Ett Tyskland med
oro för det moderna
oro för det moderna
Min bild av Tyskland är av ett land som är mycket
annorlunda. Det finns stråk i tyskt samhällsliv som är ganska förbluffande.
Bakom den moderna ytan finns annat som då och då förvånar.
Nu blir det sannolikt en ny stor koalition. Bra för Tyskland, för
Europa, för demokratin?
Tänk på den politiska framgången i senaste valet för Alternative
für Deutschland, partiet som snillrikt kombinerade EU- och eurokritik med
invandringsskepsis.
I Frankfurter Allgemeine Zeitung pågår nu en diskussion om
”Europäische Techniken und IT-Konzepte” som har starka nationalistiska drag
kombinerat med protektionismdrömmar.
Teknikångest är inte främmande för Tyskland. Det drastiska
politiska ingreppet mot kärnkraften har skapat en energipolitisk situation som
får tyskt näringsliv att våndas – eller börja fly landet.
Jag tänker på Oswald Spenglers ”Untergang des Abendlandes”. Där
ställer han det han ser som de tyska dygderna i kontrast mot engelsk
individualism. Här finns också spår tillbaka till 1800-talets tyska reaktion
mot den franska upplysningsfilosofins rationalism.
Det handlar om oron för det moderna, för ny teknik, för det
främmande. Det moderna Tyskland vilar på en otrygghet som man lätt noterar om
man går in på en tysk bokhandel och ser i fack- och debattboksavdelningen hur
mycket som handlar om katastrofer, undergång och så vidare.
”Globaliseringsfällan” (1997) av tyskarna
Hans-Peter Martin och Harald Schumann var en viktig startpunkt i
antiglobaliseringsdebatten. Den diskussionen är inte avslutad än i Tyskland.
Under gymnasieåren var jag några somrar i Tyskland för att
förbättra mina tyskkunskaper. Jag gillade att läsa tysk skönlitteratur och fick
också uppleva sommaren då Berlinmuren byggdes. Här fanns det goda skäl för en
rädsla för nästa stora krig. Jag bodde nära gränsen till dåvarande DDR där just
det var en påtaglig känsla.
Nu är just den rädslan kanske borta – men det finns så mycket
annat som framkallar en tysk ångest som kan te sig svårförståelig för oss
jämförelsevis trygga svenskar. Eller är vi bara fantasilösa rationalister?
