mest uppenbara
slarvet och de hårdaste vinklingarna. Inte minst
när det gäller områden som bevakas av medier över en
längre tid, där en mediegranskning som löper parallellt
kan ha inverkan på journalistikens kvalitet.
Sverige har ingen tradition av mediegranskning –
det är ingen tillfällighet. Den svenska kulturen är en
samförståndskultur och att medvetet utmana denna
Granskad_inlaga_korr1-110x180.pd53 53 2012-09-26 17:15:48
54
| Janerik Larsson
kultur är fortsatt kontroversiellt. Vårt land har blivit
mer pluralistiskt, men samförståndskulturen har fortfarande
en förödande dominans.
Maktkoncentrationen i medierna är en annan faktor
som man inte kan bortse från. Den svenska mediestrukturen
borgar tyvärr inte för mångfald, utan bidrar
till enfalden.
Massmedierna behöver granskas inte minst i en tid
då nyhetsflödet har alltfler kanaler till medborgarna
och då tiden för en nyhet att slå igenom och få stor effekt
blivit allt kortare genom allt som förmedlas via
internet. Men – det krävs från medierna oberoende
granskare för att vi ska få en orädd mediegranskning.
Om det är medvetet eller omedvetet så innebär mediernas
egna mediegranskningar i allt väsentligt bara att
man skyddar skrået, att man undviker att rejält granska
de mäktigaste medierna och att all kraft ägnas åt
att upprätthålla den myt som är själva grunden för
mediemakten – nämligen att medierna, alla medierna,
står på medborgarnas sida mot ”makten” av den ena
eller andra slaget. I själva verket står medierna alltid
på sin egen sida och skyddar sin egen makt till varje
pris.
Min gamla inspirationskälla professor Robert
Lichter krossade myten om medierna som medborgarnas
skydd i sin epokgörande studie ”The Media Elite”
(Lichter, 1986). Jag läste boken när jag vid denna tid
bodde i Washington DC. Lichters arbete med den då
nystartade tankesmedjan Center for Media and Public
Affairs kom sedan att inspirera mig till Näringslivets
Mediainstitut (NMI), som finansierades av Svenska
Granskad_inlaga_korr1-110x180.pd54 54 2012-09-26 17:15:48
Man kan inte lita på medierna |
55
arbetsgivareföreningen där jag var informationsdirektör
i början av 1990-talet.
Lärdom 1: Media monitor
NMI var en provokation och reaktionerna från journalister
och mediamakthavare var sannerligen inte nådiga.
Nu när jag blickar tillbaka är det några lärdomar
som jag vill lyfta fram.
Den första lärdom jag tog med från Bob Lichter
var media monitor-tekniken, det vill säga att göra statistiska
analyser av medieinnehåll. Sådana analyser
måste göras ganska snabbt för att resultatet skulle ha
någon möjlighet att få uppmärksamhet och i bästa fall
bli ett värdefullt underlag för mediernas chefer. Den
akademiska medieforskningen har vad jag sett åtminstone
i Sverige aldrig fått någon effekt, bland annat
därför att den pågår i snigeltakt och levererar resultat
när den studerade frågan är bortglömd.
NMI lät göra media monitor-mätningar under
några år. Professor Håkan Hvitfelt på JMK ledde arbetet.
Media monitor fick genomslag eftersom man så
definitivt kunde belysa hur journalisterna vinklar
fakta. Media monitor ägnade sig i allt väsentligt åt det
dåvarande statliga mediemonopolets nyhetsredaktioner,
eftersom de då utnyttjade sitt monopol på ett sätt
som systematiskt vilseförde tittare och lyssnare.
Utan att ha något underlag skulle jag gissa att man
skulle finna samma obalans idag. Jag läser dagligen
många tidningar och tidskrifter och undviker att lita
på annat än sådant som belysts grundligt av åtminstone
BBC News
, Financial Times och Wall Street
Granskad_inlaga_korr1-110x180.pd55 55 2012-09-26 17:15:48
56
| Janerik Larsson
Journal
. Den svenska mediala ankdammens nyhetsvärdering
skulle säkert kunna vara ett intressant projekt
för en löpande granskning.
Lärdom 2: Mediers användning av statistik
Den andra lärdomen har aldrig överförts till Sverige.
Bob Lichter startade STATS (stats.org) som arbetar
med att analysera mediernas användning av statistisk
information och av vetenskapligt material i allmänhet.
Det tror jag verkligen skulle behövas även i
Sverige. Jag tror inte det finns något område där medierna
konstant fylls av så mycket felaktig information
som just på detta område. Det är ”larm” från
olika forskare, företag, politiska organisationer och
så vidare, som sällan eller aldrig håller acceptabel kvalitet.
Lärdom 3: Mediers användning av
opinionsundersökningar
Den tredje lärdomen är kopplad till stats.org, eftersom
den gäller en annan aspekt på vinklat nyttjande,
nämligen av opinionsundersökningar. Under mina år
i Svenskt Näringslivs ledning bekämpade jag så gott
jag kunde denna organisations användning av opinionsundersökningsjournalistik,
det vill säga när man
ställer frågor till allmänheten på ett sådant sätt att
svaret blir det man önskar. Det finns organisationer
som systematiskt arbetat med sådant – det främsta exemplet
tror jag är TCO under Sture Nordhs ordförandeskap.
Granskad_inlaga_korr1-110x180.pd56 56 2012-09-26 17:15:48
Man kan inte lita på medierna |
57
Professor Jesper Strömbäck har i flera sammanhang
pekat på mediernas sätt att använda opinionsundersökningar.
I SNS:s Demokratiråds rapport 2008,
”Medierna: folkets röst”, skriver han bland annat att
tidningarna han granskat inte lever upp till de internationella
riktlinjerna (WAPOR, ESOMAR) och inte
heller till de riktlinjer som medieföreträdarna själva
sagt sig ha:
Oavsett vad man har för åsikt om mängden opinionsmätningar
som publiceras av de svenska medierna är det
uppenbart att det finns problem vad gäller kvaliteten i
opinionsredovisningarna. Därmed blir det svårt att bedöma
tillförlitligheten hos och informationsvärdet av enskilda
mätningar. (Strömbäck, 2008, s. 179)
Han konstaterar också att ”mediernas publicerande
av opinionsmätningar bidrar till gestaltningen av politik
som spel. Omvänt bidrar det negativt till gestaltningen
av politik som sak.” Han är inte ensam om att
konstatera att ett tolkande förhållningssätt blivit vanligare
bland journalister.
Motsatsen, en beskrivande journalistik, strävar efter att
vara så neutral som möjligt och enbart beskriva det rapporteringen
handlar om. Ett tolkande journalistiskt förhållningssätt
utmärks däremot av att journalistiken även
värderar, bedömer eller kommenterar det som nyheterna
handlar om. (…)
Ett tolkande journalistiskt förhållningssätt och mer
eller mindre vaga referenser till opinionen eller ospecificerade
opinionsmätningar för att skapa och ge legitimitet
åt den vinkel eller journalistiska berättelse som journalisten
har valt hänger samman. (…) Det är i så fall ett
Granskad_inlaga_korr1-110x180.pd57 57 2012-09-26 17:15:48
58
| Janerik Larsson
exempel på hur opinionsmätningar ger journalister möjlighet
att på ett kvasi-objektivt sätt tolka det som händer
och sker i politiken. (Strömbäck, 2008, s. 187–188)
Jag menar att beskrivande journalistik håller på att utrotas
i svenska medier – och att det mycket flitiga bruket
av opinionsmätningar är ett instrument för detta.
Strömbäcks intryck är att medierna egentligen inte är
intresserade av folkopinionen utan av sin egen möjlighet
att tolka densamma. Han formulerar detta på ett
akademiskt nyanserat sätt:
En övergripande slutsats är därför att mediernas syfte
med opinionsmätningarna inte i första hand är att spegla
och ge folket en röst i den politiska opinionsbildningen.
Mediernas syfte verkar snarare vara att skaffa sig ett redskap
för att kommentera, recensera samt tolka politiken
på ett sätt som framstår som demokratiskt och journalistiskt
legitimt.
Slutresultatet blir att folket och dess åsikter fungerar
som ett redskap för journalistiken, i stället för tvärtom.
Teoretiskt sett skulle opinionsmätningar mycket väl
kunna användas för att mäta demokratins puls, men i
praktiken ligger makten hos dem som tar pulsen och tolkar
resultaten, snarare än hos det folk som all offentlig
makt i ett demokratiskt perspektiv bör utgå från.
(Strömbäck, 2008, s. 199)
Lärdom 4: Mediers val av tolkande paradigm
För det fjärde måste man diskutera valet av paradigm
eftersom det är just detta – det som väljs och det som
väljs bort – som är den verkligt centrala frågan när
man diskuterar medier och mediekritik. Jag tänkte
Granskad_inlaga_korr1-110x180.pd58 58 2012-09-26 17:15:48
Man kan inte lita på medierna |
59
ofta på detta när jag arbetade med NMI och 1990 gav
ut en av de böcker jag är mest stolt över, antologin
”Risk, hälsa och massmedia”, som just granskade
medierapportering om påstådda hälsorisker (Larsson,
1990). I den belyses just mediernas paradigmval väl.
DN:s
tidigare chefredaktör Hans Bergström – nu
bosatt i USA – skrev om detta med paradigmval i en
krönika i
DN under den underfundiga rubriken
”Bolibompas makt”.
Den amerikanske sociologiprofessorn Steven Lukes analys
är betydelsefull i det här sammanhanget. Lukes konstaterade
(se boken ”Power: A radical view”, 1974) att
det som mest observeras är diskussionen i de frågor som
finns på den politiska dagordningen (maktens första dimension).
Men lika viktiga är ”icke-frågorna”, vilka
problem som definierats bort från politisk handling –
makten över dagordningen. Lukes bidrag var att lägga
till en ”maktens tredje dimension”, nämligen ”makten
över tanken”. Genom vilka paradigm och ideologiska
fönster beskrivs verkligheten? Detta har den mest djupgående
inverkan, då det styr hela utsikten. (…)
Vad som är den självskrivna, rätt oreflekterade, normaliteten
i nyhetsspeglingen i ett land är svårt att iaktta
inifrån. Tydligast ser man den de första dagarna efter att
ha varit borta från Sverige en längre tid. Men då blir
mönstret klart. (…) Myndigheter som använder sin fulla
makt i förhållande till företag och entreprenörer har alltid
rätt; ingenstans är tron på statliga myndigheter så
stark som i Sverige. (Bergström, 2012)
Han understryker det som också jag tror är det centrala
skälet till svenska mediers låga kvalitet:
Granskad_inlaga_korr1-110x180.pd59 59 2012-09-26 17:15:49
60
| Janerik Larsson
Valet av perspektiv sker inte medvetet och öppet utan
tyst och implicit. Alla som inte delar det definieras ut, såsom
icke tillhörande normaliteten. (…)
En viss vridning i partitillhörighet hos journalister
kunde nog balanseras med professionalism. Men avsaknaden
av reflexion kring valen av paradigm gör att de
ideologiska verklighetstolkningarna får fullt genomslag.
(Bergström, 2012)
Dagens Nyheters
ledarskribent Erik Helmerson skrev
några dagar senare apropå den debatt som då pågick
kring professor Kent Asps undersökning om svenska
journalisters partisympatier: ”Det är farligt om redaktioner
blir en gegga av politisk samstämmighet och
medhåll” (Helmerson, 2012). Men det är ju precis så
som verkligheten ser ut i medie-Sverige.
Finns den mediegranskning som kan råda bot på
detta? Knappast.
Robert Lichter 2012
Hur ser det då ut i USA 2012? Nästan trettio år efter
att jag träffade Robert Lichter för första gången mötte
jag honom igen i maj 2012.
För det första konstaterade han att det inte längre
var möjligt för Center for Media and Public Affairs att
arbeta med den gamla media monitor-tekniken där
man kodar medieinnehåll, men att det nu pågår ett arbete
att ta fram dataprogram som kan fylla samma
funktion. Det mest ambitiösa arbetet vad gäller medieanalys
utförs nu av The Pew Research Center’s
Project for Excellence in Journalism. Pew Charitable
Trusts är en mycket mäktig stiftelse som finansierar
Granskad_inlaga_korr1-110x180.pd60 60 2012-09-26 17:15:49
Man kan inte lita på medierna |
61
ett antal olika stora projekt (Pew Research Center for
the People & the Press; Pew Internet & American Life
Project; Pew Forum on Religion & Public Life; Pew
Hispanic Center; Pew Global Attitudes Project and
Pew Social and Demographic Trends). Under ledning
av Tom Rosenstiel bedrivs ett antal innehållsanalyser
och hemsidan kan tjäna som inspirationskälla.
Det finns fortfarande en klart politisk, mediegranskande
tankesmedja, Media Research Center
(mrc.org), vars betydelse i mediedebatten jag bedömer
som ganska begränsad – man talar till de redan övertygade
snarare än påverkar de granskade medierna.
Lichters arbete med STATS däremot fortgår i betydligt
större omfattning än för några decennier sedan.
STATS är en självständig organisation som både
som faktakälla och som mediegranskare spelar en viktig
roll. STATS verksamhet kommer att fortsätta expandera,
berättade Lichter för mig.
Media Tenor är en ursprungligen tysk medieanalyserande/
mediegranskande tankesmedja, som under
sin driftige ledare Roland Schatz har blivit ett företag
som verkar i ett flertal länder – ursprungligen i nära
samarbete med Lichter. Schatz är en entreprenör som
nu fungerar som rådgivare till många företag.
Lichter själv fortsätter att publicera mediegranskande
analyser. 2006 kom hans och Stephen Farnsworths
”The Nightly News Nightmare: Television’s
Coverage of U.S. Presidential Elections, 1988–2004”
och när vi träffades arbetade han med ett manus om
politisk humor i tv. ”The Daily Show with Jon Stewart”
och Stephen Colberts ”The Colbert Report”
Granskad_inlaga_korr1-110x180.pd61 61 2012-09-26 17:15:49
62
| Janerik Larsson
spelar idag en viktig roll i amerikansk politisk opinionsbildning.
Även om jag inte tror att mediegranskning av vare
sig ena eller andra slaget kan bli en garant för en pålitlig
medierapportering, så fyller alla sådana ansträngningar
tveklöst en viktig demokratisk funktion.
Referenser
Bergström, Hans (2012). Bolibompas makt, nedladdad från
http://www.dn.se/ledare/kolumner/bolibompas-makt
den 15 juni 2012.
Helmerson, Erik (2012) Med kårandan i halsen, nedladdat
från http://www.dn.se/ledare/signerat/med-karandan-ihalsen
den 15 juni 2012.
Larsson, Janerik (red.) (1990)
Risk, hälsa och massmedia.
Stockholm: Näringslivets Mediainstitut.
Lichter, Robert, Rothman, Stanley och Lichter, Linda
(1986).
The Media Elite: America’s New Powerbrokers.
Bethesda: Adler & Adler.
Strömbäck, Jesper (2008). Folkets röst eller redskap för
journalistiken? I Olof Petersson (red.)
Medierna: folkets
röst? Demokratirådets rapport 2008
. Stockholm: SNS,
s. 168–199.
Organisationer
Media Tenor: http://www.mediatenor.com
Media Research Center: http://www.mrc.org
Project for Excellence in Journalism: http://www.journalism.
org
STATS: http://stats.org
Granskad_inlaga_korr1-110x180.pd62 62 2012-09-26 17:15:49
