Utan invandringen vore USA fattigare (SvD 28 juli)

Utan invandringen vore USA fattigare Trumps påståenden om invandringens effekter på USA motsägs av statistiken, verkligheten och ekonomin. Janerik Larsson janerik.larsson@frittnaringsliv.se Donald Trump är den äldsta presidentkandidaten i USA:s historia. Hans politik handlar främst om varumärket ”Trump” och tillsammans med sin vicepresidentkandidat påminns man om den tv-show som gjorde Trump så känd: ”The Apprentice”, lärlingen. Väljarna bryr sig dock inte bara om underhållningen, utan även om politikens innehåll. Den svåraste frågan för demokraternas kandidat den 5 november kommer att bli att hantera Trumps krav på massutvisning av illegala invandrare. Det är invandringen som är det viktigaste skälet till att USA:s ekonomi i dag är så stark. Ur detta perspektiv görs sällan distinktionen mellan illegal och legal migration. Frågan är om Demokraterna kommer att våga peka på att återhämtningen i ekonomin efter pandemin i hög grad beror på att utlandsfödda arbetstagare har stått för hela sysselsättningsvinsten. Trump anfördeabsurdaargument mot invandringen i den tv-debatt med Joe Biden som kom att innebära slutet för presidenten. Att Trump-budskapet går hem hos väljarna framgår av opinionsmätningar som länge visat att invandringen varit väljarnas största politiska orosmoment. Den utlandsfödda arbetskraften i USA har ökat med elva procent efter februari 2020 medan den infödda arbetskraften legat still. Det är en viktig förklaring till att inflationen i USA inte stigit mer och snabbare. Nettoinvandringen är nu på sin högsta nivå på två decennier, särskilt inom sektorer som jordbruk, bygg, barnomsorg och i hotell- och restaurangbranschen. Företagarorganisationer inom dessa branscher kräver mer och bredare invandring. Beslutsfattarna har mest fokuserat på att få in högkvalificerade invandrare. Författaren Rana Foroohar skriver i en krönika i Financial Times om ett samtal med vd:n för ett schweiziskt kemiföretag. Denne ville gärna investera mer i USA, men kunde inte hitta kvalificerade medarbetare. Foroohar påpekade att detta inte bara gäller USA; aversionen mot invandrare i Europa innebär motvind för den ekonomiska tillväxten även här. Harvardprofessorn Jason Furman, som varit ordförande för Vita husets ekonomiska råd, kommenterade Biden och Trumps debatt i Wall Street Journal. Han ställer frågan om Trump har rätt när han påstår att invandrarna tar jobb från infödda arbetare och ger sedan svaret: nej. Det framgår av enkel statistik om sysselsättningsgraden för infödda arbetstagare mellan 25 och 54 år. Dessa arbetstagare befinner sig i vad ekonomer kallar den ”bästa åldern”. Data från Bureau of Labor Statistics visar att 2019, före pandemin, var sysselsättningsgraden för arbetstagare i den ”bästa åldern” 82 procent. I dag är den siffran högre. Samtidigt har USA haft en nettoinvandring som ökat. Man bör påminna sig om att invandrare inte enbart är arbetare som konkurrerar om ett fast antal jobb. De är också konsumenter som skapar efterfrågan, vilket i sin tur ger fler jobb. USA skulle vara ett fattigare och svagare land utan invandringen: dömda att ha ett krympande antal arbetare som då skulle få betala högre skatter för att försörja ett växande antal pensionärer.

Wien har blivit Putins bas i Europa (SvD 14 juli)

Wien har blivit Putins bas i Europa Österrikes huvudstad är i dag bas för ryska hemliga operationer, inklusive finansiering och logistiskt stöd för mord, sabotage och rekrytering i hela Europa. Janerik Larsson janerik.larsson@frittnaringsliv.se I det senaste EU-parlamentsvalet i Österrike blev det högerpopulistiska och EU-skeptiska partiet FPÖ störst med 25,4 procent före kristdemokratiska ÖVP, som fick 24,5, och socialdemokratiska SPÖ på 23,2. Måns Nyberg som skriver krönikor i Hufvudstadsbladet från Wien konstaterade att FPÖ gick till val med Bryssel-fientliga paroller. På deras valaffischer stod ”Stoppa EU-vansinnet!” och partiordföranden Herbert Kickl ville se Viktor Orbán som ordförande för EU-kommissionen. Socialdemokraternas valparoll var ”För ett neutralt Österrike”. 74 procent av österrikarna vill behålla neutraliteten och leder därmed den lilla ligan av neutrala EU-länder. I Irland är motsvarande andel 61 procent. Under det kalla kriget skrevs en del om huvudstaden Wien som då var ett ökänt internationellt spioncentrum. Det odödliggjordes i Hollywoodklassikern ”Den tredje mannen”. Det ryska inflytandet går djupt i Österrike, och går tillbaka till när Moskva var en av ockupationsmakterna i landet efter andra världskriget. Österrike blev fritt först 1955. Österrikes relation till Ryssland uppmärksammades i internationella medier när Vladimir Putin dansade med Österrikes dåvarande utrikesminister Karin Kneissl på hennes bröllop 2018. 2023 flyttade Kneissl till Ryssland, där hon driver en tankesmedja. Wien har efter det ryska angreppet mot Ukraina 2022 utvecklats till att bli Rysslands nya spioncentrum i Europa, rapporterar Wall Street Journal. Staden är i dag bas för ryska hemliga operationer, inklusive finansiering och logistiskt stöd för mord, sabotage och rekrytering i hela Europa. "Vi håller nu på att bli en belastning för våra grannar eftersom Ryssland använder oss som en operativ bas", säger en högt uppsatt österrikisk underrättelsetjänsteman till WSJ. Nu diskuterar andra EU-länder ett tjeckiskt förslag om att förbjuda ryska diplomater att resa utanför det land där de är stationerade. Tjeckisk polis och åklagare har konstaterat att ryska sabotörer, eller sådana som finansierats av Ryssland, ligger bakom ett antal attacker mot ammunitionsfabriker och civila mål. Det är känt att Österrikes underrättelsetjänst har infiltrerats av ryska spioner. Byråns tidigare operativa chef Martin Weiss misstänks varit rysk spion. Han flydde till Dubai 2021. Österrike har begärt honom utlämnad. Weiss hade tidigare arbetat för Jan Marsalek, den Österrike-födde före detta operativa chefen för fintech-gruppen Wirecard. Marsalek, som flydde till Moskva för att undvika arrestering, hade länge arbetat för rysk underrättelsetjänst. Måns Nyberg spekulerar i en krönika om att Wiens roll som EU:s spionhuvudstad kan bero på att Österrike just är ett av de sista neutrala länderna i Europa. Men han tillägger att det också kan bero på de österrikiska myndigheternas hopplösa inkompetens, som gör spionernas arbete så mycket lättare.

Britterna valde illusioner framför resultat (SvD på nätet 5 juli)

Janerik Larsson: Britterna valde illusioner framför resultat Ska västdemokratierna bestå måste det politiska spelet ersättas av reformpolitik som ger resultat. Janerik Larsson Publicerad 13:30 Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat. Med en statsskuld motsvarande 100 procent av BNP och en stagnerande produktivitet är det brittiska valresultatet inte särskilt intressant för den som är medveten om landets allt djupare ekonomiska kris. Man kan också säga att Keir Starmers och Labourpartiets jordskredsseger säger lika lite om brittisk ekonomi framöver, som vad Boris Johnsons och Torypartiets motsvarande framgång gjorde 2019. Då blev mycket bara värre. Paul Johnson, den respekterade chefen för landets främsta oberoende ekonomiska forskningsinstitut, Institute for Fiscal Studies, har kritiserat Labours valmanifest för dess innehållslöshet i för framtiden riktigt viktiga frågor. Johnson riktar samma kritik mot Torypartiets valprogram och talar om en ”tystnadens konspiration”. Inga svar gavs om hur man skulle få i gång ekonomin. Den brittiska ekonomin var bekymmersam redan före brexit. Till skillnad från resten av världens utvecklade ekonomier har de brittiska problemen från finanskrisen och pandemin förvärrats av brexit. Utträdet ur EU är huvudförklaringen till landets svåra läge. Det är därför paradoxalt att den politiker, Nigel Farage, som liksom Boris Johnson bär ansvaret för utträdet, nu belönats av väljarna. Financial Times-kolumnisten Robert Shrimsley har gett Starmer ett riktigt gott råd: lägg ansvaret för kostnaderna för brexit där de hör hemma – på Torypartiet. Han hade kunnat tillägga – och på Farages parti Reform UK. Reform UK kammade hem en del tidigare Torymandat. Efter sju tidigare misslyckade försök att komma in i parlamentet lyckades Farage till slut, med nationalistisk och populistisk retorik. Starmer har, som Shrimsley påpekar, nu möjligheten att till slut tala klarspråk om brexit. Den tillväxtpolitik Starmer hittills utlovat saknar åtgärder som kan leverera någon trovärdig ekonomisk utveckling. Statlig industripolitik utan strukturreformer och andra politiska vänsterförslag har högst begränsade utsikter att vända ekonomin. Frågan är om Keir Starmers väg med tiden ska sluta där Labours James Callaghans slutade i det för partiet katastrofala valet 1979. Det blev i stället startskottet för Margaret Thatchers reformpolitik. Hon drev på för att skapa EU:s inre marknad. Det gav mycket positiva resultat både för EU och Storbritannien. I dag finns ingen synlig brittisk väg som leder åter till EU utan bara en lång, svår väg att på egen hand hantera den djupnande krisen. Sunday Times-kolumnisten Matthew Syed har pekat på hur svårt det är för de brittiska väljarna att hitta ett vettigt politiskt alternativ. Den bedrägliga tilltron till en politik som ökar statsskulden har dessvärre gått att kapitalisera på. Men britterna är inte ensamma, skriver Syed. I Frankrike och USA bedrivs samma illusionspolitik, trots att långsiktighet är vägen till en sund ekonomi. Men, skriver han, i dag tror väljare på politiska löften om snabba resultat som aldrig kommer att infrias. Syed är dyster i sin prognos, och befarar att vi nu ser framför oss en tid som har potential att leda till västdemokratiernas fall. Ska det undvikas måste det politiska spelet ersättas av reformarbete som verkligen skapar resultat.

När migranter används som vapen (justerad version på nätet)

Krönika Larsson läser Janerik Larsson: När migranter används som vapen Janerik Larsson 2015: Flyktingar som anlänt till Stockholm central får hjälp att åka vidare för att ta sig till Finland via Haparanda. 2015: Flyktingar som anlänt till Stockholm central får hjälp att åka vidare för att ta sig till Finland via Haparanda. Foto: Jessica Gow/TT Blundar vi i norr inför EU:s realpolitiska köpslående kring migranter i Medelhavsregionen? Janerik Larsson Publicerad 2024-06-30 Följ skribent Sluta följa Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat. Hur ska Finlands president och regering reagera om Ryssland driver tusentals flyktingar mot landets östgräns i syfte att destabilisera det nyblivna Nato-landet? Finlands borgerliga regering har föreslagit en gränslag som ska reglera situationer som uppfattas hota Finlands suveränitet eller den nationella säkerheten, och befinner sig nu i en komplicerad juridisk och politisk process. Lagen är kontroversiell eftersom den går emot internationella människorättsavtal och EU-rätt. Den går också emot paragrafer i Finlands grundlag. Att lagen går emot grundlagen förutsätter att den stiftas som undantagslag, vilket kräver fem sjättedelars majoritet i riksdagen. Grundlagsutskottets ordförande Heikki Vestman (från Moderaternas systerparti Samlingspartiet) säger att lagen bara kan tillämpas på enskilda beslut av regeringen och presidenten, på enskilda gränsstationer, under en begränsad tid och enbart för att trygga den nationella säkerheten. Vestman hänvisar till en utredning som visar att det inte finns några alternativa sätt att trygga den nationella säkerheten vid den här formen av hybridpåverkan. Normalt skulle regeringen ha tvingats skriva om lagförslaget, men eftersom det brådskar ska riksdagens förvaltningsutskott precisera undantagen, bland annat beträffande asylsökandes rättsskydd. Grundlagsutskottets majoritet bedömer likt regeringen att den nationella säkerheten väger tyngre än internationella människorättsavtal. Det är inga små frågor: medborgarnas säkerhet, gränsernas okränkbarhet och press från folkopinionen. Det socialdemokratiska oppositionspartiet har en nyckelroll på grund av det höga kravet på stöd i riksdagen. Ordföranden i Finlands svenska socialdemokrater, Dimitri Qvintus, anser att förslaget borde avvisas av partiet i riksdagen. Tidigare har Lettland, Litauen och Polen tillgripit liknande metoder för att stävja Belarus (och Kremls) iscensatta migration. Hufvudstadsbladets ledarskribent Torsten Fagerholm påpekar att det öppna samhället lider av inbyggda svagheter, som exploateras av Kreml. Det är inga små frågor: medborgarnas säkerhet, gränsernas okränkbarhet och press från folkopinionen. Enskilda migranter utnyttjas som brickor i ett cyniskt pr-spel, där mänskliga rättigheter blir till ett påtryckningsmedel. Fagerholm anser att vi här uppe i norr blundar inför EU:s realpolitiska köpslående kring migranter i Medelhavsregionen. Säkerhetsläget har förändrats i grunden, som en direkt följd av Rysslands totala gränslöshet. Det handlar inte bara om Finlands gräns – utan också om EU:s och Natos östra flank. Och inga riskfria alternativ existerar. ”Ifall liberaler vidhåller att enbart fascister övervakar gränser, så kommer väljarna att anlita fascister för att sköta jobbet som liberaler vägrar åta sig”, skrev Trumpkritikern David Frum 2019 angående USA:s gräns till Mexiko, där även Bidenregimen sett sig nödgad att ta till hårdhandskarna. Svårigheten i avvägningarna mellan olika legitima intressen känner redan Finlands politiker av. Det vill till att de lyckas. Alternativet är att Putin med sina påtryckningar lyckas så split i det finska samhället. Janerik Larsson