En myt att PR styr politiken
Det låter vasst och spännande. Men som så ofta gäller regeln "kolla inte en bra story för då spricker den".
Det är nämligen inte så att PR-jättarna tagit över politiken. Och om man läser reportaget i VA så drivs faktiskt inte en så enkel och okomplicerad tes.
Jag har sedan 60-talet som journalist, informationschef på SAF, vVD på Kinnevik, konsult på Kreab, vVD på Svenskt Näringsliv och nu som nyanställd konsult på Prime PR haft god möjlighet att studera fenomenet PR/lobbying.
1. Det har alltid lobbats. Så länge vi haft demokrati och förmodligen långt dessförinnan. Det finns i samhället alltid aktörer som har ett intresse av att lagstiftaren har en adekvat kunskap om de frågor som kan bli föremål för lagstiftning. Detsamma gäller i relation till myndigheterna.
2. Men det viktigaste arbetet i samhällspolitiska frågor har oftast andra målgrupper än lagstiftarna dvs man vänder sig till media, man vänder sig till andra intressenter som på olika sätt påverkar hur en sakfråga hanteras. Det kan t ex gälla inhemska eller internationella forskare eller andra inhemska eller internationella aktörer i samhällsdebatten. Jag tror t ex att nationalekonomer har en mycket större påverkan på hur olika sakfrågorhanteras än många kompanier PR-konsulter.
3. PR-industrin är en funktion av ett nytt medielandskap och av en ny, mera öppen politisk situation där den "eviga" socialdemokratiska dominansen tog slut 1976. I det nya medielandskapet har det t ex blivit vanligt att journalister lämnar mediaföretagen och arbetar för arbetsgivare som kan betala bättre. Konstigt nog skrivs det mycket litet om alla dessa journalister som nu arbetar i PR-företagen.... Än mindre diskuteras journalisternas egen makt - det är den absolut mest undertrycka debatten i svensk samhällsdebatt. Jag gjorde under min tid på SAF ett försök att stimulera den debatten, men det var gediget impopulärt....i journalistkåren som inte ville ha den diskussionen.
4. Både företag och organisationer använder PR-företagen för att samla information, få bakgrundskunskap men aldrig - vad jag vet - att som t ex amerikanska lobbyister företrädas av PR-företagens medarbetare. Kort sagt: lobbyisterna finns i företag och organisationer. Att kalla PR-konsulterna för lobbyister är enligt min uppfattning i allt väsentlig felaktigt. De är medhjälpare till lobbyisterna.
5. Men hur är det då med Göran Persson m fl ? När jag arbetade på Kinnevik var den tidigare socialdemokratiske politikern och tidigare vice statsministern Odd Engström ledamot i styrelsen. Han agerade då på samma sätt som jag gissar Göran Persson m fl idag: som dörröppnare. Det är självklart att titeln på visitkortet (statsminister, vice statsminister) kan utnyttjas främst internationellt. Men när dörren väl öppnats är det enligt min uppfattning den egentliga uppdragsgivaren som får ta över. Dvs parallellen med de amerikanska lobbyisterna/advokaterna är inte korrekt. Vi har inga sådana lobbyister i Sverige. Åtminstone har jag inte stött på några sådana.
Detta gör att hela diskussionen om "registrering av lobbyister" är enligt min åsikt en tveksam debatt. De som ska registreras är kända av alla. Det är ledningarna för de stora organisationerna, branschorganisationerna, de stora företagen etc. Om Vattenfall (som nämns i VAs reportage) bara använder en enda PR-firma skulle det förvåna mig. När jag var kund hos olika PR-företag sökte jag alltid ta in råd från mer än en byrå i viktiga frågor. Det gör att en amerikansk advokatbyrå verkligen fullt ut kan företräda ett kundföretag, men i Sverige har åtminstone jag inte någon kunskap om ett motsvarande förhållande. Ingen PR-firma i Sverige kan ärligen hävda att de i någon egentlig innebörd av begreppet "företräder" en kund.
Men givetvis finns det rader av journalister som gärna driver den här debatten för att få nöjet att sparka på en bransch vars rykte inte är så gott. Ja, själva begreppet lobbyist låter ju suspekt. Och det är ju som framgår suspekt eftersom man (också i VA) bibringas uppfattningen att lobbyister är något fult och hemligt som välbetalda PR-byråmedarbetare sysslar med. Verkligheten är således inte alls så spännande. Konspirationen är en story som inte ska kollas för då spricker den.
Till slut - bilden av politikerna som menlösa objekt för mäktiga "lobbyister" är helt felaktig. Vi har haft och har ett mycket starkt politiskt system i Sverige. Det systemet viker sig sannerligen inte för några samtal i hemlighet med några "lobbyister". Det man möjligen kan iaktta - vore värt en statskunskapares granskning - är att politiken blivit mer lättpåverkad av "mediastormar". Sådana kan ju båda vara sakligt motiverade och fullständigt osakliga. Men där kanske det finns en problematik värd ta på allvar.
